En grå morgon följdes av en lika grå dag – utanför mitt fönster likväl som inuti mitt sinne. Allt kändes tungt, ingen ork fanns och helst skulle jag velat ligga kvar i sängen hela dagen och bara gråta. MEN det går inte när man har familj och måste se till att få iväg barnen till skolan och sköta de ”måsten” som inte gör sig självt om inte jag gör dom. Att ta itu med jämställdheten inom familjen och att försöka uppfostra barnen till att göra det dom borde göra fanns absolut ingen ork till – har inte funnits på länge… Så då följer man minsta motståndets lag – man gör det själv, fast man inte orkar…
Helst ville jag inte visa mig ute, absolut inte träffa människor – men mjölken var slut och väl där i affären hämtade jag ett paket som det kommit en påminnelse om att jag borde hämtat för länge sen.
Hemkommen öppnade jag postorderpaketet och där låg de gardiner som jag beställt till yngste sonens rum för rätt så länge sen. Eftersom det var nystädat hemma och fönstren blivit putsade så tänkte jag att gardinerna ju kom rätt så lagom i tiden.
Jag satte upp dom – och fick en glädjekick! Gardinerna var underbart blå, någonstans mellan duvblå och lavendel och rummet blev som nytt! Det blev så fint så jag blev alldeles yr av glädje och fick lov att ringa min mamma och berätta. Mamma smittades av min glädje och efter en stund t o m skrattade vi båda två.
Tänk vad ett par blå gardiner kan göra underverk…
Senaste kommentarer