Feel in the Blogg

När jag åkte från lasarettet idag hade jag Paul McCartneys ”Memory allmost full” i cd-spelaren och upptäckte ännu en fin sång.
Jag åkte till den plats där två små barn vilar nu:

Tänker – det här är väl inte platsen för tvååringar och fyraåringar…

Sätter mina blommor bland den övriga mängden.

En kyrkogårdsarbetare kom fram till mig och undrade om jag kunde hjälpa henne att plocka undan minnessakerna en stund så att hon kunde klippa gräset och göra fint. Självklart gjorde jag det.
(Ville bara tala om det ifall någon som ofta besöker Max och Saga tycker att änglafigurerna, nallarna, lyktorna och blommorna står på annat sätt än dagen innan.)

Så en bit ur sången jag hörde i bilen – från Paul McCartneys cd:
(Väl värd att köpa! Alla melodierna är fantastiska).

At the end of the end
It’s the start of a journey
To a much better place
And a much better place
Would have to be special
No reason to cry
No need to be sad
At the end of the end

Titta in i dessa ögon.
Se sorgen, smärtan, allvaret men också den lysande styrkan, kraften. Viljan att leva vidare för sina barns skull, men också för sin egen.
Vackra, fina, ljusa, starka Emma!
Men jag vill också berätta om två mycket sorgsna ögon som jag mött flera gånger – Nicklas ögon! Pappan, vars barn nu är borta för alltid – men som naturligtvis för alltid lever kvar. En pappa som sörjer precis lika mycket men som på något vis kommit i skymundan. Tänk också på Nicklas.

***

På något vis har melodier under gårdagen letat sig fram till mig. Sångtexter med en innebörd som berör mitt innersta. Trots att de är långa, några av de jag valt ut, vill jag förmedla dom här.

Här kommer texterna:

You tell me

(Paul McCartney)

When was that summer when the skies were blue?
The bright red cardinal flew down from it’s tree?
You tell me

When was that summer when it never rained?
The air was buzzin’ with the sweet old honeybee
Let’s see
You tell me

Were we there?
Was it real?
Is it truly how I feel?
Maybe
You tell me

Were we there?
Is it true?
Was I really there with you?
Let’s see
You tell me

When was that summer of a dozen words?
The butterflies and hummingbirds flew free
Let’s see
You tell me

Let’s see
You tell me

***

ABBA

I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along the seine, laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain
I can still recall our last summer
I still see it all
In the tourist jam, round the notre dame
Our last summer
Walking hand in hand
Paris restaurants
Our last summer
Morning croissants
Living for the day, worries far away

***

Bob Dylan

How many roads must a man walk down before you can call him a
Man ? yes n how many seas must a white dove sail before she
Sleeps in the sand yes n ahow many times must the cannon
Balls fly before theyre forever banned

The answer my friend is blowing in the wind the answer is
Blowing in the wind

How many times must a man look up before he can see the sky
Yes n how many ears must one man have before he can hear
People cry yes n how many deaths will it take till he know
That too many people have died

The answer my friend is blowing in the wind the answer is
Blowing in the wind

How many years can a mountain exist before its washed to the
Sea yes n how many years can some people exist before
Theyre allowed to be free? yes n how many times can a man
Turn his head pretending he just didnt see?

The answer my friend is blowing in the wind the answer is
Blowing in the wind
The answer is blowing in the wind

Hanne Kjöller tycker att vi ska ”Sluta klappa sexuellt aktiva flickor på huvudet”.
Det skriver hon under signerat på ledarsidan i DN idag och menar att vi egentligen borde vara glada över att könssjukdomarna ökar liksom aborterna och dagen-efter-pillren. Det betyder nämligen att tjejer blivit fria!

Hanne Kjöller har läst en studie som visar att 89 % av tillfrågade 18-åriga gymnasieflickor säger om det senaste samlaget att de ”verkligen ville eller ville ganska mycket”. Bara 7,5 % svarar ”det bara blev så”, enligt Kjöller.

”Verkligen ville – eller ville ganska mycket” – vad säger det EGENTLIGEN om 18-åringars sexliv. Inte ett dugg, anser jag!

Hanne Kjöller menar att de 18-åringar som svarat på det sättet – njuter av sex och citat – ”kan frikoppla sex från kärlek”.

Hanne Kjöller sammanfattar synnerligen trångsynt ”så länge de själva verkar så här nöjda ska kanske institutioner som Folkhälsoinstitutet oroa sig mer över moralisternas gissningsvis betydligt tråkigare sexliv än över de ungas”, slut citat.

Vad tror Hanne Kjöller att en 18-åring tjej menar med att hon ”verkligen ville”? Varför ville hon?
Hanne Kjöller anser uppenbarligen att unga människors val av fler sexpartners är positivt och att tonåringarna därmed anser njutning som ett fullgott skäl till sex!
Dra mig baklänges!! Hur naiv får man vara!

Vi lever i en hård värld. Tonåringarnas värld är om möjligt ännu hårdare och kallare. Om den spacklade tjejen i stringtrosor och pushup ”verkligen ville” när hon stupfull blev uppraggad av ”stans snyggaste kille” kan man ju fundera över!!

Vad var det som låg i denna ”vilja”. Att bli sedd? Att vara lika häftig som alla andra? Att inte balla ur?

Frikoppla sex från kärlek?? Tja, det kanske du själv praktiserar när sexlivet med maken/sambon blir för trist? För varför skulle detta vara förmenat endast 18-åringar och inte 40-åriga tanter! Frikoppla du – så får vi se hur det funkar!?

Märkligt nog skriver Hanne Kjöller ett par sidor tidigare i samma DN om det osmakliga i bikinitoppar för spädbarn, stringtrosor för 8-åringar, behå för flickor som ännu inte fått bröst och nagellack och smink för barn i förskoleåldern. Hanne Kjöller förfasar sig över ”utseendefixerade flickkonsumenter”.

So what? 12-åringen kanske njuter av sin behå!? 8-åringen bör väl ”skolas in” i stringtroselivet!? För det är ju den världen som väntar alla 18-åriga tjejer som njuter av sitt sexliv! Eller?

Hanne Kjöller tycker att man istället bör oroa sig över moralisternas tråkiga sexliv!
Vilka är dom Hanne – vilka är moralisterna? Vad ska man tillhöra för genre för att passa in där? Och vad vet du om deras sexlekar?

Ut och kolla verkligheten Hanne!
Statistik är en sak men verkliga livet något helt annat!
Kolla upp vad ”sexuellt aktiva flickor” har för sorts sexliv egentligen.

Och självklart är låga siffror vad gäller aborter och könssjukdomar ”finemang”. Blanda inte in det i unga kvinnors förmodade sexliv!

Den tyska kvinnan har befunnits SKYLDIG TILL MORD!!

Jag, som suttit fjättrad vid datorn, åkte snabbt iväg för att handla. När jag kom hem slängde jag kassarna och rusade till datorn för senaste nytt – och såg rubrikerna!

JAG JUBLADE!!

Sen ringde jag direkt till Emma och skrattade och grät om vartannat! SÅ SKÖNT!!

SÅ SKÖNT med upprättelse för barnen! SÅ SKÖNT att Emma blir trodd! SÅ SKÖNT att Nicklas och övriga kan gå vidare i sina liv!
Och SÅ SKÖNT att den tyska kvinna nu måste få vård! En så sjuk människa måste komma under behandling. Man kan inte må bra när man kan planera och utföra ett sådant fasansfullt dåd.

GRATULATIONER I MÄNGDER TILL EMMA, NICKLAS, EMMAS SAMBO och ALLA ÖVRIGA I FAMILJEN! ÄNGLAKRAMAR TILL TVÅ SMÅ BARN

HA DET SÅ SKÖNT PÅ ER RESA! FÖRSÖK ATT GLÖMMA ALLT FÖR ETT PAR VECKOR OCH NJUT, KOPPLA AV!

KRAMAR I MASSOR FRÅN MIG

Jag kan ingenting göra nu. Sitter bara vid datorn och kollar nyhetssidorna. NÄR kommer beskedet om den tyska kvinnan??

Enligt Aftonbladet började rätten åter samtala kl 08.30 idag vid Tingsrätten i Västerås.

Väntetiden är olidlig.