Idag vaknade jag och grät. Det är precis 2 veckor tills jag förlorar min anställning. Jag började jobba i november 1974 och har älskat mitt arbete. Älskade det så till den milda grad att jag gjorde allt för att klara det på bästa sätt och samtidigt ta hand om hem och familj.
Det slutade med utbrändhet.
Försäkringskassan i Arboga såg i höstas till att jag inte fick fortsätta att arbetsträna hos min arbetsgivare eftersom de redan ansåg att jag hade ett annat jobb – inom Femnistiskt initiativ. En ren lögn som jag gjort allt för att bevisa! Men Försäkringskassans ord är lag! Dom har inte ens kontrollerat med någon i Feministiskt initiativs ledning om vad mitt intresse för Fi bestått i. Nej, det räckte med kvällstidningarnas förtal om mig – sen var Försäkringskassans ord LAG!
Jag gråter ofta och det senaste året har fått mig mycket sjukare. Jag ser ingen framtid och inget hopp. Det som håller mig uppe är medlemsskapet i Fi. Ett parti som vill verka för just dom förtalade, hånade och glömda i vårt samhälle. Gamla, sjuka, handikappade såväl som invandrare, HBT och KVINNOR!
Fi håller mig uppe liksom min familj och mina nära vänner.
Senaste kommentarer