Barnen i Bullerbyn – en saga, en längtan, en känsla.
Julen är en familjens högtid mer än andra. Det är den helg då längtan är som störst och ensamheten som svårast. När jag tänker på detta så förundrar jag mig över män och skilsmässor. Män som frivilligt säger upp sin del i familjen för man tror att gräset är grönare någon annanstans.
Säkerligen protesterar någon nu och visst, det finns kvinnor som lämnar familjen också men pappor är överrepresenterade.
”När kärleken går in – går vettet ut”, säger ordstävet. Men är det kärlek att välja bort efter många år? Är det nya förhållandet så mycket mera värt än barnen – än hemmet – än den långvariga gemenskap man haft? Om detta nya är den stora kärleken – vad var då det man haft, det man lämnade?
Hur kan man välja bort sina barn? 
Hur kan man abdikera för något annat – när det innebär så drastiska konsekvenser för de barn man satt till världen?
Många säger också – ”han tänker inte med huvudet eller inte med det huvudet i alla fall” och nickar menande neråt mot den kroppsdel hos män som styrs av sex.
Det är mycket möjligt att en upplevelse av rus och extas kan förväxlas med kärlek. Men den förblindelsen borde rimligen gå över för ett fungerande intellekt. Man vaknar upp och tar sitt förnuft till fånga.
Man pratar om kriser och gubbsjuka och hänsyftar åter på just män. Män som blir förvirrade och rädda när åren börjar visa sig genom tilltagande mage och mindre tilltagande hårväxt. Män som får panik över att inte längre kunna jaga och bli jagade av det motsatta könet. 
Men hur kan man låta det gå så långt att förnuftet helt kopplas bort? Att man blir så fullständigt förvriden att man gladeligen skippar allt? Lämnar sina barn?
Var finns samvetet? Respekten? Ansvarskänslan? Hänsynen?
I de stunder jag tänker på hur lättmanipulerade män verkar vara blir jag också förundrad och tämligen orolig över att det är män som regerar. Män som styr världen. Män som har makt.
Är det inte mer rimligt att den mer ansvarsfulla delen av människosläktet styr och bestämmer?
Skulle kvinnor få bestämma hur fördelningen av rollerna skulle bli är jag säker på att kloka kvinnor skulle välja delad makt men med visst övertag för kvinnors sätt att se.
Vi behöver varandra – män och kvinnor – men kvinnors sätt att vara, handla och agera tas alldeles för lite hänsyn till.
Nu har jag utvecklat mig långt från julen med familjen men allting hör ihop. När jag nu får hem mina älskade barn till jul så sprider sig en otrolig lyckokänsla genom hela min kropp. Jag gråter av lycka, skrattar av lycka, tar krumsprång och dansar runt.
Barn är äkta kärlek! Var rädd om den. 
Bullebyböckerna skrevs av Astrid Lindgren,
en mycket klok kvinna.
Senaste kommentarer