Har funderat över öknamn och smeknamn. Oavsett att jag är feminist eller inte så konstaterar jag att smeknamnen verkar komma från kvinnorna och öknamnen från män. Kan det vara så?
Jag tänkte på alla smeksamma namn och benämningar som ofta mammor ger sina barn och som flickor ger sina pojkvänner. Förutom alla kärleksförklaringar man ger sin katt eller hund.
Kärleksknytte, ljuvlis, lovechild, gosunge, hjärtegull o s v. I Frankrike säger man ”mon petit chou” som lär betyda mitt lilla kålhuvud – ungefär som vår pussgurka – åt det gröna hållet alltså. Med ömhet och kärlek i rösten kan man kalla sin älskade för nästan allting – min lilla myspys, flirtkula, guldnäbb.
Hur ofta hör man pojkar, killar, män yttra dessa smeksamma kärleksförklaringar? Ibland kanske… – förhoppningsvis…
Vilka är det som vrålar bögjävel, hora, mongo, och annat som jag helst inte vill skriva ner? En och annan tjej, tyvärr, men vilka utgör det stora flertalet?
Varför är det så? Fundera på det och ge mig lite ledtrådar och förklaringar. Vad tror DU?
Senaste kommentarer