Gårdagen gav två bloggar vid handen och självklart måste den sista följas upp idag – särskilt med tanke på att icke-solidariteten fortsätter inom Socialdemokratiska partiet.
Precis som om vi inte förstod det redan tidigare! Margot Wallström vill inte ta över efter Mona Sahlin! Thomas Bodström vill inte heller bli partiledare!
Med vilken rätt tackar de nej? Jo, självklart är alla i sin fulla rätt att avböja erbjudanden om jobb. Ingen är heller livegen i ett parti i Sverige.
MEN – lojalitet och solidaritet gör att människor ställer upp, går ihop, sluter sig samman när det blåser isande vindar.
Alldeles särskilt gäller sådana oskrivna regler när det handlar om en förening där man delar uppfattning, ett parti där man kämpar för åsikter, för rättigheter och medmänsklighet. När det går illa för partiet ställer man upp, kämpar för partiet och dess medlemmar!
Speciellt gäller detta om man tillhört gruppen/partiet länge och tillhörigheten dessutom gjort en till den man är. Gett personerna uppmärksamhet, poster, fina jobb och bra med inkomst.
Min personliga åsikt är att Socialdemokraterna ska klippa med Margot Wallström och Thomas Bodström! Är dom inte intresserade av att hjälpa det egna partiet i hårda tider så har de inget i partiet att göra!
Margot Wallström vill bli stor utomlands, leva ljuva livet inom EU.
Thomas Bodström, 
stjärnadvokaten siktar på USA.
En annan kandidat som nämnts? Ulrica Messing som gift sig med en miljardär och numera VD för ett inredningsföretag, Porthouse Interior AB, där hennes make är styrelseordförande. 
OK – kärleken råder man inte över men då hon avgick som riksdagsledamot år 2007 försäkrade hon att hon inte tänkte utnyttja den statsrådspension som hon då kunde börja ta ut. Hon motiverade i samband med detta sitt beslut att avstå statsrådspensionen med att ”det är en plikt och en integritetsfråga att ha en egen försörjning så länge man är arbetsför och har hälsan”.
Ändå ansökte hon i augusti 2007 om statsrådspension och beviljades denna, för att sedan under år 2008, förutom en inkomst på 431 000 kronor, komma att ha en statsrådspension på 20 000 kronor i månaden. Vilken favorit till partiledarposten för ett arbetarparti…
Upprensning inom partiet Socialdemokrater! Det krävs en annan inställning från sossar i allmänhet och ledande befattningshavare i synnerhet för att vända trenden. Det går inte att leva på gamla lagrar.
Var har kampandan tagit vägen? Kämparglöden? En för alla – alla för en? Lite vanlig, enkel hederlighet!?
En självrannsakan av stora mått måste till för att vända den nedåtgående trenden. Frågan är om viljan finns? Om raset blivit tillräckligt stort än för att Socialdemokraterna ska förstå hur illa det är ställt?
Senaste kommentarer