Min faster ligger på sjukhus. Det känns hemskt. Hon var nyss strålande pigg – en vacker, glad, livlig kvinna – nu ligger hon på Intensiven.
Pappa och jag besökte henne igår. Det var svårt för pappa att se lillasyster sjuk. Ändå kunde vi prata med henne och skoja så hon fick skratta lite. I det ledsamma fanns också lite glädje.
Lite glädje var det också att höra pappa berätta om gamla Eskilstuna när vi snirklade oss igenom centrum mot Mälarsjukhuset. ”-Här bodde min mamma en gång” sa pappa och pekade. ”- Här körde jag ut bröd på morgnarna när jag var springpojke.” Han pekar ut ett gatuhörn. ”- Där låg en affär som alltid skulle ha mycket bröd på morgonen”. Vi far förbi och konstaterar att affären är borta och där ligger idag en pizzeria.
Pappa pekar ut en plats där man under kriget ställde upp två kanoner. Förmodligen i avskräckande syfte för eventuella tyskar på avvägar.
Att gå arm i arm med sin pappa var härligt! 
På hemvägen kom mer minnen över honom. Väglaget var halt och pappa berättade om hur han körde stora lastbilar under militärtiden. Gamla fordon från Tyskland som Sverige fått i utbyte mot malm. Han berättade hur svårt det var att lägga i växlarna. En äldre militär visade de unga pojkarna hur man tog spjärn mot taket för att sen med full kraft sparka in växeln. Hur man klarar sådant när man samtidigt ska gasa och styra kan man undra… Ingen vidare trafiksäkerhet på den tiden.
Så det ena leder till det andra. Ledsamheter kan kryddas med oväntade glädjestunder och samtal. Efter hemkomsten ringde jag min kusin som jag inte pratat med på säkert 15 år. Det var ett så givande samtal och det kändes som om vi kunnat prata hur länge som helst. Också detta en oväntad effekt av det tråkiga att faster Gun ligger på lasarettet.
Kvällen var ruggig och kall. Jag kröp djup ner i sängen och somnade gott. 
Det hade varit en dag som gett mycket.
Avslutar med något jag satt upp just idag – 1 månad kvar till julafton!
Adventskalendern!!
Senaste kommentarer