Feel in the Blogg

En vanlig måndag morgon. Lite grått ute. Lite kallt. Lite trist.

Men ändå – en dag i livet! Livet! Att få ytterligare en dag. Så fantastiskt om man betänker alternativet!

Sträcker på mig, går upp, tar en dusch. Brygger kaffe och tänder ett ljus. Pratar med en älskad bror i telefon. Så enkla saker men så underbara. Sådant man så lätt tar för givet.

Så lätt det är att låta dagarna bara glida förbi och inte uppskattande tänka till. Så lätt det är att skuffa undan det positiva enkla för att lägga energi på gnäll istället. Sura, tjura och klaga. Istället för att ruska av sig förtreten, glömma oförrätter och fokusera på glädje och lycka. Lyckan att leva. Få vara med ännu en dag. Ihop med sina käraste.

En notis ur dagens Arboga Tidning: Emma berättar om sin bok på biblioteken i Arboga, Kungsör och Köping… Fler kommentarer onödiga.

Såg en så fin dikt i en dödsannons, också i lokaltidningen: Kommentarer onödiga också här.

Ta tillvara varje dag som en underbar, skimrande gåva! Lev ditt liv som om varje dag vore den sista. Du vet inte när din tid är slut – men den dagen kommer. Lev och älska!

Livskvalitet kan vara en braskamin! En sprakande brasa som ger värme och hög mysfaktor!

Igår for vi till ett ställe där man verkligen kan tala om livskvalitet! Platsen finns i Himmeta och det är en plats där man kan ”bara vara” och där man får ro i själen. (OBS Braskaminen till höger i bild!)

En underbar plats för både människor och djur!

Timmar av förtroligt prat, diskussioner och den traditionella kardemummakakan! Birgittas goda kaka blir vi alltid bjudna på när vi kommer!

I vårt hus fanns det kakelugnar i varje rum i tidernas begynnelse. I renoveringsiver på 40-50-talet skulle dessa mysiga värmekällor bort! Här skulle moderniseras! Men jag skulle göra vad som helst för en enda kakelugn idag!

Lite fånig livskvalitet kanske – har jag i mitt sovrumsfönster. Små ting som betyder något för mig. Foton på barnen, pennor en ljusstake i form av en katt.

Mer katter – förstås! Längst bak syns en svart katt från Egypten och två lyckokatter från Japan.

Överallt tittar dom fram!

Ett lodjur från Nordens Ark i ett träd!

En liten katt av tenn på lampan från Marstrand! Lampfoten är av Bohusgranit och lampskärmen ett gammalt sjökort över Tjörn. En ylande varg syns bakom. Under lampskärmen står en fiskmås från Smygehuk. Snäckorna runt fågeln kommer både från inköp på Marstrand och har plockats vid Skälderviken.

Uppe i gardinen hänger en rosa lodjurskatt från Nallefabriken ”Build a bear” i Köpenhamn! Minnen, nostalgi…

Avslutar med den senaste i raden av kärlek och minnen. Ett bärnstensträd från Riga.

Bakom slingrar lite ”hjärtan på tråd” som jag fått av en gammal skolkamrat och vän.

Livskvalitet – kan vara så mycket. För mig en varm kram, samtal vid en öppen brasa, eller några enkla, kära minnessaker.

När jag var ung på 60-70-talet pratades det aldrig om bröst. Vi tjejer brydde oss inte om storleken och det gjorde ingen annan heller. Jag minns aldrig att någon sa att den eller den hade ”för små bröst”.
Däremot minns jag hur grabbarna hade lite roligt åt en tjej som hade rätt stor byst. Dom sa: ”-Det hon hade där uppe har ramlat en bit ner…” Elakt, men det är vad jag kommer ihåg av någon bystdebatt.

Nu matas man ständigt med ett mycket märkligt skönhetsideal för kvinnor! Kvinnor ska vara smala, ha enorma bröst, inga rynkor och stora plutiga läppar! Därutöver ska håret vara stort och gärna blont fast inte på andra ställen än skallen. Därmed krävs rakning av resten av kroppen! Det är s.a.s. grunden för en snygg tjej.
Utöver det tillkommer justering av fel näsa, fel öron, fel kinder, fel ögon, fel höfter, fel stjärt o.s.v. Kroppsideal utan hjärna!

Hjärnan är nämligen inte alls viktig i sammanhanget. Hjärnan där JAGET finns. Den person jag är. Omtänksam, känslig, varm, intelligent, arg, glad, kreativ, stillsam, upprörd, rolig = inte viktigt!

Hur kan kvinnor gå på detta?? Hur kan tjejer gå i ledband utan att tänka själva? Varför opponerar sig inte kvinnor? Varför vägrar dom inte? Varför har dom så förbaskat dåligt självförtroende!?

Så mycket för jämlika Sverige! Så mycket för världens mest jämställda land! För det är där problematiken ligger. Dålig självkänsla parat med bristande insikt. Lägg sen till oförstående, slö omvärld och i en del fall – ansvarslösa föräldrar!

Jag tänker förstås på Kissie. På Wikipedia står följande: Alexandra Barbara Nilsson (mer känd som Kissie), född 18 april 1991, är en svensk bloggare. Kissie startade bloggen i januari 2007, och gick i augusti 2009 om Blondinbella som en av de största bloggarna i Sverige med 583 440 läsare i veckan. Kissie har idag ca. 150 000 besökare om dagen. (Bloggportalen).

Detta är Kissie! Fejk rakt igenom. På Wikipedia läser jag vidare: ”Kissie har förstorat brösten, läpparna, ändrat formen på sin haka, näsa och panna, samt fyllt ut kindbenen.” Sidan tillägger: ”Kissie skriver bland annat om sitt liv, fester och shopping.”

Här är mera Kissie: Här: Och här:

Här är också Kissie… Som liten. Vad gick fel?

I Uppdrag Granskning för några dagar sedan fick vi höra om hur 30-åriga Christina ville ha större bröst till sitt bröllop. Trots att hon själv var medicinskt studerad med en mor som är läkare fanns inga gränser för hennes önskan om stora tuttar.”-Hon har alltid velat göra bröstoperation. Hon har pratat om det i många, många år,” säger fästmannen i TV-programmet. Christina vägrade vänta 3 månader i Sverige på större bröst och begav sig till Polen. Resten är historia.

Christina ligger nu som en grönsak på Malmö Allmänna Sjukhus – s k vegetativt tillstånd. Med stora bröst, javisst, men utan hjärna. Operationen orsakade en massiv hjärnskada och Christina kommer aldrig mer att vakna upp.

Som tonåring behövde jag inte bekymra mig. På den tiden fanns inte de ”skönhetsideal” vi ser idag. Det fanns heller inga plastikoperationer av det slag och i den omfattning som det gör nu.
Men hur länge ska vi förbli offer? Offer för vad andra tycker och tänker? Offer för pengar som styr när handel och medicin går hand i hand för största möjliga profit på dumma människor?

Och vilket ansvar har vi?
Vilket ansvar har läkarna som snittar, suger och fyller ut? Vilket ansvar har reklambyråerna och de giriga VD-arna för Medical Travel och andra? Vilket ansvar har föräldrar för sina barn?

Har myndigheter ansvar? Det svenska samhället? Ingen?

Vem ska säga ifrån? Vem ska sätta ett stopp för vansinnig manipulation av redan fulländade kroppar? När ska vi prioritera hjärna framför kropp? När blir det viktigare med värme och omtänksamhet än stora tuttar?

Vad är konst? Fantastiskt eller bara konstigt? Kanske både ock?

Med en arbetskamrat som vurmade för Konstfrämjandet och såg till att arbetare och tjänstemän fick vila ögonen på såväl oljor som akvareller under lunchen lärde jag mig en del. Sen kom svärmor, intendent på Västerås Konstmuseum, att bidra med ännu mer till min fascination för konst.

Läs mer om målarkonst på Wikipedia genom att klicka HÄR!

Vem kan då kalla sig konstnär? Självfallet är det upp till var och en som känner sig kallad men ändå är det alltför många som inte faller inom ramen (!) för epitetet.

Att bara ”måla av” någonting är väl ingen konst!? Nja, många håller kanske inte med mig. Men faktum är att den mest perfekta avbild inte ger någonting om den inte har en själ. Det där extra, från konstnärens innersta – som gör att verket ger så mycket mer än bara en fotografisk bild.

Länge har jag önskat att få se mer av Birgitta Alvinzis konst och igår fick jag chansen! Birgitta Alvinzi är en kvinna i Arboga som alltid skapat. För skapar gör hon på olika sätt och i olika former! Se här! Överallt finns hennes verk!

Främst i hennes målarrum.

Men också runt om i villan! På väggarna, bakom en fåtölj, i badrummet…

Naturligtvis också i det härliga vardagsrummet!

Att besöka Birgittas hem är som att komma in i en ny, förunderlig värld! Först tänker man: ”- Men oj, så mycket saker överallt. Här verkar lite rörigt.” Men efter en kort stund märker man att det är tanke bakom allt. Röran är inte alls rörig utan fascinerande fantastisk! Mitt i alltihop finns denna spännande kvinna!

Självklart bor det katter hos henne! Här är en:

Timmarna for iväg under eftermiddagen i Birgittas hem! Jag bara hoppas att fler människor får möjlighet att ta del av hennes konst. För jag anser att det Birgitta får till genom sina händer och sitt hjärta är konst, verklig konst!

När novemberrusket smetar sig runt hus och gård kan man göra upptäckter som påminner om sommaren. Det gjorde jag – i mitt källarförråd! För lite drygt 3 månader sedan befann sig bloggaren framför detta marknadsstånd under Medeltidsdagarna i Arboga! Där inhandlades 1 st korv! Korvhandlaren påminde om att korven inte skulle ätas direkt utan hängas upp någonstans lite torrt för att plockas fram och avnjutas om cirka 3 månader.

Igår när jag tittade in i källarförrådet upptäckte jag korven! Fantastiskt! Nu hänger den i köket istället. Tyvärr hänger den där, ska jag kanske säga. För nu ser jag den varje dag och frågan är om den finns kvar till jul… Den borde göra det för att förgylla julbordet – men det vete tusan… Den är nämligen så otroligt god!!

God är Felix också – men som husdjur och inte som tilltugg. Se här hans morgonvanor! Sitta i fönstret och dricka vatten! Inte som vanliga katter utan genom att doppa tassen i en mugg och sen slicka av tassen! Se hur det rinner vatten om tassen!! En riktigt tokig liten goding är Felix!

Nu till något helt annat – utlovat igår. Onsdagen bjöd på fantastiska scenerier ute. Jag tänker förstås på frosten som förgyllde allt. Buskar och träd – allt förvandlades! Blad och bär blev till fantastiska smycken! Så vackert! Som ädelstenar… Juveler…

Utsökta klenoder… Överallt och gratis… 

Eller som utsökt konfektyr! Underbart.

Vad Farbror Frost kan! Bara att njuta…

… … …

Minsta lilla gren blev till något förunderligt vackert! 

Njut! Det enkla, vackra. Nära dig.