Med stor skepsis konstaterade jag att ännu ett ”rösta-på-en-melodi-program” skulle sändas i TV – och dessutom en tio-i-topp-lista med psalmer!! Psalmtoppen!?
Men OK – jag skulle ge det en chans, tänkte jag. Blev dock ännu mer tvivlande när jag i ett reklaminslag såg Louise Hoffsten rocka loss ”Ovan där”… Det lät LITE väl hejsan-svejsan kände jag…
Min egen inställning till psalmer bör jag kanske förklara i sammanhanget. Jag är inte religiös och går inte i kyrkan. Dock tror jag på Gud – en högre makt – vad ni vill. Min tro kan jag ”utöva” var som helst och behöver ingen särskild lokal till det. Ensam i skogen en solig vårdag går bra – eller i favoritstolen med en varm katt i famnen.
Min erfarenhet av psalmer är från skoltiden. Jag är så gammal att i småskolan började vi alltid dagen med ”Den klara sol går åter upp”. Sen har jag upplevt ett antal examensdagar i kyrkan – både för egen del och för mina barn.
Konfirmerad är jag och några bröllop har jag bevistat med de psalmer och sånger som framförs i dessa sammanhang. Livet är ju också sådant att det finns ett slut – och ju äldre man blir desto fler begravningar har man bevistat.
Ju äldre man blir desto mer erfaren och tänkande tror jag också man blir. Erfarenheterna liksom smälter in och man upplever saker och ting lite mer annorlunda än då man var yngre.
På flera begravningar har jag nu plötsligt ”hört” psalmerna. Den vackra musiken, akustiken i kyrkan och de fina texterna till psalmerna. På Elon Larssons begravning sjöngs ”Jag har hört om en stad ovan molnen” – en text skriven 1947 av Lydia Lithell till en rysk folkmelodi. Jag blev helt tagen av de trösterika och för all del kanske lite barnsliga orden.
Så jag tror att dessa vackra psalmer och andliga visor borde kunna vara aktuella även idag – om människor får tillgång till dem. ”Vanliga människor” utan speciell religiös anknytning.
Så OK – jag gav programmet Psalmtoppen en chans!
Jag såg det inte i lördags när det sändes men tittade nyss via webben.
Min misstro ökade när jag förstod upplägget på programmet.
Det handlade inte om att lyssna till 10 psalmer på TV och sen rösta. Nej, för röstningen var redan avklarad! Snopet!
Det visade sig att människor som är intresserade av Psalmtoppen (hur många??) måste ha tillgång till dator och Internet. I förväg ska man gå in och lyssna på de psalmer eller andliga visor som SVT valt ut och sen via datorn lägga sin röst.
Framförandet av de olika deltagande psalmerna var dessutom minst sagt varierande på hemsidan. Från rock med Carl-Einar Häckner i Allsång på Skansen till svartvita klipp med bister man/kvinna som sjunger frireligiöst för 40-50 år sedan.
Flopp! säger jag.
När man sen tittar på programmet – lägg märke till publikens ålder. Runt 50+ skulle jag tro med något undantag.
Idén med Psalmtoppen kunde ha varit bra – med rätt utformning.
Jag frågar mig: Vem ser programmet? Hur många går in på SVT:s hemsida och röstar? Och vem har valt ut de 10 psalmerna och efter vilka kriterier?
”Gabriellas sång” vann den första Psalmtoppen. Är jag förvånad? Icke.
Ungdomar har Internet, en hel del medelålders också. Väldigt många har sett filmen ”Såsom i himmelen” – genom vilken ”Gabriellas sång” blev en hit. Alltså en självklar vinnare i Psalmtoppen.
Jag lyssnade på övriga sånger – och jag kände inte igen många – det gjorde säkert inte andra heller.
Mer gnäll: Alla 10 melodierna presenterades inte då resultatet visades i TV. Man fick alltså inte höra dom – om man nu missat att rösta eller inte har dator.
Sen textades bara vissa av låtarna – ofta refrängerna. Varför? Refrängerna är väl det som folk kanske kan – medan den andra texten är mer obekant – men kan ha nog så viktigt budskap.
Nej, jag är besviken på Psalmtoppen. Det var en vågad grej SVT slängde sig in i – men upplägget blev fel och därmed en flopp.
Om ni klickar HÄR kan den som vill läsa texten till ”Jag har hört om en stad ovan molnen”.
Nu lämnar jag Psalmtoppen åt sitt öde… Jag medger att jag varit otroligt gnällig! OK – ”Gabriellas sång” är vacker – nu kom det lite positivt i alla fall. 🙂
Senaste kommentarer