Feel in the Blogg

Hur ska någon sjuk kunna bli frisk utan hjälp och stöttning?

Ingen har erbjudit mig någon rehabilitering. Jag har kommit på idéer själv. Idéer som först var ”toppen” och ”rehabilitering när den är som allra bäst”. Men som slutade med trakasserier från Försäkringskassan som ”glömde” allt vi varit överens om.

Nu orkar jag inte ha några idéer mera.

Jag har bett om hjälp för mina svåra sömnproblem och fått tabletter. När jag bad att få KBT-terapi lovade läkaren till slut att skriva en remiss ”på en gång”.

Det är 4½ månad sedan – och remissen är ännu inte skickad. ”Han måste ha glömt det” säger personalen. ”Det står inget om KBT och remiss i din journal”.

Hur ska någon kunna bli frisk?

Bilder från min promenad idag i sakta mak. Fick verkligen tvinga mig ut denna morgon… Bilden här nedan påminner mycket om mitt inre på något vis. Oändligt, fjärran, grått och liksom tomt.

De stackars små änderna såg inte heller ut att ha det alltför roligt bland isflaken i den kalla ån.

Den här vyn fick mig i alla fall att må lite bra. Så vackra björkar är! Och se det nästan aprikosfärgade gryningsljuset längre bort! Det finns nog en ljusning på det mesta i alla fall – tror ni inte?

”Lås in dom jävlarna!” Sådana ord får man ofta höra om s k tjuvar och banditer!

Fler poliser, större antal fängelser, slutenhet, murar och lås! Lås in, göm undan och förträng – bort med dom!

Jag har bloggat om ämnet tidigare och ifrågasatt ordet kriminalVÅRD. Vård är inte fler lås och hårdare tag!

Läser nu i bl.a. DN att ”Färre rymmer från ungdomsfängelser”. Då trodde jag i min otroliga naivitet att de s k ungdomsfängelserna därmed skulle ha blivit bättre – d.v.s. mer humana, vårdande och mindre ”fängslande”. Men icke!

Artikeln handlar om fängelser för ungdomar som döms till sluten ungdomsvård. Sluten ungdomsvård blir påföljden för ungdomar som är mellan 15 och 17 år när de begår allvarliga brott. Det handlar alltså om unga människor, tonåringar.
Anledningen till att färre rymmer är fler stängsel och murar, enligt artikeln. Man har bättre koll på nycklarna och personalen har utbildats i risk- och säkerhetsbedömning av ungdomar.
SIS – Statens institutionsstyrelse – jublar och kallar det trendbrott.

Ingenstans i artikeln står det att något gjorts för att ungdomarna ska må bättre, att det skulle vara därför de inte rymmer!
Sluten ungdomsVÅRD – borde innebära vård – d v s en vård, en behandling för att ungdomarna inte ska fortsätta i brott och kriminalitet. Tonåringarna borde få känslan av ”en andra chans” på ett ungdomsfängelse – och därmed känna förtroende och möjligheter som gör att de inte vill rymma och därmed sumpa chansen.

Men så är det alltså inte! Hårdare tag, fler lås och koll på nycklarna! Oj, så vårdade och glada de här ungdomarna ska vara när de sen slängs ut med en spark i arslet efter att ha suttit av tiden.

Fast för SIS är ju det här ett trendbrott!! En synnerligen allvarlig typ av brott, tycker jag!

Har just pratat med Kajsa i telefon – och plötsligt är livet lite ljusare, lite gladare. Jag kom då att tänka på Dionne Warwick och hur hon sjöng ”That’s what friends are for”. En bit av texten går så här:

Keep smiling, keep shining
Knowing you can always count on me, for sure
That’s what friends are for
For good times and bad times
I’ll be on your side forever more
That’s what friends are for

Så sant, så riktigt.
Poeten och författaren Hjalmar Gullberg skrev något liknande i en dikt:

“Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så.”

Jag hoppas att alla människor har en vän. Någon han eller hon kan lita på, anförtro sig till och som finns där i svåra men även glada stunder.

Efter en jobbig natt känner jag glädje och hopp igen – bara genom att ha fått prata med en vän i telefon. Så använd telefonen, skriv ett brev, skicka ett mail eller sänd ett sms. Ta kontakt med vännerna – och du får den värme tillbaka som du så väl behöver.

KRAMAR till er alla!

Två delfinaler har genomförts i Melodifestivalen -och som vanligt har ”förstå-sig-påarna” inom musik gissat fel. Man kan undra varför?

Jag hade ingen koll före – det gäller både första och andra omgången – men kunde direkt säga att E-type och Pudlarna var ingen höjdare vid första delfinalen – tyvärr. Jag gillar E-type men låten var för mesig och trist och uppvägdes inte av allt fyrverkeriande.
Men ”förstå-sig-påarna” hyllade dessa långhåriga till skyarna inför finalkvällen! Visst skulle dom till Globen! Det kunde man läsa i de flesta tidningar innan programmet. Tji fick dom – en andra chans blev det – men jag är tveksam om t.o.m. det var helt riktigt – men OK då – för E-types skull.

Igår hade ”musik-förstå-sig-påarna” snackat intensivt om ”drömduon” som i Västerås tvärsäkert skulle ta en plats i Globen.
Inte heller denna gång hade jag koll på tidningarna – före programmet.
Men läser idag i lördagens, gårdagens DN, om Mattias Dahlströms (förstå-sig-påare) åsikter om finalchanserna för deltagarna:

Carola Häggkvist och Andreas Johnson fick tvärsäkra 90 % chans att gå direkt till Globen! Sanna Nielsen ”bara” 70 % och Rongedalarna futtiga 40 %.

Jag kan säga att direkt när jag lyssnade på låtarna i rad – så hörde och såg jag att Rongedal var en höjdare! Därefter tappade jag nästan andan över Sanna Nielsen och hennes låt trots att jag inte är någon anhängare av ballader och lugna melodier – men den här fick mig att smälta helt! Sist denna kväll uppträdde Johnson & Häggkvist och jag kände bara – neej. Det här var ingen bra låt.
Och så rätt jag hade – och så fel ”förstå-sig-påarna” fick!

Varför blir det så här? Kan det vara så att dom här snubbarna som ska tycka och tipsa blir så bländade av kändisskap och upptrissade förhandstips – att de inte ”ser” och heller inte ”hör”. Medan vi andra – långt borta från kändisvärlden – fattar. Jag vet inte?

Ett vet jag dock – jag och journalisterna i greenroom förra helgen tyckte precis samma sak: ÅH, NEJ! När Christer Sjögren lallade och lollade sig direkt till the grand finale. Ytterst pinsamt! Men han lär inte komma långt under Globenkvällen.

Hittills efter bara två program – så tippar jag Sanna Nielsen som vinnare. Men jag är ju förstås ingen ”förstå-sig-påare”…