I gårdagens DN kunde man läsa en upprörande debattartikel skriven av två döttrar. Kvinnorna skildrar sin mors dödskamp. Under 5 dagar pinades deras 93-åriga mamma innan döden befriade henne.
Det är skandalöst hur något sådant här kan få hända i ett modernt land som Sverige!? Eller är vi så moderna egentligen? Handlar modernitet och etik om pengar numera? Om att köpa sig en vårdplats? Att ha råd med bästa medicinkunskaperna?
Den jourhavande läkare som så småningom dödförklarade kvinnornas mamma berättade att deras mor visst kunde ha sövts ner för att slippa sina plågor – den gamla kvinnan skrek var gång hon skulle vändas i sängen. Läkaren sa att man dock måste väcka patienten var 4:e timma för att kontrollera om hon ville fortsätta vara nedsövd!?
Väcka upp en döende person för att kolla om hon vill slippa sina smärtor!? Lagar in absurdum!
Eva Montmar och Lilian O Montmar, döttrarna, avslutar sin artikel så här:
”Det är naturligt att få dö efter ett långt liv. Frågan är om det måste ske så naturligt. Att lida för att få överleva: ja. Att lida för att få dö: nej tack. Varför är det så omöjligt att få till en praxis för människor i livets slutskede? Medicinen borde ges efter behov och under hela dödskampen. Skulle en människa vilja vara vaken borde detta önskemål också kunna infrias.
Vad tänker Ni som bestämmer om palliativ vård, kan vi få en bättre nationell praxis snart, som inte baseras på tomma vackra ord? Gör något nu, för när Ni och Vi är där, då är det för sent, då bestämmer andra förloppet!”
Läs hela debattartikeln genom att klicka HÄR!
Vi kommer till världen med ett skrik. Låt oss få slippa dö i plågor när den dagen kommer.
Och det är som kvinnorna säger: Den dagen när vi är där – en dag som kommer till oss alla – då är det för sent. Hur vill vi ha det?
Det ska bli intressant att se om systrarna Montmar får något svar på dessa så viktiga frågor.
(Gravstenen har inget med artikeln att göra)
Senaste kommentarer