Jag måste erkänna en sak… Ibland är jag en bildåre… En sån där som tävlar vid trafikljusen med bilen i den andra filen…
Förr körde jag ofta till Örebro och en skola där – och jag visste precis vilka filer man skulle välja för att komma fortast fram… Det finns många ställen i centrala Örebro där man tar sig först fram om man bara vet knepen och gasar på. Det var en härlig känsla att komma före alla andra – även om jag också kan medge att det är oerhört fånigt och barnsligt.
Här om dagen var jag med om ett sådant där race igen – som gjorde gott… 😉
Jag var på väg till Västerås och dit gäller det ju att brassa på i dom växelvisa körfälten. Försöka hinna om alla söliga långtradare innan det blir enkelfiligt igen – inte helt lätt.
Den här dagen hamnade jag först bakom en av otaliga biltrafikanter som insisterar på att köra 90 fast det är 110… Precis som om det inte är jobbigt nog ändå att ta sig fram till Västerås med allt motorvägsbyggande och begränsade hastigheter ju närmare stan man kommer!
När dubbla körfältet kom kastade jag mig om – bara för att konstatera att nu hade 90-bilisten hittat gaspedalen minsann och trampade den i botten allt vad han förmådde! Jag fick dra på i 130 för att komma om. Väl omkörd återtog han sin 90-lunk. En del är inte kloka!!
Sen finns det sådana som inte tål att bli omkörda. Som måste köra om igen. Det var jag också med om denna dag. Jag körde om en stor van och några andra bilar i rad – det gillade inte föraren av vanen. Så i nästa dubbelsidiga körfält när jag skulle köra om ett gäng bilar igen – så kom han! Jag gasade på och såg honom försvinna i backspegeln OCH kunde konstatera att han INTE lyckades ta sig förbi den sega tankbilen som jag just passerat. Det var en härlig känsla (men barnslig – jag erkänner!).
Ännu härligare var det att sen i backspegeln se hur en slingrande bilrad med vanen först, i sakta mak fick acceptera tankbilens segande. Allt medan jag fort och lätt kom till Västerås. 😀
Visst är det jättebarnsligt! Men det känns skönt och gott inuti på något vis. Tänk vad tokig man är!
Sen ska jag omedelbart poängtera för eventuella vägens riddare som läser detta, poliser eller NTF-anhängare: Jag skulle aldrig utsätta någon för fara i trafiken! Jag tror faktiskt att jag trots mina knepiga manér ibland – är en rätt bra bilförare.
Senaste kommentarer