Feel in the Blogg

På vardagsmorgnar går Buss 51 från Arboga station kl 07.25 för att ta elever till Ullviskolan i Köping. Buss 51 tillhör länstrafiken men just den här turen på morgonen har bussen sin slutstation 08.05 vid gymnasieskolan i Köping. Alltså speciellt avsett för skolelever.

Samma sak gäller på eftermiddagen. 15.40 på vardagar startar Buss 51 från Ullvigymnasiet för att ta skolungdomarna tillbaka till Arboga dit de anländer 16.15 om bussen håller tidtabellen.
Men bussen tillhör fortfarande länstrafiken och är alltså ingen speciell skolbuss utan vem som helst kan åka med – om man får plats vill säga…

På morgnarna är det nämligen så fullsmockat på Buss 51 att mängder av resenärer får åka Arboga – Köping stående. Hur kul är det? Starta måndag morgon med att stå 40 minuter i en buss som kränger hit och dit på mestadels 90-vägar. Och vad händer vid en krock? Unga och gamla skulle kastas runt i bussen och förmodligen också ur den.

Det finns en bälteslag men den gäller BARA om det finns bälten i bussen! Det är dessutom tillåtet (!!) att ha passagerare stående i buss vid körning!! Hur rimmar det med trafiksäkerheten!?
Det skulle alltså betyda att vid en eventuell poliskontroll får sittande resenärer utan fastspänt bälte böta – medan de stående slipper undan. Otroligt.

Nu tröttnade jag på klagomålen från dottern och hennes kompisar och satte igång att ringa och maila.
Det handlade förstås om PENGAR…
VL har inte råd med trafiksäkerhet!! Det kostar för mycket att låta alla passagerare sitta i bussarna!! En olycka med skadade och kanske döda – är smällar man får ta!

Dock har man nu kommit fram till en form av nödlösning. Fr o m måndag kommer VL att ha en buss som väntar på eleverna vid Köpings järnvägsstation.
Det går nämligen ett tåg 07.20 från Arboga och det tåget är framme i Köping kl 07.30. De elever som tar tåget istället får nu alltså möjlighet att kliva på en buss i Köping för vidare färd på Ullviskolan. Visserligen börjar skolan inte förrän 08.15 men ändå…

Dock måste eleverna redan från början välja tåget i Arboga!
Kliver de på bussen och upptäcker att här finns inga platser lediga – så har tåget redan gått! Bussen går 07.25 och tåget 07.20.

Tja, så kan det vara här i världen. Pengar går före allt. Såväl i Kina som i Västmanlands län.

Nu avslutar jag bloggen med en bild av den underbara vårbukett jag fick som tröst från mina kära föräldrar förra fredagen. Kram på er!

Att Kina får arrangera OS är en fullständig skandal! Och anledningen förstår var och en – PENGAR! Money rules – som det heter.

Genom att lägga OS i Kina får övriga världen möjlighet att etablera fler affärskontakter och tjäna mer pengar! Den kinesiska diktaturen får samma möjlighet – på bekostnad av sin egen förtryckta befolkning. Döda kineser är bara bra för makthavarna i Kina – mindre befolkning och mer plats för tjusiga hotellbyggen inför OS-parodin!

Tack DN för alla bra artiklar i dagens tidning! Läs här!

Det enda positiva med ett OS i Kina är att journalister, människorättsorganisationer och aktivister får möjlighet att protestera och visa sin avsky!

Mobbing i skolan har börjat uppmärksammas på allvar – äntligen. Det handlar då främst om mobbing mellan elever men det förekommer också allvarlig mobbing från lärare gentemot elever! Något som inte är lika lätt att få upp till ytan för diskussion.

Ett antal föräldrar i Örebro har till Skolverket anmält en specialskola där lärare mobbat elever. Resultatet av anmälan är inte klar men skolans personal värjer sig med näbbar och klor – trots att mobbingen pågått under flera års tid och kan bekräftas av flera elever. Skolledningen håller tyst och inte ett ljud hörs från politikerhåll.

Detta är ett ännu mer allvarligt problem av mobbing och betydligt svårare att komma åt. Kommuner vill inte se, vill inte höra och tystar ner kritiken. Lärare håller ihop och rektor vill inte framstå som en dålig ledare som inte klarar sina arbetsuppgifter.
Och vem tror på en elev när läraren kallar anklagelserna för lögner? Vem tror på en elev som går på en specialskola – där elevens ord viftas bort som nonsens och fantasier?
Om lärare mobbar elever – är det då konstigt att mobbing förekommer elever emellan?

Skolan är i en mycket brydsam situation totalt sett. Skolan har tappat kontrollen och blöder svårt. Lärare vågar inte längre vara ledare och pressas under allt tyngre arbetsbördor. Kommunen ska strama åt och spara pengar vilket knappast gynnar situationen! Elever går ur grundskolan utan godkänt i flertalet ämnen.

Var finns kvalitetssäkringen i skolan? Vem kontrollerar att utbildningsväsendet faktiskt fungerar – bokstavligen och i varje skola?
Tja, vi har ju papperstigern Skolverket. Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen vad gäller den aktuella anmälan om mobbing av elever från lärarhåll i Örebros skola!

*******

Som ni märker är jag lite på G igen. Känns skönt även om jag tar det så lugnt jag bara kan. Men en och annan blogg blir det kanske framöver.

Avslutar med en hoppfull bild från rabatten intill vår husvägg. Ha en fin dag.

Manpower Hälsopartner gjorde ett mycket bra och seriöst arbete. De behandlade mig sakligt och allvarligt med stor respekt.

Den som av sin försäkringskassa anmodas att genomgå en s k utredning för att analysera huruvida hon/han är sjuk eller inte – behöver inte känna oro inför behandlingen hos Manpower Hälsopartner. Det är min erfarenhet nu.

Lev väl. Jag försöker.

Min diagnos är: Psykisk utmattningsdepression

Dag 4 – resa 11 mil t o r – jag kör ensam.

Under denna vecka har jag varit som en igelkott. Alla taggarna utåt hela tiden – försvarsberedd. Igår kände jag att personalen på Manpower trodde på mig. Dom hade kunskap och lyssnade på vad jag hade att säga. Igelkotten kunde prova att försiktigt, försiktigt titta ut med nosen lite, litegrann. Jag kanske vågade lita på de här människorna?

Idag berättade jag för personalen om igelkotten. Igelkotten vågade nu titta fram helt och tala. Berätta om rädsla, misstroende, uppgivenhet och en mycket, mycket stor trötthet.

Idag fick jag också veta det förslag som Manpower Hälsopartner kommer att delge Försäkringskassan beträffande mig och min sjukdom.

Hela tiden har ett antal receptionister och annan personal vankat av och an – ut och in – i den stora fina lokalen på Manpower Hälsopartner. När dom inte stänger för kaffepaus vill säga.
De har mycket att göra och ställer upp på oss som är där!

På vägen hem fick jag lov att stanna och gråta. Veckan är över – och dom trodde på mig! Manpower Hälsopartner var helt eniga i sitt beslut och de har sett hur jag mår. Jag är så ödmjukt tacksam.

Igelkotten går nu ”in i dimman” på obestämd tid. Är så otroligt trött. Någonstans, någon gång, längre fram ska jag orka plocka fram glädjen över det besked jag fick idag.

Var rädda om er alla ”där ute”. KRAM!