Feel in the Blogg

Lucka 7 är öppnad och jag gläds åt en ”riktig” adventskalender! En riktig adventskalender har inte bara en massa utstansade luckor rakt av – utan varje lucka är formad efter t ex en dörr, ett fönster, en korg o.s.v. Lite mera jobb bakom m.a.o. Jag är barnsligt förtjust i adventskalendrar!

I dessa tider när dagarna närmar sig jul tänker man på sina nära och kära. Vad dom önskar sig i julklapp? Om alla kommer hem till jul? Om vi åter får vara tillsammans allihop?

För det är ju faktiskt inte alls självklart! Det är nämligen så att den dagen kommer då de älskade inte finns kvar längre. Och det gäller i allra högsta grad en själv också. Så ta till vara tiden! Hur många gånger har jag predikat det på bloggen…

En bild från länge sedan. Mamma, pappa och jag. Mina älskade föräldrar finns fortfarande i livet och det är något jag är tacksam för varje dag. Att kunna diskutera politik över en kopp kaffe med pappa Göte eller att prata känslor om livet med mamma Hjördis på telefon. En enorm, skimrande, vacker gåva – ovärderlig!

”Dom tar fort slut alla dagarna” låter reklamfilmen från Fritidsresor – och det är så sant. ”Så var rädd om dom”, säger Mads Mikkelsen i reklamen.

Att ha sina älskade katter ännu en tid – är också en gåva. Väntandes där på morgonen med svansarna i vädret! För ett kattliv är så kort. I köket sitter ett inramat foto på en annan älskad katt – Hasse. Han blev bara 12 år. Hans sista halvår i livet visste vi att han skulle dö och vi tog tillvara varje stund. Nu lever han i vårt minne och på en bild i köket. Bilden är tagen under katten Hasses sista sommar. Här ligger han i fönstret i stugan i Skåne och tittar ner på oss alla. Kollar läget. Cool kisse. Älskad.

Alfred då – vem är han? Jo, Alfred är en liten, liten varelse som jag upptäckte i min fönsterglugg när jag skulle sova. En liten, pyttespindel. Först tänkte jag: ”-Den måste ut!” Sen ändrade jag mig och antog att han gör en del nytta. Tar fuktflugor t ex. Han bor i ett litet, litet hål invid fönsterkarmen – Alfred! Men hur länge finns han där? Hur långt är ett spindelliv?Jag säger god natt till honom varje kväll. 🙂

”Ja, dom tar fort slut alla dagarna! Så var rädd om dom!” Avslutar med ett foto som är ett av de bästa jag vet. Mina älskade barn för många år sen. Tiden går så fort.

Dom tar fort slut, alla dagarna…

I gårdagens DN kunde man läsa en upprörande debattartikel skriven av två döttrar. Kvinnorna skildrar sin mors dödskamp. Under 5 dagar pinades deras 93-åriga mamma innan döden befriade henne.

Det är skandalöst hur något sådant här kan få hända i ett modernt land som Sverige!? Eller är vi så moderna egentligen? Handlar modernitet och etik om pengar numera? Om att köpa sig en vårdplats? Att ha råd med bästa medicinkunskaperna?

Den jourhavande läkare som så småningom dödförklarade kvinnornas mamma berättade att deras mor visst kunde ha sövts ner för att slippa sina plågor – den gamla kvinnan skrek var gång hon skulle vändas i sängen. Läkaren sa att man dock måste väcka patienten var 4:e timma för att kontrollera om hon ville fortsätta vara nedsövd!?
Väcka upp en döende person för att kolla om hon vill slippa sina smärtor!? Lagar in absurdum!

Eva Montmar och Lilian O Montmar, döttrarna, avslutar sin artikel så här:

”Det är naturligt att få dö efter ett långt liv. Frågan är om det måste ske så naturligt. Att lida för att få överleva: ja. Att lida för att få dö: nej tack. Varför är det så omöjligt att få till en praxis för människor i livets slutskede? Medicinen borde ges efter behov och under hela dödskampen. Skulle en människa vilja vara vaken borde detta önskemål också kunna infrias.

Vad tänker Ni som bestämmer om palliativ vård, kan vi få en bättre nationell praxis snart, som inte baseras på tomma vackra ord? Gör något nu, för när Ni och Vi är där, då är det för sent, då bestämmer andra förloppet!”

Läs hela debattartikeln genom att klicka HÄR!

Vi kommer till världen med ett skrik. Låt oss få slippa dö i plågor när den dagen kommer.

Och det är som kvinnorna säger: Den dagen när vi är där – en dag som kommer till oss alla – då är det för sent. Hur vill vi ha det?
Det ska bli intressant att se om systrarna Montmar får något svar på dessa så viktiga frågor.

(Gravstenen har inget med artikeln att göra)

Har man DN på söndagar så har man att läsa! Till kaffet imorse tog jag en titt på den tjocka tidningen och fann detta: Lätt press känner man när ”Godaste maten i jul” ska uppdateras. Glad blir jag när jag läser att Mona Sahlin äntligen tagit bladet från munnen! Längst upp till höger står att läsa ”Sahlin till attack mot egna politiken”. Äntligen en politiker som verkar mänsklig. Fast ändå – när det liksom redan är för sent… Dock tycker jag att hon ska fortsätta! Ge på dom bara! Efter allt hon fått utstå!

I DN Söndag visar framsidan något, i mitt tycke, ruskigt: Inte just att familjen på bilden inte ”behöver” någon tomte – för vem gör det egentligen? Men texten inunder, citat: ”Familjen Sotare gör som allt flera svenskar: firar julen på krogen.”
Jag ryser! Kan det bli mer icke-juligt än på en krog!? Då tycker jag familjen Sotare ska ta och avskaffa sin jul helt och hållet.

Hur ytliga och kommersiella får vi bli? Tja, det är ju upp till var och en. Själv tänker jag fortsätta med julgran och klappar i familjens hägn inklusive tomte trots att barnen numera är vuxna! (Bild från Internet).

DN rekommenderar också ”Årets bästa sällskapsspel”! Nyheter som fick mig att öppna kontot och beställa direkt! För visst är det mysigt att sitta hela familjen och spela spel på gammaldags vis – inte bara var och en ensam vid en dator! Kan avslöja att jag gick på DN:s råd om bästa spelet i år och har beställt det som en julklapp till hela familjen! Namnet på spelet? Dixit!

DN nätupplagan har andra nyheter, mer färska. Om jägare som skjuter på allt som rör sig. I Småland fick en stackars skidåkare sätta livet till när en jägare tyckte sig se en älg i skogen... Jägare är inte riktiga, en högst personlig åsikt från min sida!
För att inte tala om den fruktansvärda film som Expressen lägger ut om en 83-årig jägare i Norge som ger älgen ”nådaskottet”. Avskyvärt! Den stackars älgen står fortfarande på benen trots att den är svårt skadskjuten. Vidrig händelse – och att sen filma det! Säger väl allt.

Jag lägger nu undan den tjocka tidningen till kvällen. Då får jag tid och ro att läsa igenom alla bilagorna ordentligt. För denna 2:a Advent är det julstök som gäller. Först och främst ska saffransbullar bakas! Snart sprider sig en ljuvlig doft av nybakta lussekatter genom hemmet! 🙂

Tillönskar er alla en fin söndag, den andra i advent!

En resa i bilder – med lite, lite text!

Arboga torsdag morgon, 2 december 2010: -21 visade termometern.

15 minuter försenat. Fika i väntan:

Äntligen!

Tågtidningen Kupé hade denna reklamsida! 🙂

Utsikt från ett tågfönster:

Framme! Åhléns!

Skyltdocka på samma varuhus: Märkligt mode… 😀 På Åhléns hade alla skyltdockor horn på huvudet…

Mot Gamla Stan och julmarknaden där!

Stortorget – så mysigt!  Trevligt och ingen stress. Flera julklappar inhandlades.

Skymningen faller.

Dags att checka in på vandrarhemmet! Fridhemsplans Vandrarhem. Utsikten från fönstret:

Middag med sönerna på Haga Deli, Hagagatan 18 och ett glas bubbel!

Morgon, dagen efter. Snön faller över S:t Eriksgatan.

Frukost!

Ut igen! Kristallkrona vid ingången till PUB.

Kristallkronor över Drottninggatan! Julshopping och sen bio! Film i 3D 

T-banan till Kungsträdgården! I vår vagn ljöd plötsligt ”Yesterday” på dragspel! Oväntat och underbart!

Skeppsholmsbron med utsikt:

Mot Östasiatiska museet! Detta hägrade: Den kinesiska terrakottaarmén.

In i bergsrummet! Fantastiskt! T o m djur – som matförråd i den kejserliga graven. Som tur var bara av terrakotta. Kor, grisar, getter, får och höns.

Utsikt från Skeppsholmen.

Genom Kungsträdgården där det hölls julmarknad.

Förbi NK på Hamngatan: Eftersom vi var lite tidiga mot beräknat bestämde vi oss för att utnyttja möjligheten vi köpt från SJ – att byta till ett tidigare tåg! Pyttsan!! Den kölapp vi fick visade att det var 60 (!) personer före!! Och så här såg bemanningen ut på Sveriges huvudstads centralstation… Otroligt! Särskilt med tanke på att det var fullständig kaos på stationen! När vi kom fram efter 40 minuter hade tåget vi ville byta till naturligtvis redan gått… DÅ är minsann tågen i tid!

Väntade gjorde också denna flicka! En uppenbarelse i vitt! Självklart bad jag att få plåta henne! Så annorlunda och vacker bland alla vi andra grå!

Kaos var ordet!  Det var packat med folk och vi trodde det hänt en olycka för det var en enorm folksamling vid en trappa: Det visade sig vara KÖ för att ta sig nedför trappan! Och upp… Vi skulle också ta oss ner för trappan som var enda förbindelsen med spår 12 a och övriga spår…

Väl på tåget fanns det konstigt nog sittplatser för alla! Vi sov gott på tåget hem.

Efter en härlig, rolig tripp till huvudstaden är det skönt att landa i hemmets lugna vrå igen. Hyacinterna har slagit ut och sprider sin ljuva doft här hemma. Hem ljuva hem!

Tja, här lovar man en bautablogg med sköna foton och vad händer? Jo, datorn är sååå seeeg på att ladda in alla foton jag tog igår. Eller tog jag kanske för många?? Sönerna tyckte det i alla fall…

Därmed vill jag ha sagt att det förhoppningsvis kommer ännu en blogg på eftermiddagen/kvällen! Nu får ni hålla tillgodo med lite kattskoj!

Currys favoritsovplats!

Vaknar till!

Och hoppar ner! Högt upp är det! Vi har 2,80 i tak!

Sen har vi då Felix som precis som sina kattkompisar här hemma INTE gillar kylan! Efter att ha varit ute och kollat på trappan två gånger och vänt – tog han sats och rusade ut i snön! Tredje gången gillt! Så får man ha det när det är utedass som gäller!

Sen snabbt som tusan in igen när toalettbestyren är över! Men så visade också termometern -21 i torsdags…

Vilda Wilma då? Jo, när hon inte rusar runt som ett yrväder så mattorna flyger så chillar hon! Vilken gäspning!

Suss gott!

Så där ja, en blogg om katter på förmiddagen! Storstadsbrus blir det till kvällen! Avslutar med en kram! Kattkram till er alla!