Feel in the Blogg

Alla har vi våra strider. En del kämpar för att hävda sig själva, andra kämpar för sina medmänniskor. En del för en kamp för dödandet, andra kämpar mot jakt. Vissa ser knappt utanför tomtgränsen, andra ser helhetsperspektiv.

Jag har nog alltid varit en kämpande människa. Min kamp har förmodligen uppkommit genom mina föräldrar och deras samhällsengagemang, min barndom och mina upplevelser i livet. Det ena har gett det andra och kampen har fortsatt.

För mig har det viktigaste varit att se till ”våra minsta små”. Med det menar jag alla som inte kan kämpa själva. Alla de som inte orkar och inte har möjligheterna. Det kan vara uteliggaren på gatan, svältande människor i andra länder, kvinnor som kämpar mot förtryck, homosexuellas rätt men också  för djur och deras rättigheter – kampen för allt levande. 

Jag sticker ut hakan när jag tycker det finns bakåtsträvande tendenser i vårt samhälle. En sådan är vårdnadsbidraget. Här intill ser ni ett svar jag fått i Bbl/AT. ”Låt oss fatta egna beslut” och ”Välkommen till 2011! Kvinnor har, liksom männen, en helt egen och helt fri vilja”, säger skribenten.

Just dessa rader gör mig lite full i skratt om det inte vore så sorgligt. Det är inte ens hundra år sedan kvinnor i Sverige fick rösträtt! För hundra år sedan och mer fick inte kvinnor alls ”fatta egna beslut” och hade heller inte ”en helt egen och helt fri vilja”. För hundra år sen var det ”kvinnan tige i församlingen” som gällde och vad hälften av befolkningen tyckte togs ingen eller liten notis om.

Ska aposteln Paulus ord plötsligt dammas av igen? Aldrig i livet! Välkommen till 2011!!

Insändarskribenten slutar så här:

Hur vårdnadsbidraget kan vara ”ett steg framåt” förstår jag inte. Skribenten verkar något verklighetsfrämmande som tycker, citat: ”Välkommen till Arboga! När andra tar ett steg framåt tar vi minst två bakåt.” Hur menar hon då??
Kan det vara ett steg framåt att återgå till ett mer mansdominerat samhälle?? Vårdnadsbidrag gynnar höginkomsttagare, män och har inget med ensamstående föräldrar att göra.
Det fjärmar dessutom män från föräldraskapet liksom kvinnor från möjligheten till egen försörjning. Det – om något – är ett helt gäng steg tillbaka!

År 1974 kommer den här bilden ifrån:
Har vi glömt allt 37 år senare??

Men det finns annat att kämpa för också. Djurs rättigheter i allmänhet och just nu – vargens i synnerhet. Vargens rätt att existera över huvud taget.

Den tjugonde vargen som skulle dödas klarade sig undan! Vargen som tillhör mitt eget län – Västmanland! Det gör mig mycket lycklig även om sorgen över hans 19 olycksbröder och systrar tar den mesta udden av den glädjen. Men här går också kampen vidare!

Just idag fick jag svar från SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) att jag kommer att få kopior på obduktionsprotokollen på de 19 skjutna vargarna.Jag vill vet om djuren hade några genetiska defekter och hur många som skadskjutits
och vilka skador de fått.

Kämpa mot varghatet! Hjälp till att bevara den lilla vargstam som finns kvar i vår land!

Klicka HÄR för att komma till Svenska Rovdjursföreningen! Klickar du HÄR kommer du till Föreningen Nordulv!

På tala om förtryckta grupper – vad tycker ni om att ”Halv åtta hos mig” har ”bögvecka”? Jag förstår inte alls vad sexuell läggning har med matlagning att göra. Om jag var homosexuell skulle jag känna mig utpekad och diskriminerad av ett sådant upplägg.

Helge Skoog skrockade om ”flatan intill Zlatan” igår och andra krampaktiga ”skämt”. Hur kul är det? Och gör bögar och flator annan sorts mat än ”vi andra”. Dåligt TV4! Nu anmäler jag programmet till Granskningsnämnden för radio och TV.

Ja, kampen fortsätter. Ha en fin onsdag i februari månad!