Feel in the Blogg

eller rättare sagt: RÄTT LÅTAR VANN!

Så kände jag i alla fall! Och det var de två som gick vidare direkt till Globen som jag själv röstade på.

Sanna Nielsen var faktiskt HELT OUTSTANDING! Jag har inte haft henne som någon särskild favorit tidigare men hennes låt och hennes röst tog andan ur mig. Hon skulle bara till Globen! Frågan är om någon slår henne där – det återstår att se. Christer Sjögren kan vi glömma i sammanhanget.

Rongedal var mina favoriter också. Härliga, fartfyllda och duktiga killar med fantastiska och annorlunda röster mot de vanliga manliga artisterna. SÅ ROLIGT att de gick till finalen! De verkade oerhört överraskade själva över detta också – vilket gjorde det ännu mer kul.

Härliga bidrag från ett härligt västmanländskt Västerås där de klart bästa låtarna gick till Globen!

Jag är utled på tuttar som är volymiösa och som häckar under hakan företrädesvis på långhåriga blondiner.

Sånt kan man inte skriva – utan att få ett gäng gubbar efter sig som tror man är avundsjuk och gråter floder över att man förmodas inte kunna uppvisa liknande fenomen.
Eller, för den delen, vrålprotester från bimbos – platinafärgade wannabes allihop som bara ÄLSKAR push-up, string och silikoninplantat! Som har Linda Rosing som favorit och som alla vill se ut som Paris Hilton (fast har hon några bröst att komma med…???)

När ska eländet ta slut?? När ska tjejerna tröttna – och killarna med för den delen?

Jag skäms över att Victoria Silvstedt är svensk. I Kristian Luuks program för en tid sedan kunde man skymta fram lite, lite intelligens och charm hos denna tjej – men det mesta förträngde hon genom fjolligt snack och plutande med munnen samtidigt som hon virades sitt superblonderade hår runt fingret.
I Wikipedia står hon som fotomodell, sångerska och skådespelare. Jag tycker hon är så nära gränsen för porrartist man kan komma. Och vad ska människan göra i framtiden!? Hon blir 34 i höst. OK – hon kan lyfta sig ett antal gånger, lägga på några fler kilon silikon och försöka hålla några år till – men sen? Sorgligt.

Till raden av dessa blonderade tuttlisor hör förutom Rosing, Gynning och allt vad de heter – även Linda Lampenius, en duktig finlandssvensk violinist – men mest känd för sina stora bröst. Att se hennes uppressade tuttar i slimmad klänning i programmet Let´s dance – är nästan komiskt. Hur mycket ska man pressa, hur stora måste dom verka? Balansen blir liksom fel, jämvikten blir inkorrekt – och därmed försvinner också det vackra, stilen.

Lägg av! Titta på en bild av dessa storbröstade en gång till! T ex Silvstedt (klicka på namnet).

Ser det inte liksom jobbigt ut? Ansträngt? Jag tycker det ser ont ut. Som om det gör ont när tuttarna är så hårt uppressade och klyftan gigantisk. Det måste göra ont – kan i alla fall inte vara behagligt.

Så lägg av nu med detta tuttande. Det är urtrist och inte ett dugg snyggt!

Imorse när jag vaknade och faktiskt sovit rätt så bra – och dessutom hade sovmorgon – bestämde jag mig: Nu ska jag ta en promenad!! Inget snack om saken! Nu fick det vara nog med rädslor och modlöshet! Och jag gjorde det!!

-6 på morgonen och en blek sol – men jag tog min korta runda och det var precis en månad sen jag var ute och gick. Här lite ”bildbevis”:
I ån driver massor av isflak – upptäckte jag.

Kommunen har avskärmat delar av kajen på norra sidan av ån. Där finns nämligen djupa hål!
Jag tror att Arboga kommun underskattar vårt ånära läge! Vilken fantastiskt promenadstråk det är längs norra och södra sidan av ån. Detta borde man utnyttja mycket mera – mera grönt, mer blommor, flera bänkar och kanske servering sommartid.
Hela min promenad dominerades av ett dånande ljud. Snart förstod jag vad det var. Entusiasterna kör snökanoner i Teknikbacken. Sportlovsveckorna närmar sig.
Sneddar förbi ”Åberget” som vi kallade det när jag var liten. Då var berget JÄTTESTORT och vi klättrade djärvt runt de farliga klipporna. Idag som vuxen ser jag att bergsknallen inte är särskilt imponerande…
En bortglömd eka ligger vattenfylld intill strandkanten på södra sidan om ån. Det får bli slutfotot på min bildberättelse från den underbara promenaden som jag är stolt över att jag äntligen tog mig för.

Så här fint hade jag tänkt inleda – igår…

Denna Alla-hjärtans-symbol har tillverkats i trä av dottern vid unga år. Ställs fram på bordet varje år – men vad hjälper det… ALLA fick något igår – utom jag…
Min man, mina barn och alldeles särskilt mycket – min dotter. T.o.m. min pappa kom ihåg min mamma på Alla hjärtans dag – men ingen kom ihåg mig…

Jo, Robin i Skellefteå skrev ett underbart mail till mig 8 minuter över midnatt 14/2 och det gjorde mig så lycklig. Sen kom det några andra mail och sms, mamma ringde också – men inga presenter, inga blommor… Fast jag köpte en Kornettblomma till mig själv – så det så!!

IDAG kom den ångerfulla dottern hem med tre (3) presenter!!! Rosor, en gosig mjukisnalle med hjärta och kärlekste! Hon kände sig inte alls tvingad eller så…

Nej, det är faktiskt sant – jag är inte ett konsumentoffer och vill inte alls vara med på att slå mynt av vänskap och kärlek!!
En kram räcker så bra – och inte bara 14 februari utan när som helst och ofta!KRAM PÅ ER ALLESAMMANS – både för igår, idag och för alla andra dagar!

ÄNTLIGEN online igen!!

Ett strömavbrott gjorde vårt interna nätverk odugligt och min blogg otillgänglig – SÅ HEMSKT!! 🙁

Och trots att jag är kvinna och feminist så klarade jag inte av att lösa det – jag erkänner! Äldste sonen har äntligen slitit sig ur sin älskades armar och rusat till sin moders undsättning – och HERE I AM!

Fortsättning följer…