Så här dan före – pressas man hårt av trycket! ”Alla hjärtans dag” närmar sig. Har du ingen partner så måste du banne mig ta och skaffa en! Singelkvällar på krogen under helgen och dejtingsajtreportage i tidningarna. DN vill inte vara sämre… 
”En sajt för varje singel” ropar dom ut i SöndagsDN. Alla möjliga och omöjliga sajter för att ”träffa den rätte”. Tyvärr har DN missat den vettiga dejtingsidan ”Singel i Sverige”. Klicka HÄR för att komma till den!
Hysteri kring kärleksträffar men också ett sätt för folk att tjäna pengar. Dejtingsidorna kan vara gratis men kostar oftast några hundra varje månad för den sökande. Lukrativt på människors olycka.
Eller är det så – en olycka? Är det verkligen det bästa som kan hända att träffa en partner? Igen och igen och igen? Kan det inte vara så också att några är väldigt nöjda som det är? Att man upplever en stor känsla av frihet och harmoni när allting lagt sig och skilsmässan är ett avslutat kapitel eller sorgeåret löpt ut. Äntligen fri!?
Men just nu är det alltså förhållande som gäller! DN tipsar också i söndagens tidning om hur man dämpar tristessen och får den svajiga relationen att blomma upp igen. 
”Lyckan bor i vardagen” kvittrar Erik och Martina Haag och ger läsarna sina bästa tips. Dom väljer sina strider med omsorg, får vi veta. Har du lust att dela vardagen med familjen Haag – klicka HÄR!
Intill berättar Eva-Lotta Sigurdh hur du fixar bästa nätdejten och har t o m gett ut en bok om saken med särskild ordlista(!) Så svårt är det alltså!
Men tänk om grodan du pussar inte blir någon prins utan fortsätter att vara groda! 
Hur kul är det? Är det värt risken?
Bloggaren suckar och tänker: Varför ska vi ska göra allting så komplicerat? Vardagslycka kan vara en varm katt i knäet också – medan man bläddrar igenom söndagstidningen. 
Viktigare medan du går igenom livet är hur du möter dina medmänniskor och hur du tar hand om dina vänner. Magdalena Ribbing skriver idag i DN om hur svårt vi svenskar verkar ha att möta människor som drabbats av sorg. Ribbing tar upp änkans situation och skriver om bristen på empati och omsorg från en omvärld.
Några som faller ännu längre bort från omtänksamhetens värmande omslag är människor som mist sin älskade genom skilsmässa. Par som skiljer sig är förmodligen inte särskilt ofta överens om skilsmässan. Den ena har träffat en ny och vill bli av med den gamla. Eller någon av parterna har rejält tröttnat på den andres beteende och väljer att gå.
Men kvar blir någon. Denna någon känner en stor sorg men kanske också vrede. Man har förlorat den man älskat men inte genom dödsfall utan genom svek, genom att ha blivit bortvald, övergiven. Den sorgen talas det sällan om och sällan kommer släkt och vänner till undsättning – tvärtom.
Hur kan man sörja en person faktiskt lever vidare – hos någon annan? En omgivning ser det snarast som besvärligt med den nyuppståndna singeln. Hur ska han eller hon passa in i pargänget nu? Möjligen kan man snacka lite skit om den förlorade för att sen låta skvallret föras vidare.
Men hjärtan kan plåstras ihop, livet går vidare och det behöver inte fyllas av ”en ny”. Var glad åt dina vänner, odla nya kontakter och trivs med ditt nya liv! 
För livet är inte oändligt och vänner kan försvinna. 
Tidningar är fulla med människor som inte längre finns ibland oss.
Säg några värmande ord medan tid är! Ring det där samtalet och ge den där kramen! Säg förlåt och stryk ett streck.
Den dagen kommer när allt är för sent… 
Men ännu levs livet. Ännu lyser solen mot en klarblå himmel. 
Ännu kan du skratta och le. Och ännu kan du älska – om så bara en liten katt.
Senaste kommentarer