Min kropp känns som fylld av sockerdricka. Det pirrar överallt i ben och armar och det är INTE någon behaglig känsla. Huvudet är TOMT. Det fanns kanske inte så mycket där förut heller men nu är det definitivt empty!
Orkar inte ta mig för någonting. Orkar inte ens lyfta luren och meddela skolan att dottern inte klarar att gå idag. Jag vill kräkas när jag tänker på hur jag ska prata och förklara. Det går inte!
Samtidigt skäms jag ihjäl för att jag känner så här och tänker att folk måste tycka att jag är en idiot, oförskämd som inte ringer, egotrippad eller vad som helst.
Men DET ENDA JAG VILL är att bli frisk! Jag vill orka. Jag vill klara livet. Jag vill vara stöd för min familj. Jag vill någon gång längre fram orka göra någon samhällsnytta. Inte bara vara parasit på samhället som Expressen och Aftonbladet kallade mig förra våren. Och som Regeringen med Försäkringskassan som hantlangare spinner vidare på vad gäller alla som gjort misstaget att arbeta ut sig.
Jag vill heller inte skriva en sådan här massa trist och jobbigt och grått! Det är väl inget kul för någon att läsa! Förresten läser säkert ingen vad jag skriver ändå så.
Men jag vill tacka alla som ser till att ”hålla mig under armarna”. Jag har ett nätverk av familj och vänner och det betyder ALLT! Utan er skulle jag inte orka.
KRAMAR TILL ER! Ni vet vilka ni är hoppas jag!
Senaste kommentarer