Feel in the Blogg

Vad är din balsam för själen? Det behöver inte vara något stort och avancerat. Inga fartygskryssningar i Karibien eller besök på någon flott SPA-anläggning. Det kan vara något mycket enkelt. Att vila i det lilla.

Min favoritsida på Internet – Synonymer.se – har följande liktydiga ord för ”balsam”: ”Välluktande växtsaft, välluktande olja; myrra, ambra; tröst, lindring, läkedom, vederkvickelse, lisa.”

Så vad är lindringen och vederkvickelsen för din själ?

Trösten och läkedomen för mig är bl.a. min blogg. I hela mitt liv har jag tyckt om att skriva. Jag skrev sagor som liten, har alltid skrivit dagböcker och skrivandet har blivit ett utlopp för mina känslor. Jag skriver såväl i glädje som i sorg och vrede.

En och annan insändare har det blivit men det mesta av det skrivna hamnar i en låda i garderoben för att aldrig visas för någon annan. För det är just processen skrivande som är lisan för själen.

Balsam för själen kan också vara en vandring i skogen. Uppleva tystnaden och den friska luften. Balsam kan vara barn. Kombinationen skogspromenad och älskade barn kan göra underverk. Jag ska ta den ”medicinen” idag.

Tröst och lindring kan också vara djur. En trogen hund, en varm katt som kurar ihop i din famn.

Vad är din balsam? Leta rätt på den när själen är orolig.
Du behöver inte söka långt bort.
Trösten kan finnas i det lilla, alldeles nära dig.

I dessa vargtider har jag kommit att fundera på viljan att döda. Önskan om att släcka liv. Hur kan sådant finnas? Hur tänker sådana människor?

På stenåldern gick mannen i familjen ut och klubbade ett djur som han drog hem till grottan där kvinnan tillredde mat på bytet. Hur den mannen kände när han slog ihjäl djuret vet vi inte – men han hade inget val. Döda eller dödas. Slå ihjäl eller svälta till döds.

Reptilhjärnan, talar man om ibland. Wikipedia ger följande förklaring på begreppet: ”Reptilhjärnan kallas reptilhjärna dels för att den delen av hjärnan liknar en reptils hjärna och vidare så anses att det inte finnas några nyanser i en sådan hjärna. Endast vän eller fiende, flykt eller försvar. Därför finns inte heller någon lekinstinkt där. Ordet avspeglar uppfattningen om reptiler som primitiva, aggressiva och styrda av instinkter.”

Män får ofta epitetet reptilhjärna – vilket är orättvist. Men ibland undrar man vad som händer i jägares hjärnor? För mig är det helt obegripligt hur man kan tänka på att skjuta och döda när man ser ett djur på en promenad i skogen. Jag själv blir oerhört glad över att få syn på vilda djur i deras egen miljö och kan på sin höjd försöka lirka fram kameran för en bild utan att störa djuret alltför mycket.

Vari ligger viljan att döda? Och var går gränsen? Om man kan skjuta ett rådjur i skogen – kan man då skjuta grannens katt? Om inte – varför?

Och om man kan döda djur – kan man inte då också döda människor? Var går gränsen och vad är skillnaden – egentligen?

Nöjesjakt – vad är det för något?? Det måste vara någon form av avart från stenåldern. Reptilhjärnans överlevnad? Att döda för nöjes skull! Fruktansvärt.

Och, som sagt, var går gränsen? Prickskytte på djur eller prickskytte på ”vilda människor i djungeln”? Döda för skojs skull eller av politiska skäl – t ex nazismen? Vem bestämmer vad som är tillåtet och inte?

Vi måste kämpa mot sådana här avarter! Mina barn som gillar datorer tycker att människor som triggas igång av att jaga och skjuta djur kan göra det via ett dataspel – om det är svårt att bekämpa denna märkliga instinkt.
Eller varför inte en skyttebana i skogen á la paintball? Istället för att trigga igång adrenalinet genom att spåra upp och döda djur – skjut på en pricktavla!

Vi måste stävja ett litet gäng jägares märkliga lust att döda! Men också stoppa deras ännu mer märkliga förmåga att dupera regeringen!

Jag har full förståelse för att jägare måste finnas. Skadat vilt måste spåras upp och avlivas. Men steget därifrån till nöjesjakt måste vara långt.

Nu över till något helt annat, som man säger. Lite ”Gyllene Ankdammsnytt” – jo, jag tackar!

Arboga kommun kämpar för våren! Sånt gillar vi!

Att man kör på gångbanorna, som jag berättade om i en tidigare blogg,
är vi inte lika glada åt… Kanske är det förlåtligt när arbetet är idogt och snö bärgas bort med flera lastbilar som ska bytas av. Bara det inte blir en vana. Just den här platsen med övergångsstället som lastbilen passerar är olycksdrabbat.

Lite grann knyter Ankdammsnytt an till det tidigare skrivna i bloggen. Tacksamt noterar jag att insändarsidan tar vargen i försvar. Insändarskribenterna undrar dels om tidigare varghetsande insändare skrevs av jägare, och funderar dessutom på om det inte är farligare för barn att vistas i närheten av sina föräldrar än att dödas av en varg? Enligt skribenten dödas sju barn varje år av sina egna föräldrar. (Uppgifterna obekräftade.)
Båda insändarna konstaterar, liksom jag själv, att människor borde oroa sig mera för lösspringande hundar i Köping och för överfallande busar nattetid – än för en skygg varg.

Mjölkpaketet har reklam för BRIS. Jag stödjer BRIS men tycker att den här reklambilden var ”så där”. Mjölkpaketet och BRIS säger, citat: ”När Darin var yngre sökte han till en musikskola utan att komma in. Han blev väldigt ledsen och ville ge upp sin karriär. Som tur var slutade han aldrig att drömma utan fortsatte att kämpa.”

Nu tror jag att det finns en del folk som tycker att det varit bättre om Darin aldrig kommit in på musikskolan… Själv tycker jag att detta inte är någon ”big deal”. Värre är det för de barn som kämpar för att överleva. Kämpar mot misshandlande föräldrar, mobbing i skolan och mot sexuella övergrepp. Därför är jag medlem i BRIS. Klicka HÄR för att komma till BRIS hemsida!

Fredagen är här och fredagsmys gäller! Själv ska jag bl.a. mysa över den fantastiska bukett tulpaner jag fick igår! Tack!

Så här kan en morgon med katterna te sig!

Med lampan tänd i tvättstugan sitter Felix snart på fönsterblecket! Och in ska han förstås. Matte försöker mota bort honom från det nytvättade… Men vad hjälper det? Felix är bara SÅ kärleksfull och kelig! Men väl uppe i famnen ska han snabbt ner igen! Se så han stretar emot! För det är IN han vill!

Krafsar på dörren precis som om det skulle gå fortare!?

Väl inne träffar han brorsan Curry! Med svansarna i topp mot matskålarna!

Wilma är vild som vanligt! Därmed svår att fånga på bild! Det blir mest suddiga svischa-förbi-bilder på Vilda Wilma! Som här – hopp ner från en fåtölj!

Man maten alltså. Det var ju den som Felix var ute efter.
Matvraket Curry vill alltid ha mat. Fast hur kul är det vanliga torrfodret jämt?? Matte har annat att erbjuda! Det anar Felix. Skosnöret bakom honom är inte alls ett skosnöre utan en ”antilop” – i katternas värld! Denna antilop dras med jämna mellanrum i munnen av Felix till matskålen.

Men vad vankas det då för käk idag?

Nyfikna katter!

Curry kan knappt bärga sig!

Men snart så äter dom alla tre och lugnet lägrar sig över hemmet.

Avslutar med en bild från Amsterdam 2007. Jag hittade ett gammalt minneskort och fick tag i några roliga minnen att återse. Mellanbarnet och jag besökte hans vänner i Amsterdam den sommaren. Det här caféet blev vårt stamställe. Gissa varför? Kolla i fönstret!  Och sen i mitt knä nedan! Den röda katten bodde på caféet! Och i Holland ser inte varken caféägare eller gäster några problem med det!
Ha en fin solskenstorsdag!

Alla har vi våra strider. En del kämpar för att hävda sig själva, andra kämpar för sina medmänniskor. En del för en kamp för dödandet, andra kämpar mot jakt. Vissa ser knappt utanför tomtgränsen, andra ser helhetsperspektiv.

Jag har nog alltid varit en kämpande människa. Min kamp har förmodligen uppkommit genom mina föräldrar och deras samhällsengagemang, min barndom och mina upplevelser i livet. Det ena har gett det andra och kampen har fortsatt.

För mig har det viktigaste varit att se till ”våra minsta små”. Med det menar jag alla som inte kan kämpa själva. Alla de som inte orkar och inte har möjligheterna. Det kan vara uteliggaren på gatan, svältande människor i andra länder, kvinnor som kämpar mot förtryck, homosexuellas rätt men också  för djur och deras rättigheter – kampen för allt levande. 

Jag sticker ut hakan när jag tycker det finns bakåtsträvande tendenser i vårt samhälle. En sådan är vårdnadsbidraget. Här intill ser ni ett svar jag fått i Bbl/AT. ”Låt oss fatta egna beslut” och ”Välkommen till 2011! Kvinnor har, liksom männen, en helt egen och helt fri vilja”, säger skribenten.

Just dessa rader gör mig lite full i skratt om det inte vore så sorgligt. Det är inte ens hundra år sedan kvinnor i Sverige fick rösträtt! För hundra år sedan och mer fick inte kvinnor alls ”fatta egna beslut” och hade heller inte ”en helt egen och helt fri vilja”. För hundra år sen var det ”kvinnan tige i församlingen” som gällde och vad hälften av befolkningen tyckte togs ingen eller liten notis om.

Ska aposteln Paulus ord plötsligt dammas av igen? Aldrig i livet! Välkommen till 2011!!

Insändarskribenten slutar så här:

Hur vårdnadsbidraget kan vara ”ett steg framåt” förstår jag inte. Skribenten verkar något verklighetsfrämmande som tycker, citat: ”Välkommen till Arboga! När andra tar ett steg framåt tar vi minst två bakåt.” Hur menar hon då??
Kan det vara ett steg framåt att återgå till ett mer mansdominerat samhälle?? Vårdnadsbidrag gynnar höginkomsttagare, män och har inget med ensamstående föräldrar att göra.
Det fjärmar dessutom män från föräldraskapet liksom kvinnor från möjligheten till egen försörjning. Det – om något – är ett helt gäng steg tillbaka!

År 1974 kommer den här bilden ifrån:
Har vi glömt allt 37 år senare??

Men det finns annat att kämpa för också. Djurs rättigheter i allmänhet och just nu – vargens i synnerhet. Vargens rätt att existera över huvud taget.

Den tjugonde vargen som skulle dödas klarade sig undan! Vargen som tillhör mitt eget län – Västmanland! Det gör mig mycket lycklig även om sorgen över hans 19 olycksbröder och systrar tar den mesta udden av den glädjen. Men här går också kampen vidare!

Just idag fick jag svar från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) att jag kommer att få kopior på obduktionsprotokollen på de 19 skjutna vargarna.Jag vill vet om djuren hade några genetiska defekter och hur många som skadskjutits
och vilka skador de fått.

Kämpa mot varghatet! Hjälp till att bevara den lilla vargstam som finns kvar i vår land!

Klicka HÄR för att komma till Svenska Rovdjursföreningen! Klickar du HÄR kommer du till Föreningen Nordulv!

På tala om förtryckta grupper – vad tycker ni om att ”Halv åtta hos mig” har ”bögvecka”? Jag förstår inte alls vad sexuell läggning har med matlagning att göra. Om jag var homosexuell skulle jag känna mig utpekad och diskriminerad av ett sådant upplägg.

Helge Skoog skrockade om ”flatan intill Zlatan” igår och andra krampaktiga ”skämt”. Hur kul är det? Och gör bögar och flator annan sorts mat än ”vi andra”. Dåligt TV4! Nu anmäler jag programmet till Granskningsnämnden för radio och TV.

Ja, kampen fortsätter. Ha en fin onsdag i februari månad!

Hela natten har jag haft en varg under min säng. Hela natten har den legat där. Den tjugonde vargen.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt människors (läs: mäns) varghysteri. Lokalbladet har detta på första sidan idag: Några snillen har ”sett varg” i ett bostadsområde i Köping och har förmodligen tipsat tidningen samtidigt som de skrivit en insändare om detta förskräckliga!
”Varg nu i Köping” är rubriken.”
– Ha ha ha ha! Ta den där om Jultomten också!, säger jag.

Självklart är det ingen varg som stryker runt villorna i Mariebergsområdet i grannstan! Men mycket möjligt att en av alla vildsinta hundar som oseriösa personer har i sin ägo.
Om det nu inte var ett hjärnspöke i dessa varghetstider.

Det lite roliga är att insändarskribenterna ovan är två män! Två män oroar sig för barnens lekar i villaträdgården. Enligt min uppfattning inte särskilt vanligt bland insändare.  Dessutom vill dessa män kunna släppa lös sina hundar i samma området. ???

Har dessa herrar möjligen hört talas om kopplingstvång på hundar? Eller tänkt på hur många människor som är hundrädda? Det är liksom mer relevant att vara rädd för att bli attackerad av en hund än av en varg!
Via Google hittar jag flera attacker av hund mot människor i just Köping bara förra året. Herrarna skribenter borde lägga krut på detta istället (!) – farliga hundar utan fostran!

Under min säng har en varg legat tryggt hela natten. Jag har hört den andas. Den har sovit lugnt och stilla. Den kommer att ligga där i natt också. Tills det är över. Till nästa gång drevet går. Lagligt eller olagligt.