Feel in the Blogg

Även om man har det knapert ställt och tvekar till ens en söndagsprenumeration så ger DN på söndagar en hel del. Bara det att den ligger där innanför dörren på söndagsmorgonen känns vällustigt.

DN Söndag får mig både att bli glad, intresseras men och att bli arg och förvånad. Se själva – ett axplock ur gårdagens DN:

Okänd kändis som plötsligt får nya fans – kartläsaren i rally Tina Thörner! Som genom ”Let´s dance” i TV fått uppmärksamhet inte bara för att styra bilar rätt. Nu ska hon styrsla sina fötter också och det gör hon med den äran. En klar favorit hos mig!

Annat som gör mig ledsen: ”Folkets favorit” är en stackars hästkrage som springer varv efter varv på en bana. Tyvärr, för honom själv, springer Maharajah fort, vilket gör att ett stort gäng människor får enorma dollartecken för ögonen. ”Jag är med för gemenskapen” säger dom fast ”Travkompaniet” låter nog dessa personer ”dela häst” av en helt annan anledning… Hästen har 6000 (!) ägare! D v s andelsägare som betalar varsin del av kusen. Det blir multum av pengar. Förutom ”gemenskapen” säger sig några gilla sporten. Sporten?? En del av dom påstår också att dom älskar hästar! ?? Travsport har ingenting med att ”älska hästar” att göra! Dessa 6000 andelsägare av hästen har endast ett penningintresse i hästen och möjligen helt felaktig uppfattning om hur travhästar har det. Om dom ens bryr sig…

Vad skulle Maharajah kunna berätta om han bara hade möjlighet... Hur mår han? Vad känner han? Vem bryr sig…?

Maharajah kom ”bara” två i det franska loppet så nu är han kanske inte lika populär längre?

Men man blir inte bara deprimerad av DN som sagt. Det finns roliga serier också! Fast den första här nedan ligger nära Maharajah och andra djur som har det svårt. Nemi är en stor djurvän och vill ni se hela serien så fixa en DN från igår, 30 januari. Här är delar av stripen: och denna:

Lite annat skoj:

Och en favvo för oss svenskar som tröttnat på den lååånga vintern:

Nog med ”stölder” ur tidningen – som inte alls ska ses så – utan som PR och uppmaning till folk att kolla DN och bl.a. ta del av deras duktiga tecknare av serier!

Och fönstret från igår får ni fundera över ett par dagar till!

En vanlig söndag – fast ändå inte. Bloggaren har haft hemska dagar men känner idag lite, lite bättring. Solljuset gör sitt till, helt klart.

Och så katterna förstås!! När jag gick ut för att slänga soporna följde Felix jättelycklig med! Att matte är ute är toppen, tycker alla tre katterna.

Men det är svårt att gå när Felix är med… Felix älskar fötter och ska slingra sig runt fötterna och går nästan ”fot” som hundar gör. När han inte trasslar in sig och matte förstås… Många gånger har jag nästan stupat omkull eller hört ett högt skrik från Felix när jag råkat trampa honom. Men sen ska han på´t igen. Katter…

Vad vore livet utan katter!? Väldigt trist och ensamt och kärlekslöst. Sötaste, vildaste Wilma!

Eller Curry – matvraket: Tigger vid bordet. Verkligen fjäskar för att få sig en smakbit… Svår att motstå… Men Curry är en så kärleksfull kisse att han hellre tar emot smek och kel än mat – trots att han ständigt är hungrig. Det säger väl en hel del om den kissen!

En annan sak som bloggaren gillar är det här: Vad vore livet utan kontakt med sina vänner via datorn i mörka stunder? Och hur trist vore det att inte kunna blogga en söndagsmorgon!?

Så idag är det en vanlig fast ovanlig söndag för mig. Läste några avsnitt ur Emma Jangestigs bok i natt och det fick mig att må bättre. Märkligt nog eftersom den boken sannerligen ger en rätt mycket tårar. Men det fick mig att tänka på döden och livet och skillnaden. Och hur underbart det är att finnas till.

Lite filosofisk blogg idag alltså Imorgon blir det annat. Tills dess kan ni fundera på var detta fönster sitter någonstans i Arboga?

Ha en fin söndag och njut av livet – det går inte i repris.

Nu har IKEA:s grundare Ingvar Kamprad blivit avslöjad! Han är också en av alla dom som försöker sno åt sig pengar på mer eller mindre olagligt vis.

Sen finns det dom som snor åt sig på mer sofistikerat sätt. Se bara på elektriciteten! Inte särskilt många klarar sig utan el idag i Sverige och väldigt få har tillgång till egen el genom vindkraftverk och solenergi. Därmed kan Vattenfall, Mälarenergi, Fortum och allt vad de olika elbolagen heter – tjäna grova pengar på människors behov av lampa, spis och kylskåp.

Likadant har det blivit med telefonen! Telia tar betalt för alla tjänster de kan tänka sig – abonnemangsavgift, anslutningsavgift, kostnad för nummerpresentatör, kostnad för telefonsvarare, kostnad för att man lyssnar av sin telefonsvarare, olika kostnader beroende på vem du ringer och när på dygnet du ringer och om det är till en fast telefon eller en mobiltelefon och i så fall inom vilket mobilnät!! Allt i ett enda virrvarr – en djungel som få orkar eller kan sätta sig in i.

Ska vi alla lägga av med fast telenät? Ska alla bära omkring på en mobiltelefon och kunna nås när som helst och var som helst medan den uppringande inte har en aning om vart i världen han kommit när han skulle till Anna Gustafsson på Storgatan i Säffle!?

Fast vi behöver kanske varken el eller telefon. Vi kan såga ner träden runt omkring och elda med för att få värme. Sen kan vi signalera med röksignaler istället för telefon. Lägg sen till stampat jordgolv och byka tvätt i Arbogaån så får vi det som på ”den gamla goda tiden”.

Och vad kommer härnäst? Kostnader för att vi tvingats byta till nytt Apotek? Kostnader för att lösa ut brev som vi fått? Kostnader för att andas? För att svälja?

Vi har det väldigt bra i det här landet – det är inget snack om saken. Men det börjar smyga sig in en form av mer eller mindre tillåten girighet samtidigt som en stor grupp människor får det allt tuffare att få vardagen att gå ihop. Acceptera eller låt bli! Finn dig i det hela – eller gör något åt det!

Lite Gyllene Ankdammsnytt  är ett måste idag när tidningens förstasida ser ut så här.

För oss som var med igår kväll på Kommunfullmäktige i Arboga så inser man några saker om journalister: Dom vet absolut inte allt – och små händelser i en liten stad blir gigantiska förstasidesstoff i bladet.

Artikelförfattare Sparv skriver så här: ”Med Centerns hjälp hade oppositionen kunnat få 20 röster vid en votering, mot kvarvarande majoritetens 20. Hade sedan en enda ledamot bytt sida efter Susanne Hennings, M, uppmaning att tänka efter en gång till, hade majoriteten fått ge vika. Men ingen votering begärdes och även motionen avslogs.”

Jag kan försäkra herr Sparv att motionen aldrig hade gått igenom. Sparven kan läsa mycket mellan raderna och att ha koll på människors kroppspråk är också en god idé.

Ett annat tips är att kolla de här bilderna och lägga ihop två och två. Den här ryska bilden om att fruar dom har man för att laga mat.

Eller den här: Från Asien.

Sen kan man titta på de här bilderna: Tänka till och inse saker och ting.
Att män faktiskt är fullt kapabla att ta hand om barn – båda sina egna och andras. Dom kan också lära sig laga mat och sköta ett hem. Vad har människor fått något annat ifrån??

Låt oss ALDRIG glömma dessa kvinnor: Jag  lovar! Tänker hålla löftet och det gäller på alla plan – även i Kommunfullmäktige i Arboga.Annat som är rena natta är gatubelysningen på Nygatan i Arboga. Tre (3) icke fungerande lampor i gatubelysningen gör det riktigt obehagligt att ta sig hem i mörkret kvällstid. Mellan Pizzeria Metropol och Nicolai Kulturhus är det mörkt. Toppen för presumtiva rånare eller överfallsbenägna typer. Även om det var lugna gatan igår kväll gjorde mörkret att man lätt drattade på ändan i det halkiga väglaget. I minst 1 veckas tid har det rått mörker på denna del av Nygatan. När ska det åter ljusna??

För övrigt knipsar kommunens folk grenar. Snyggar till träd. Och inte på ett helt vanligt sätt utan genom denna maskin: Den rödklädde mannen på bilden låter sig hissas upp i trädkronorna i Stureparken och sågar av det som tydligen ska sågas av. Jag förmodar att maskinen är ett måste med så höga träd. Arborister är nog sällsynta i lilla Arboga.

Ha en god fredag! Och glöm aldrig – saker och ting är inte alltid som de ser ut att vara.

”Poor little rich girl” – ”Stackars lilla rika flicka” – heter en film från 1987 om miljonärsdottern Barbara Hutton. Jag kommer att tänka på filmens titel när jag läser att Prinsessan Madeleine får 3,5 miljoner från förlagsimperiet Klampf i Tyskland för förtal och intrång i privatlivet. Där slutar alla liknelser med filmen, hoppas jag.

Men vad ska prinsessan göra med de nyvunna fickpengarna kan man undra? Köpa sig en tofsmössa á la DN med en död räv högst upp? Hennes mor, Drottning Silvia, brukar inte ha något emot att klä sig i bloddrypande kreationer. – och här:

Eller tänker sessan skänka pengarna till de utsatta i Pakistan

eller till fattiga barn på Haiti? Eller går alla slantarna till jetselivet i heta New York? Antagligen får vi inte veta.

Jag ogillar verkligen tidningssnaskerier och tycket det är bra att de tyska tidningarna får på pumpen. Sen kan man ju bara hoppas att Madeleine visar lite ryggrad och skänker bort pengarna. Det skulle bli plus i kanten för en stackars liten rik flicka som hon.

För övrigt – klicka HÄR för att läsa mer om Barbara Huttons öde.