Feel in the Blogg

Läs min Miljöpartiblogg om Djurrättsalliansen och ”Sveket mot minkarna” genom att klicka HÄR! Men VARNING  för starka bilder och filmer!

Päls är mord – djurplågeri och mord!

Sverige borde skämmas som inte följer djurskyddslagen! ”Sveket mot minkarna” – sidan hittar du HÄR!

En röst på Mp eller V i höstens val –
gör chansen större för djuren att få behålla sin päls!

Krig är fruktansvärt. Jag kom att tänka på krig genom sommarprogrammet i P1 med Annika Östberg, mer känd som livstidsfången från USA som fick komma hem. Annika berättade om sitt liv och spelade bl.a. ”I feel like I’m fixing to die Rag” med Coutry Joe and the Fish. Så här lyder delar av texten:

Yeah, come on all of you, big strong men,
Uncle Sam needs your help again.
He’s got himself in a terrible jam
Way down yonder in Vietnam
So put down your books and pick up a gun,
We’re gonna have a whole lotta fun.

And it’s one, two, three,
What are we fighting for ?
Don’t ask me, I don’t give a damn,
Next stop is Vietnam;
And it’s five, six, seven,
Open up the pearly gates,
Well there ain’t no time to wonder why,
Whoopee! we’re all gonna die.

Well, come on generals, let’s move fast;
Your big chance has come at last.
Gotta go out and get those reds —
The only good commie is the one who’s dead
And you know that peace can only be won
When we’ve blown ’em all to kingdom come.

And it’s one, two, three…

Well, come on Wall Street, don’t move slow,
Why man, this is war au-go-go.
There’s plenty good money to be made
By supplying the Army with the tools of the trade,
Just hope and pray that if they drop the bomb,
They drop it on the Viet Cong.

And it’s one, two, three…

Well, come on mothers throughout the land,
Pack your boys off to Vietnam.
Come on fathers, don’t hesitate,
Send ’em off before it’s too late.
Be the first one on your block
To have your boy come home in a box.

And it’s one, two, three,
What are we fighting for ?
Don’t ask me, I don’t give a damn,
Next stop is Vietnam;
And it’s five, six, seven,
Open up the pearly gates,
Well there ain’t no time to wonder why,
Whoopee! we’re all gonna die.

Musikvideon med bilder finns på Youtube – klicka HÄR för att komma till den.

Krig är idiotisk, vansinnigt, sjukt – med inga vinnare – bara en mängd förlorare. Och till den stora skaran förlorare hör självklart lokalbefolkningen, de civila. Några galna ledare trycker på knappen och snart fylls kyrkogårdarna med kors efter kors efter kors…

Men krig finns också på närmare håll. Här hemma, i vardagen. Bråk, trams, hat, sjuka förmörkade sinnen. Rasism, hatbrott, diskriminering, svartsjuka – ja, t o m avundsjuka startar småkrig.

Rädsla skapar krig. Rädsla för det som känns annorlunda, för det som vi inte är vana vid. Men maktgalenskap är en annan faktor. Mycket vill ha mer, heter det. Presidenten, kungen, militärbossen, juntaledaren, gängledaren – ger order – med förödande effekter.

Att sluta kriga kräver förnuft. Att aldrig starta ett krig kräver tålmodighet, fördragsamhet, tolerans, känsla, medmänsklighet, värme,  förståelse och förlåtelse. Att hellre tala än att slåss.
Annika Östberg som fick mig att tänka på krig har suttit 28 år i amerikanskt fängelse för mord. Mord som hon inte begått men varit delaktig i. 28 år av sitt liv – ändå finns det svenskar som tycker att hon inte sonat sitt brott tillräckligt. Var finns  förståelsen, förlåtelsen, förståndet?

Är det så svårt? Är vi så ointelligenta och besinningslösa att det är lättare att ta till nävarna? Intoleranta och hämndlystna, – ropar på hårdare tag, längre straff, långt bortom förlåtelse och försoning.

Icke! Det finns inget gott i det. Vi måste tro på det goda. Det goda och det kloka. Alla – för varandra, för vår jord.

”Älska din nästa såsom dig själv…”