Feel in the Blogg

Att skriva en blogg går inte alltid som man tänkt sig. Särskilt svårt kan det vara om man har en kärvänlig katt! Se nedan!

”- Åh, så härligt! Matte sitter stilla! Att det är vi datorn gör ingenting”… tänker Felix. Ner i mattes knä bara!!

”- Vadå? Tycker du jag är jobbig??” Det är LITE svårt att skriva med en katt som slickar på händerna…

Iväg med dig!! (Det är inte illa menat).

”- Aha! En mus! Den ska jag ha!” Felix siktar in sig på datamusen på bordet…

Så! Nu har jag fått bort honom från mitt knä i alla fall…

Nu förstår ni lite hur jag har det… Men vad gör väl det när man älskar sina katter! Det finns tid att skriva ändå.

*******

Annat trubbel med katter kan vara hemlösa som söker sig in via våra katters kattlucka… Även om vi tycker att kissen som är mager och kärlekstörstande är hur söt och fin som helst – så tycker inte Felix, Curry och Wilma detsamma!

Igår höll det på att bli slagsmål under dubbelsängen! Den lille magre stackaren var inte öronmärkt och hade inget halsband. En fin hankatt, okastrerad, på drygt ett år, gissar vi.

Tyvärr var Kattjouren i Köping fullbelagd eller rättare sagt överbelagd så vi fick släppa ut kissen igen till en oviss framtid. Vet någon vems denna fina katt är – hör av er!! Katten stryker runt i centrala Arboga.

** ** ”Blyertskatten” som vi kallar honom för hans blyertsgråa färg står på kölista till Kattvännerna i Köping. Skriv en kommentar på bloggen om ni vet vems katten är!

Ha en fin helg. Jag far mot Vadstena nu!

Återigen har Sverigedemokraterna (SD) skapat tumult på Ullviskolans gymnasium i  Köping. Under politikerdagen igår attackerades SD:s representanter och fick ta emot hätska tillmälen men även sparkar och slag, enligt lokaltidningarna.

Återigen kommer frågan upp om yttrandefrihetens rymliga lagutrymme – i alla fal hos mig. Å ena sidan ska alla ha rätt att säga sin åsikt i en demokrati – å andra sidan tillåts därmed en del smutsiga åsikter att torgföras.

Ska politiska partier tillåtas marknadsföring på gymnasieskolor? Elever på en gymnasieskola är i åldern från 15 år och uppåt. Därmed är långt ifrån alla myndiga och inte heller röstberättigade i riksdagsval.
Däremot kan jag tänka mig att de flesta av företrädarna för resp politiskt ungdomsförbund är över 18 och äldre och har därmed ett försprång vad gäller utbildning och erfarenhet gentemot gymnasieeleverna. Vad innebär det? Unga människor som talar gott om att ”värna vårt land mot främlingar” – hur påverkar det minderåriga?

Är det positivt att skolelever och ungdomar reagerar med avsky mot Sverigedemokraterna? Hur skulle vuxenvärlden tolka det motsatta – att skolelever försvarar smygrasism och uppmuntrar Sverigedemokraterna och andra mindre rumsrena partier?

Ett delikat problem i allmänhet och nu för Ullviskolan i Köping i synnerhet. Jag tror att skolans gymnasiechef Torgny Martinsson är så klok att han gör något positivt av händelsen.
Nu är det viktigt att diskutera händelserna på skolan, föra en dialog om politik och om lagar. Detta är ett ypperligt tillfälle för vuxna – lärare och övrig skolpersonal – att se till att debatten hamnar på rätt nivå för att unga människor ska kunna ta ställning. Bättre att det sker under ordnade, demokratiska former på en skola än ”på stan” där SD och andra ändå kommer att fortsätta att försöka indoktrinera de unga.

eller

Nej, Feministiskt initiativ var ingen dagslända när det dök upp för fem år sedan. Det kan klart konstateras om man  läser en artikel i dagens DN med rubriken ”Man kan vara närvarande fast man är borta”.

Ung kvinna hoppar av sina studier när första barnet kommer. Mannen fortsätter sin karriär som om ingenting har hänt även efter fjärde (4:e) barnet! Jo, det är 2010! Inte någonstans på 50-talet! Men det mest tragiska är hur kvinnan försvarar alltsammans! Och mannen tror att alla inklusive han själv går på att ”man kan vara närvarande fast man är borta”!

De ville båda ha en stor familj! De hade båda haft hemmamammor och ville ge den tryggheten till sina barn! ”Det föll sig naturligt” för mamman att klara spädbarnen, konstaterar pappan. Psykologstudierna tänker mamman ta upp när barnet blivit större…

Jag ryser när jag läser sådant här! Barnen har rätt till sina båda föräldrar! Mannen har rätt att vara pappa! Mamman har rätt till förutom mammaskap också utbildning, jobb och försörjning!

Vad händer om mannen i sitt  utanförskap från familjen träffar en ny, kanske mer intressant och utåtriktad kvinna? Tröttnar på gnäll och bråk när han trött kommer hem från sitt chefsjobb? Skilsmässa? Då står den idag så tacksamma mamman där med fyra ungar, utan vare sig examen eller jobb.

VI LEVER I SVERIGE OCH DET ÄR ÅR 2010!!

Fram för demokrati även inom familjen och fram för 6 timmars arbetsdag!!

Har ni tänkt på att vissa programledare dyker upp lite överallt – oavsett program? Som tittare inbillar man sig att programledare ska ha ett visst intresse för de ämnen programmen handlar om men ibland undrar man...

Jag tittar inte mycket på TV men ändå har detta slagit mig. Det är främst två män jag tänker på just nu – Martin Timell och Hans Fahlén.
Martin Timell har väl ändå rekordet att dyka upp på det ena programmet konstigare än det andra! ”Småstjärnorna”, ”På rymmen”, ”Deal or no deal” ”När och fjärran” och ”Lyckodjuret” – för att nämna några. Det sistnämnda som handlade om djur fick mig att inse att kopplingen programledare – intresse inte alls finns. Timell hade varken handlag med djur eller intresse för dom. Nu har han återgått till det han tydligen är utbildad som – snickare – och jagar ”Fuskbyggarna” i TV4 – MEN han är också inplockad som historiker i serien ”Sveriges historia” i samma kanal!?

Sen Hans Fahlén – killen som gillade att åka puckelpist och på den vägen hamnade i ”När och fjärran” där han ”pumpade puder”, enligt reklaminslagen. Via Kristine Kaspersen blev han mer känd och plockades in i olika, för honom, mer eller mindre lämpliga TV-program. ”Spårlöst” är väl ett av de sämre valen för Fahléns del. Barn som en gång adopterats bort söker sina rötter – är konceptet och jag har fler än en gång fått rysningar av Hans Fahléns sätt att ta sig an problemen. Men händerna lojt i byxfickorna på utländska konsulat och med lamt intresse för de adopterades känslor har i alla fall gjort mig ytterligt förvånad över valet av Fahlén som programledare. Han verkar helt sakna intresse och fallenhet för programmet.
Ulrika Eriksson som alternerar om programledarskapet i ”Spårlöst” visar däremot hur programmet ska skötas!

Men varför får dessa trista, oengagerade snickare och skidåkare fortsätta program efter program? Gymnasieskolans Medieprogram är sen många år ett av de gymnasieprogram som lockar flest ungdomar. På Skolverkets hemsida står det att läsa: ”Medieprogrammet vänder sig till dig som vill arbeta med att uttrycka och förmedla budskap i olika former.” Men det står också, citat:
”Det är ovanligt att man får arbete direkt efter Medieprogrammet.” ?? TV-bolagen tar alltså hellre hantverkare och idrottsmän och bygger om dom till programledare!

Eller kan det vara så att killar som Timell och Fahlén har anställningsavtal med bolagen som gör att ledningen är så illa tvungen att placera dom på jobb? Oavsett fallenhet alltså? Martin Timell blir tvungen att kela med hundar trots avsmak för djuret i fråga och Hans Fahlén får vanka med när personuppgifter ska letas upp i främmande land. Börjar den stackars adopterade gråta av känslosvall efter att hittat sin mamma efter 25 år får Hans Fahlén klappa lite på axeln och sen vända ryggen till, som han brukar…
Vi får liksom stå ut med Timells hysteriska flipperspelskratt på fel ställen och Fahléns brist på empati.

Gnäll, gnäll – tycker ni kanske – och vad kan vi tittare egentligen göra åt problemet, om det nu är ett sådant? Ingenting antagligen! Vi köper tjänster genom TV men har ingen möjlighet att egentligen påverka. Jo – vi kan göra en sak! Stänga av TV:n!! Vi kan också hoppas att kopplingen skola – arbetsliv blir bättre i framtiden – för allas skull!

Efter den otroligt långa, kalla och dessutom väldigt snörika vinter vi haft har soporna lagrats i mitt hem. Inte dom vanliga som slängs i soptunnan eller komposten utan det andra. Allt det där som ska källsorteras och pantas. Sådana sysslor som bara verkar för jobbiga när kylan biter och snön vräker ner. När man helst väntar med att ta ut bilen och frakta iväg sopor och avfall.

Idag var det dags. HÖG tid som synes… Påsar med glas, plats och konservburkar! Kassar med tidningar, tidningar och åter tidningar – och kassar med sådant som klassas som papp/kartong. Sen en jättesäck med PET-flaskor och kassar med öl- och läskburkar! Vilket jobb! Men så skönt när det var klart! Och förutom 186 kr i pantpengar på Konsum fick jag även en mycket trevlig pratstund med Roland Jangestig där – alltid lika glad och positiv.

Vårpyssel i hemmet men också utanför detsamma! Bord och bänkar bars ut i syrenbersåerna! Till glädje för människor men också för katter!  Nu vankas grilltider då folk sitter ute – det tycker katterna om! Alltid tappas det väl någon liten godbit från grillen…

Grannas Rebecka har köpt en studsmatta – det är också vår!!

Vår är också mjukglass och – som här – kulglass! Två kulor – den ena med jordgubb och rabarber och den andra med choklad och mint! Suveränt gott! Chokladminten hade stora bitar mintchoklad i sig… Mums!!

Vår är det också när julens hyacinter får nytt liv i rabatten och åter igen doftar underbart!