Feel in the Blogg

Jag reagerar ofta på olika saker – både positivt och negativt. Det syns på bloggen. Ibland hinner jag inte publicera alla reaktioner men här kommer ett par i alla fall:

Nu ska Estetiska programmet försvinna från gymnasieskolan.

Det är diskriminering av inte bara en utan flera yrkesgrupper! Dessutom innebär neddragning av estetisk verksamhet att en positiv och lugnande effekt försvinner från den hetsiga, stressiga skolan. ARG blir jag!

Ännu argare, faktiskt vansinnigt förbannad blir jag på denna artikel i gårdagens
Arboga Tidning: Idioten till lantbrukare kastrerade sin tjurkalv med ett buntband! Han drog åt bandet hårt ovanför pungen på tjurkalven i syfte att blodflödet skulle täppas till och pungen ramla av. Kalven blev sjuk efter svårt lidande och veterinären som tillkallades anmälde brottet!

Straffet blev 80 dagsböter för djurplågeri men rätten missade ett straff! Gubben skulle själv fått buntband åtdraget runt pungen så den ruttnade och ramlade av! ARG!! Läs mer genom att klicka HÄR och kom till Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.

Konfunderad blir jag över ”senaste nytt”: ”ADHD har genetiska orsaker”. Och?? Redan??

Det har folk vetat länge – men, det ska väl till ett antal olika forskare som i tid och otid ska forska och forska och forska om samma sak innan det blir en sanning. Under tiden går ett antal barn och ungdomar under ihop med sina förtvivlade föräldrar och farföräldrar som får höra att det 1) beror på dålig uppfostran 2) beror på för mycket TV-tittande och dataspelande 3) beror på för mycket sötsaker 4) beror på dålig kosthållning 5) beror på att ungen helt enkelt är elak, oförskämd och ovanligt korkad.

Jo, jag blir nog lite ARG på detta också! men också lite glad. Upprättelse för barn, ungdomar och vuxna med ADHD och Aspergers syndrom! Förhoppningsvis också förståelse och stöd.

Läs mer om rönen via SvD, DN och Aftonbladet genom att klicka på namnen.

Glad blir jag också över att jag plockade in uteväxterna förra veckan
när nu temperaturen pendlar runt nollan på morgnarna. Lite ljung ute på trappan fick det bli istället.

Äpplen finns som hopplockade som fallfrukt om någon vill göra paj.

Definitivt glad blir jag över solrosorna jag köpte från Munktorp i fredags! Ha en härlig torsdag!

Jag brukar tänka att det sista jag vill är att glömma. Att jag på ålderns höst tappar alla minnen. Så förfärligt det måste vara att ha levt ett långt, rikt liv och sen inte kunna minnas något av det.

Ibland när jag inte kan sova ligger jag och försöker fiska upp minnen ur hjärnkontorets innersta vrår. Tänker på barndomen och hur svårt det är att minnas något från de första åren. Och bli glad när ett minne tränger sig fram och upp till mitt medvetande.

Det sommarställe jag hade – vårt paradis som jag upplevt under alla år med barnen – är inte längre mitt. Men det finns ändå kvar – i mitt minne. Alltid sig likt, så levande. Huset, altanen, cykelvägen till stranden, allt det frodigt grönskande, värmen, solen, livet. Så underbart att kunna minnas.

Imorse kom jag att tänka på gamla Arboga. Inte fullt så gammalt som på vykortet överst utan i min barndom och ungdom. Hur jag i minnet kan promenera i centrum och uppleva husen och affärerna.

Gamla EPA på Nygatan. Jag går rakt fram och kommer till damavdelningen där Junith och jag fick likadana nattlinnen av Juniths mamma Wera. Går jag till höger kommer jag till sybehör men också det ställe där jag en gång fick en blå, bubblig baddräkt.

Ut igen och mitt emot ligger Bele Frukt och Grönt där mamma jobbade en gång. Folkes Musik i hörnet där man klättrade uppför trappan för att sen lyssna i en lur på senaste skivan med HepStars om man tordes. De stora killarna och tjejerna hade alltid förtur framför mig, den blyga.

Ner mot kyrkan och där ligger Taxi och Fiskaffären vid Järntorget. Går jag till det andra torget, Stora Torget, finns Rudolf Hagmans delikatessaffär som pappa besökte ibland och snett emot – Andelsslaketeriet som hade en så snygg springschas – Calle. En guldsmedsaffär finns där också där jag och Junith köpte sådan där silverlänk med namnbricka som alla skulle ha. Vid Stora Torget ligger också Sturebion där jag sett så många filmer. När man sett klart filmen kom man ut genom en liten dörr mot Västerlånggatan.

Arboga hade tre biografer på min tid. Sturebio, Folkan och Ringen. Ringenhuset finns inte ens kvar.

Gick man från Nygatan och ner mot Stora Torget  fanns en gata rakt fram, invid själva torget. Där gick man i kortkort om lördagskvällarna och det var LYCKA när bilarna som stod parkerade i rad på torget  – slog på helljusen när man promenerade förbi. Men åka med när någon bjöd –  vågade jag inte. Jo, om det var Laxen och Bosse gick det bra. En gång fick vi åka med Musens röda Cadillac! Vilken lycka! Att susa förbi alla andra och se deras avundsjuka blickar.

Ja, vilka minnen. Så underbart att det gamla Arboga är sig likt i mitt huvud trots att det ser rätt annorlunda ut idag.

Nu tillbaka till verklighetens Arboga. Ha en skön onsdag allesammans! Avslutar med ytterligare ett par vykort jag fann via Internet:

Den äldsta av de tre stationshus som finns i Arboga.

Gjuteriet:

Allt kan hända när man har katter! Man vet liksom aldrig i vilken status hemmet är när man vaknar på morgonen. Om det är lugn och ro som gäller – eller stormläge.
När man är matte till ett par katter så får katterna för sig, trots sin egensinniga självständighet, att en bra matte kan ordna det mesta. Vädret till exempel! Blicken från en sur katt som inser att morsan inte kan få störtregnet att upphöra svider. För att inte tala om snöfall och kraftig kyla! Då ska matte bara se till att snön smälter och värme uppstår igen! Sker inte detta blir det kraftiga reaktioner.

Imorse var det oro i lägret. Jag tror, men jag vet inte, att det beror på höstens intåg. Höst och mer kyla är inte roligt, tycker katterna. Så då blir det bekymmer och tumult! Särskilt hos vilda Wilma! Se här!

Vad är detta tänker ni! Tja, det är den bild man kan få när en vild kisse galopperar genom rummen! Full fart – rassel, rassel! Eventuella mattor flyger!

Och på Curry ska hon! Till attack! Sen är buset igång! Curry är gärna med och deltar i brottningsmatchen!

MEN – då gör vaktmästarkatten sin entré! Ur skuggorna träder Felix fram!

Nu ska ordningen återställas! Sätter dom andra på plats – och vaktar!

Wilma ger upp. Tar frukost istället!

Felix svalkar av sig lite via vattenkannan. Curry har gömt sig under fåtöljen som vanlig.
En vanlig morgon hos familjen Linde!

Lugnet återställt och morsan återgår till PC:n.

Ja, vad kan man skriva om idag? Mysteriet med Sverigedemokraterna kanske. Gåtan – mandatplatser och personröster. För det verkar vara ett verkligt mysterium!

Namn har skrivits in på blanka valsedlar men när valet är genomfört duggar nej-tacken tätt. Se här: Då inställer sig följande frågor:” – Vem har skrivit in namnen på valsedlarna? -Vet de inskrivna personerna om det?” Och ännu viktigare kanske: ”-Är dom anhängare av SD?” Se Svenska Dagbladet HÄR!

Det är nämligen inte självklart – varken det ena eller andra! En kille i Katrineholm blev invald för SD i kommunstyrelsen men var i själva verket Moderat. Läs mera i Katrineholmskuriren genom att klicka HÄR.
Flera liknande händelser har inträffat. En kille på Orust blev invald och tror det var för att, citat: ”i syfte att smutskasta mig”.

Något som jag finner rätt oroande är om någon form av direktiv utgått ”uppifrån” – att röstande skriver in personer som visat intresse för Sverigedemokraterna genom t ex att besöka deras hemsida, beställt informationsmaterial och annat. För att få in valbara personer på de mandat man förväntade sig att få. Kan det vara så?

Annat konstigt är att Margaretha Sandstedt, som enligt obekräftade källor är Jimmie Åkesson svärmor, blivit invald i Riksdagen för SD via Västmanlands Riksdagslista fast kvinnan i fråga bor i Gävle, Gästrikland, Gävleborgs län. ??

Andra händelser som kommer i rask takt är avhopp från personer som invalts i sina kommuner men som börjat läsa valprogrammet och sätta sig in lite mer i SD:s politik och inser: ”-Det här kan jag inte ställa upp på!”

Ihop med rödgröna röror och borgerliga allianser har vi tydligen nu också fått ett Sverigedemokratiskt mischmasch!

Avsluta med en vink om nästa blogg.

Morgon i mitt hem.

Njuter av att det är just mitt hem.

Ett ställe som är bara mitt.

Min plats på jorden.

Och detta hem har så många välkända ljud. Trygga ljud.

Som att vakna av en duns på fönsterblecket. Förstå vem det är och ropa:” – Är det du Wilma?” Och Wilma svarar så det låter precis som: ”-Jaaaaa!”
Jag öppnar fönstret och Wilma spatserar in och lägger sig tillrätta i min säng:

Imorse i badrummet hör jag hur det spolar någonstans i huset. Jag tänker: Kanske är det Niklas som jobbar tidigt denna vecka och morgonduschar.Eller Malin som hinner en snabbdusch på väg till skolan. Trygga, välkända ljud som ger gemenskap.
Andra trygga ljud. Slammer ute på gatan. ”- Aha”, tänker jag.” – Det är måndag och dags för sopbilens runda”. Kanske inte så behagligt ljud en måndagmorgon men ändå välkänt och tryggt.

Grannen som sover lätt vaknar ibland av vårt duktiga tidningsbud som levererar redan runt 03.00 om natten.
Så ock denna morgon.

Andra trygga ljud: Vattenkokaren som levererar tevatten kokar upp!

Eller tarvas det hellre kaffe? Bryggaren puttrar på!
Från CD-spelaren strömmar ljuvliga, milda toner.

Ljuvliga, vanliga, trygga ljud. Älskar mitt hem!

Annat jag älskar är blommor. Jag tänker avsluta med några närbilder på astrarna jag fick av pappa igår.
Men först över till något helt annat, som det heter!

DN Söndag skrev igår om hur dyrt det är att få reda på ett telefonnummer via någon av alla nummerupplysningar som finns. Med tillägget att det är ”gratis på nätet”.
Jag tänker då åter på alla gamla som inte har någon dator och som därmed aldrig kan få tillgång till information och upplysningar via ett ”nät”. Gäller såväl telefonnummer som samhällsfakta och annat.
För datafria och andra som varken hittar telefonnumret i hjärnkontoret eller katalogen kostar 1 minuts upplysning 32 kronor om du ringer 118 100!
Det finns billigare alternativ runt 15-20 kr per minut och de allra billigaste tar en 5:a eller kan vara kostnadsfri men då får du heller inte hjälp med telefonnumret(!). DN:s test visar att de billigaste nummerupplysningarna inte hittade telefonnummer som enkelt fanns att tillgå på nätet.

Sen måste jag bara lägga in en blänkare om ”Hästmannen”. Läser i DN idag att Länsstyrelsen gett den s k Hästmannen djurförbud så att han måste göra sig av med sina tre ardennerhästar. Länsstyrelsen anser att Hästmannen inte klarar att sköta sina djur ordentligt och DN skriver, citat: ”Bland annat har de varit sjuka och fått stå inne i ett mörkt stall under lång tid på vintern.” Detta i ett land där länsstyrelserna inte har tid att kontrollera alla lidande djur på slakttransporter! Ett land som tillåter minkfarmer där man verkligen kan tala om att djur sköts illa!

Det har gjorts en film om Hästmannen. Klicka HÄR för att komma till filmen! Så här står det bl.a. om filmen och om Hästmannen: ”Stig-Anders Svensson, som Hästmannen egentligen heter, är helt beroende av vad landskapet ger, då han lever av jorden och skogen, nästan helt utan pengar. Hans bästa vänner är hans tre ardennerhästar, ”flickorna” som han kallar dem, eller ”flickera” som han säger på sin ålderdomligt skorrande småländska.
Flickera är hans egensinniga arbetskamrater som med sina 2000 kilo oftast bestämmer i vilket takt arbetet ska utföras. De har både temperament och egen vilja, vilket för det mesta inte verkar bekymra honom. Detta tillstånd är bara beviset för att hans arbetshästar är något mer än bara ett vanligt dragarlag. De är älskliga individer väldigt lika honom själv.”

Sverige är fantastiskt… Fantastiskt konstigt och inkonsekvent! Tack och lov finns det folk som protesterar! Läs HÄR om demonstrationen igår som stöd för Hästmannen. Ett bildspel finns där också.
Även DN och SvD har skrivit om demonstrationen.

Nu lite läkande blommor… Astrar! Så fina och så olika. För oss som gillar olika! 🙂

Nu har jag tagit mig igenom Mari Jungstedts senast kriminalroman ”Den farliga leken”. ”Tagit mig igenom” skriver jag för det var just så jag upplevde läsningen.
Antingen har jag tröttnat på enklare deckare och fordrar mer – eller så var detta en av Jungstedts sämre.

Jag har tidigare hållit Mari Jungstedt högt. Hon har varit i en klass för sig och ska inte jämföras med Camilla Läckberg, Anna Jansson och Karin Wahlberg som skriver banalt och fånigt  á la kiosklitteratur. Tyvärr har man klumpat ihop de här kvinnliga deckarförfattarna av just en enda anledning – de är kvinnor. Men där slutar också likheten.

Här en bild ur Expressen från ett sådant där ihopklumpartillfälle: Ovanligt fånig bild! (Liza Marklund, Camilla Läckberg, Anna Jansson, Karin Wahlberg, Åsa Nilsonne, Åsa Larsson och Mari Jungstedt).
Åsa Larsson är också outstanding i gänget. Hennes kriminalromaner om juristen Rebecka Martinsson håller hög klass.

Men Mari Jungstedts ”Den farliga leken” är en besvikelse. Seg och omständlig. Alldeles för lite om journalisten Johan och tidningsvärlden. Irrvägar runt anorexi, modellande och adoptionsvåndor – nej, bättre kan du Mari!

Jag har inte gett upp hoppet och lovar att läsa även nästa bok Jungstedt ger ut. Under tiden hoppas jag på fler alster av mina favoriter Minette Walters Karin Fossum och Elisabeth George
Det är författare det!!

Kvinnliga författare alla favoriterna! Men jag har en del manliga favvos också! Henning Mankell är en av dom. Kjell Eriksson och Peter Robinson två andra.

Hälsningar från mig och Bokmalen!
LÄS MERA BÖCKER!!