Feel in the Blogg

När jag var liten och gick i skolan var maten hemsk! Jag är och var inte kräsen – tycker att det mesta går att äta och smakar bra – men skolans mat-där gick gränsen.

I långa led fick vi vänta på att gå in i skolbespisningen. Väl framme fick man ta emot den mat man fick. Mattanterna slängde på en rejäl portion av vad det nu var som serverades. ”-Lite”, kunde man försöka pressa fram – men portionen blev ungefär lika stor ändå. Det värsta var potatisen. Den t.o.m. luktade illa. Än idag förstår jag inte hur man så kapitalt kan misslyckas med en så enkel sak som kokt potatis. Skolpotatisen hade ett hårt skal, när man väl kom igen var där en blöt sörja.

När man lyckats äta upp sin mat gick man till utgången där en diskvagn stod uppställd. Det fanns också en slaskhink där det förmodligen var meningen att rester skulle kunna slängas. Men – det stor en vakt där också! Oftast var det ”Spirella” en hemsk dam som aldrig tillät någon att kasta någonting!

Jag som var väldigt blyg som liten fann mig i allt detta. Dock minns jag en gång när jag fått 3-4 potatisar på min tallrik – alla oätbara. Jag satt där och petade. Till sist var det bara jag kvar i matsalen. Fröken Martinsson,  som var en riktig drake, vankade av och an – kastade vassa blickar på mig, en liten 9-åring. Jag förstod att det inte fanns någon pardon. Potatisarna delade jag i små, små bitar och svalde ner med mjölk. När allt var uppätet tilläts jag gå. Minnen från skolmaten på min tid…

Annat är det i dagens skola! Som förälder har jag besökt mina barn både i grundskolan och gymnasiet där jag blivit medbjuden att dela lunchen med mina barn. Vilken fröjd! Flera rätter att välja på och ett särskilt salladsbord. En lust för ögat och så bra det smakat sen!

Jag handlar både på Konsum och ICA. Därmed får jag deras medlemstidningar. Det senaste numret av Buffé, ICA:s tidning, handlade bl.a. om skolmat. Men inte vilken skolmat som helst utan maten på Annerstaskolan i Huddinge.

Jag läser: ”Med stöd från rektor och lärare som älskar mat har Annerstaskolan gått från halvfabrikat till hemlagat, vunnit pris för bästa matglädjeskola och fått bättre köksekonomi.”

Vidare: ”Att laga mat från grunden blir inte dyrare, snarare tvärtom. Genom att planera, förbereda och ta tillvara mat som blir över har skolan sparat pengar. Det gör det också möjligt att servera alltifrån billiga bönbiffar till lyxig oxfilé provencale”, säger kökschef Michael Bäckman. ”-Den enda extra kostnad vi har är i engagemang och det har vi gott om! Yrkesstoltheten och arbetsglädjen får vi på köpet”, säger Michael Bäckman ansvarig för skolmaten på Annerstaskolan i Huddinge.

”Eleverna på skolan kommer från många olika kulturer, vilket präglar menyn, samtidigt som Micke månar om vårt svenska matarv.” Vad sägs om ansjovisfylld dillströming, provensalsk lammfärslimpa och currydoftande lins- och ananassoppa – utöver pannkakan, ärtsoppan och köttbullarna.

Engagemang, yrkesstolthet och arbetsglädje talar man om i matsalen på skolan i Huddinge. Vi läser här vilka under det kan göra. Tänk om alla skolor hade samma tänkesätt. Vilken fantastisk mat ungarna skulle få och så trivsamt det skulle bli i matsalen!

Och tänk om all personal på skolorna kände engagemang, stolthet och lycka över sina jobb. Vilka fantastiska elever vi då skulle få! Vilken studieglädje, vilka trygga och kunniga vuxna vi fick som kan ta över samhället i framtiden!

Ska vi börja med maten? Och sen gå vidare?  För barnens skull, för samhällets och för den goda matens!

Inom parentes undrar jag om inte chefredaktören på ICA:s Buffé, Tony Wallin, har sina rötter i Köping? Jag tror jag såg honom på Karlbergsskolan då jag gick där. Någon som kan bekräfta det? Kanske Tony själv? En fantastisk tidning producerar han i alla fall!

Kycklingägg från igår.
Åter två äggulor!

Ja, vad gör man en grå, småregnig dag i augusti? Tja, man kan ju städa! Det är bra att passa på att köra dammsugaren några varv och kanske vaska av golven när väderleken ändå inte inbjuder särskilt mycket till att gå ut.

Sen kan man pynta det nystädade hemmet med lite blommor! Har man inga egna i trädgården att ta in kan man köpa en billig bukett! En knippa nejlikor för 39 kr på ICA! Det är ett rätt överkomligt pris. Jag är förtjust i just enkla nejlikor. Dom är så ståtliga och vackra. Dessutom doftar dom gott! Nejlika heter på latin Dianthus – från grekiskans dios som betyder gud, anthos – blomma. Och det kan väl stämma – en gudomlig blomma!
S k Elegancenejlikor är numera vanligare – de med flera små nejlikor på varje stjälk. En del gillar inte nejlikor för de påminner om begravningar där blomman ofta används i kransar och kistdekorationer.

En enkel bukett nejlikor pryder sin plats! Blir också som ett litet tack till mig själv när jag städat klart! 🙂

Klicka HÄR för att läsa mera om nejlikor på Odla.nu

Har man det alltför anskrämligt hemma kan man ju göra som Jernhusen AB! Jernhusen är ett stort bolag som bl.a. äger Centralstationen i Stockholm! När vi var där senast möttes vi av de här skyltarna:

”Fult. Ja, det är precis vad det här planket är. Och det är ännu värre bakom det”. 😀

Till vänster om ovan nämnda plank fanns ett annat: ”Fint – är vad det kommer att bli när vi är klara här bakom”. 😀

Jättekul idé, tycker jag! Man skulle kanske göra detsamma när skräphögarna hopar sig, städningen ligger långt tillbaka i tiden men orken och viljan ännu längre bort! Sätta upp skärmar med löften om att – snart så! Snart blir här fint igen!

Innan jag avslutar bloggen för idag – lite förhandstips om vad som kommer imorgon! Då handlar det om mat! Det illustrerar jag gärna med följande bild: Är dom inte söta – tvillingäggulorna! Och så små! När jag var i Regna sist köpte jag ägg från lyckliga hönor och kom över kycklingägg, som min mor kallar det. Kycklingägg är ägg från kycklingar som håller på att bli höns, d v s deras första små försök till ägg. 🙂
Fast man behöver nog ett par, tre kycklingägg för att bli mätt.

Avslutar med en bild som visar att sommaren snart övergår till höst.
Hösten – denna underbara, milda, kravlösa årstid!
Välkommen!

Igår for dottern och jag till Stockholm! Med tåg och vidare med T-banans blå linje mot Solna. Näckrosens tunnelbanestation långt nere i underjorden. Det var svalt och fuktigt där.

Lika svalt och fuktigt är det kanske inte i rymden – vad vet jag? Det var lite av det vi tänkte ta reda på.

Dottern och jag var inbjudna att närvara vid en förhandsvisning av långfilmen ”I rymden finns inga känslor” regisserad av Andreas Öhman med bl.a. Cecilia Forss, Martin Wallström och Bill Skarsgård i huvudrollerna.
Efter att ha sett kortfilmen i SVT den 13 juli och blivit upprörda tog vi kontakt med såväl SF (Svensk Filmindustri) som Riksförbundet Attention och Autism- och Aspergerförbundet. Nu var vi alltså ett litet gäng som skulle se också långfilmen – lite före alla andra.

*******

Reaktionerna på filmen var många. Dotterns spontana åsikt efteråt: ”-Den var värre än kortfilmen!”

Filmen lanseras av SF som en svensk komedi och Eva Svendenius, chef för biografdistributionen,  påpekade gång efter annan att det är en humoristisk film. Att vi skulle bortse från begreppet Aspergers syndrom och mer se det som en film om broderskärlek. Men det är väldigt svårt att frånse begreppet Aspergers när detta upprepas om och om igen i filmen. Dessutom presenteras filmen så här av SF, citat: ”18-årige Simon delar lägenhet med sin bror Sam. Simon som har Aspergers syndrom kräver ett fast schema där allt måste vara sig likt vecka efter vecka. Förändringar är något han bara kan hantera i små doser och när allt blir för jobbigt gömmer han sig i sin tvättunna, fylld med självlysande stjärnor – han gömmer sig i rymden för där finns inga känslor.
När Sam blir dumpad av sin flickvän och går in i en mindre depression spricker hela tillvaron för Simon. Han ger sig själv i uppdrag att hitta en ny flickvän till Sam, men med sin sociala inkompetens blir det inte enkelt, Simon vet ingenting om tjejer och kärlek …”

Man ska kanske kunna skoja om det mesta. Lite humor kan lätta upp en hård värld – men det beror också på hur pass accepterat begreppet man raljerar om är. Med erfarenhet av Lars Vilks rondellhundar vet vi att alla inte har samma åsikt om vad som är tillåtet eller inte. För några år sedan var det mer eller mindre tabu att skoja om homosexuella och huruvida det är kul att skämta om pedofiler låter jag vara osagt.

Det ska nu alltså vara OK att skämta om Aspergers syndrom. Min fråga är: Har vi kommit så långt?
Vet alla vad Aspergers syndrom är? Om inte – hur uppfattar man då ”Simon” i filmen? Vad är det med ”Simon” som man då tycker är skojigt? Och varför?

Är det inte så att Aspergerspersoner ingår i ett stort mörkertal? Att många av de här människorna varje dag får utstå stor pina för att de har egenskapen Aspergers syndrom. Att en ung kille eller tjej som söker jobb eller skola inte vågar tala om att de har fått diagnosen just med tanke på alla fördomar. Är det då OK att skämta om problemen?

Om svaret på den frågan är ja, borde det inte då också vara i sin ordning att skämta om t ex schizofreni? Eller göra komedier med slapsticks om långtidssjukskrivna utbrända och deras panikångestnoja?

Hur långt har vi kommit? Och vem bestämmer det? Är det OK att ha kul på Aspergerspersoners bekostnad?

Nu finns ju filmen redan och den har premiär om 2 veckor – fredagen den 3 september. Så vad göra? Jag och dottern hoppas på en debatt kring filmen med saklig information om Aspergers syndrom efteråt. Då kanske vi kan se filmen med ett litet leende på läpparna.

Finns det känslor i rymden? Ingen aning! Det jag vet att frånvaro av känslor inte har ett dugg med Aspergers syndrom att göra! Jag älskas nämligen av ett antal närstående med just den egenskapen!

Dottern och jag tar rulltrappan uppåt!

Upp ur underjorden. Tillbaka till verkligheten.

Med varma, starka känslor inombords.

Idag hade jag förmånen att prata i radion med utbildningsminister Jan Björklund. Det var hans tur att utfrågas i Sveriges Radios program Ring  P1. Naturligtvis handlade mina frågor om alla elevers rätt till undervisning i den svenska grundskolan. En rättighet som inte finns idag.

Jag tog upp Jan Björklunds förslag om elitsatsning bland grundskolans 13-åringar kontra det faktum att ett stort antal elever idag inte får den grundskola de har rätt till enligt lag. Att s k stökiga elever kan förväntas sig skolk inskrivet i betyget och att få mamma och pappa sitta vaktande i klassrummet – medan det ska satsas på elever som redan har det lätt för sig.

I gruppen ”stökiga elever” hamnar väldigt ofta elever med t ex ADHD och Aspergers syndrom. Barn och ungdomar som är intelligenta men som kan behöva särskilt stöd efter sina förutsättningar. När det stödet uteblir diskrimineras dessa elever svårt. Förutom den personliga tragedin för var och en – innebär det en utslagning som kan medföra stora utgifter i framtiden för samhället genom arbetslöshetsersättning, sjukbidrag och i värsta fall kostnader i samband med kriminalvård.

Den dag alla skolelever får den undervisning de har rätt till enligt lag – då först kan man satsa på s k elitelever!

Ni kan höra programmet igen ikväll, torsdag kl 20.35, då i en förkortad version. Då får ni höra vad Jan Björklund hade att komma med! Klicka HÄR för att komma till radions Ring P1

Elitklasstänkandet i Sverige visar vilken sorts land vi har fått. Åter igen är det utbildningsminister Jan Björklund (Fp) som markerar.

”Spetsutbildningar för 13-åringar” – läser jag i morgontidningarna. Satsning på elitklasser! Alltmedan en stor del av grundskoleeleverna inte får den undervisning de enligt lag har rätt till!

Istället för att se till att alla elever i Sverige får utbildning vill nuvarande regering segregera eleverna, satsa på de barn som redan har det lätt för sig – och för de som inte passar in i mallen väntar skolk i betyget och vaktande föräldrar i klassrummet!

Jag mår illa över en sådan skolpolitik! Förutom att det är en skymf mot elever visar det också en verklighetsfrämmande syn på skolutbildning versus framtida samhälle.

Vad hjälper det om vi får en klick eliter när en stor del av människorna inte fått den utbildning de borde ha haft? Hur klarar ett samhälle att ta hand om alla de som skuffats undan? Där det i ett framtida liv väntar kunskapsbrist, arbetslöshet och kanske vårdbehov eller kriminalitet.

På sätt och vis är jag tacksam att Björklund lägger korten på bordet redan nu – en månad före valet. Därmed blir jag och många fler helt på det klara med hur vi ska rösta.