Idag vaknade jag mitt i Vättern! Natten har tillbringats på Visingsö och hotellet där.
Visingsö är som ett lilleputtland – ett dockskåp – ett miniSverige. Små söta hus, lanthandel, vatten på båda sidor! När jag stod utanför folkhögskolan kunde jag se Vättern från två håll – både den västra och östra sidan – bredare är inte ön.
När jag pratar med mina föräldrar om Visingsö så kommer de ofta in på eken – trädet som kan bli över tusen år gammalt. 
Så här läser jag om ekträdet på Wikipedia:
”Under flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan som skogsregale, eftersom virket användes till skeppsbyggnad, mest till krigsfartyg för den svenska flottan. Även Gustav Vasa beordrade plantering av ekar för framtida behov för skeppsbyggnad.
Det var belagt med stränga straff för gemene man att hugga ner eller skada ekar; även plantor hade samma skydd. Det åtgick cirka 2 000 ekar för att bygga ett större skepp, och tillräcklig tillgång och närhet till skeppsvarven blev tidigt ett uppmärksammat problem.
Enligt kungligt plakat den fjärde augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet. Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige. Så sent som 1832 påbörjades en plantage av ekar på Visingsö, med samma ändamål att säkra virkestillgången till framtida krigsfartyg. På Visingsö planterades inom tio år totalt c:a 300 000 ekar, varav en stor del av beståndet finns kvar än idag. Efterfrågan på de stora mängder virke för skeppsbyggnad upphörde nämligen efter hand när skeppsvarven började använda järn och senare stål till fartygen fram mot slutet av 1800-talet. Ekplantagen, som idag upptar en areal på cirka 360 ha, förvaltas av Statens fastighetsverk.”
Vem vill dö för en ek? Hårda bud på 1600-talet må jag säga.
Annat som man kommer att tänka på när Visingsö nämns är s k remmarlag. 
Med häst och vagn av särskild sort kan man färdas runt ön för att titta på sevärdheter och vacker natur. Klicka HÄR för att läsa mera om Visingsö’s Remmarlag!
Men idag går inga hästutflykter på ön. Vintern ligger vit över Visingsö fast just idag droppar det från taken och det känns aningen vår i luften faktiskt. Min visit blir kort denna gång. Snart tar jag mig den drygt 20 mil långa färden tillbaka hem och hoppas att väglaget är OK även längre norr ut.
Ha en fin måndag!
Ekars skira grönska en vårdag…
Senaste kommentarer