Feel in the Blogg

Hela natten har jag haft en varg under min säng. Hela natten har den legat där. Den tjugonde vargen.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt människors (läs: mäns) varghysteri. Lokalbladet har detta på första sidan idag: Några snillen har ”sett varg” i ett bostadsområde i Köping och har förmodligen tipsat tidningen samtidigt som de skrivit en insändare om detta förskräckliga!
”Varg nu i Köping” är rubriken.”
– Ha ha ha ha! Ta den där om Jultomten också!, säger jag.

Självklart är det ingen varg som stryker runt villorna i Mariebergsområdet i grannstan! Men mycket möjligt att en av alla vildsinta hundar som oseriösa personer har i sin ägo.
Om det nu inte var ett hjärnspöke i dessa varghetstider.

Det lite roliga är att insändarskribenterna ovan är två män! Två män oroar sig för barnens lekar i villaträdgården. Enligt min uppfattning inte särskilt vanligt bland insändare.  Dessutom vill dessa män kunna släppa lös sina hundar i samma området. ???

Har dessa herrar möjligen hört talas om kopplingstvång på hundar? Eller tänkt på hur många människor som är hundrädda? Det är liksom mer relevant att vara rädd för att bli attackerad av en hund än av en varg!
Via Google hittar jag flera attacker av hund mot människor i just Köping bara förra året. Herrarna skribenter borde lägga krut på detta istället (!) – farliga hundar utan fostran!

Under min säng har en varg legat tryggt hela natten. Jag har hört den andas. Den har sovit lugnt och stilla. Den kommer att ligga där i natt också. Tills det är över. Till nästa gång drevet går. Lagligt eller olagligt.