Feel in the Blogg

Medan man tuggar på naglarna och sliter sitt hår i väntan på besked om en idiotisk idé från tyskans försvarsadvokat om att GÖRA OM hela rättegången – kommer lite lättsamheter från hemmafronten. För att lugna nerverna…

Kajorna förväntar sig tydligen en bister vinter! Åtminstone denna kaja som jag såg utanför Konsum här om dagen!

Han satt och noppade stoppning ur sadelskyddet på damcykeln utanför affären! Kanske fordrade han sitt bo extra mycket inför förväntat höstrusk och vinterkyla! 😀

Sen fick ju morsan rycka ut när sonen fick problem med bilen!
Och det gör jag gärna – man träffar så härliga människor på såväl P&B Bilverkstad som på Gummiverkstan dit åkturen gick denna gång!

Och vad skådade mitt norra!

Vilken kärra!! WOW!! Jag fick ju lov att hala fram kameran direkt!
När jag fått veta vem ägaren var – fick jag honom med milt tvång att posera intill sin pärla:

Marcus Larsson med sin Cadillac Fleetwood -66:a!

Det står inte på förrän det är dags för vinterdäcken och då blir det nytt besök hos Marcus och Mattias – Elons jättetrevliga och duktiga söner som tagit över verkstan efter sin pappas tragiska bortgång. Det återbesöket ser jag fram emot! 🙂

Efter en härlig vandrarhemsfrukost som bl.a. innehöll färska blåbär till filen – gjorde vi Stockholm by day!

Shopping på RIO och Rockzone. Precis de kläder dottern gillar – men vilka priser… 🙁

Gröna Lund var ett måste och med det strålande solsken som dagen bjöd var det ett sant nöje att vandra i denna gröna lund – om än dyrt…
Krångliga biljettkostnader för åkturer gjorde inte saken bättre.
Alternativen var så märkliga att de flesta hade svårigheter att välja biljett. Därmed bildades det lååånga köer framför luckorna. Valet var mellan jättedyr biljett typ åkband eller styckvis för 20 kr. MEN de flesta åk kostade 2-3 biljetter…
Vi funderade och tänkte och funderade igen och valde sen 8 biljetter. Vi fick 2 över…
MEN dessa gav vi sen bort till en häpen och lycklig mamma med en liten son som ville åka – fast deras biljetter var slut! 😀

Dottern klubbar ner saker på tid.

Slänggungan – som förmodligen hette något annat, mer tjusigt. Denna hemska tingest övertalades jag att sätta mig i… Jag gjorde det…
LIVRÄDD! Och med all rätt… Dottern hade övertygat mig om att det var SÅ underbart att flyga runt. Det var det INTE! Jag fick omgående panik och tänkte att nu kastar jag mig ur denna hemska sak! Men det gick ju inte – så jag blundade och mådde illa. Konstigt nog lyckades jag hålla nerverna i styr tills gungandet och svängandet hade slutat… Lyckades T O M ta ett foto av njutande dotter – MEN det var precis innan vidundret stannade…

Den här kastade sig dottern utför med också:
HEMSKT – tyckte jag, men inte dottern…

Till sist: höjdpunkten under denna lördag – hunden Leo!
Leo med husse träffade vi på en fullsmockad buss 47 från Djurgården.
Leos berättelse är en solskenshistoria! Husse berättade att Leo är en thailändsk hittehund. När mannen befann sig i Thailand och passerade en restaurang hörde han ett konstigt ljud. Han tittade in bakom husen och fann en kartong, en låda med en död tik och fem valpar. Han trodde att alla var döda tills han hörde ett ynkligt gnyende. EN valp var vid liv! Mannen tog hand om valpen, matade upp den med nappflaska och tog den sen med sig till Sverige. Efter 4 månader i karantän säger husse att ”det här är Stockholms dyraste byracka!” Han tillade: ”Hon har kostat 70 000 kronor men hon är värd varenda krona”!
”Hon?”, sa jag. För hunden heter ju Leo. ”Ja, vi hittade henne i en kartong som det stod Leo på. Leo är ett thailändskt öl. Så hon fick heta Leo.” Det var alltså en tom öllåda den stackars hundmamman hittat som plats att föda sina ungar på. En klarade sig – tack vare denne svenske man! Snacka om en verklig djurvän!

Leo – älskad hund i Stockholm!

Sen tåg vi tåget hem och kvällsmaten intogs i kupén:

Bye, bye Stockholm!

Här kommer fortsättningen om varför dottern och jag befann oss i Stockholm förra helgen!

GLOBEN och ”Mamma Mia”! Ensemblen från England uppträdde där med musikalen!

Så gott som fullsatt i Globen!

Detta är vad man tilläts fotografera – ett böljande grekiskt hav. Det rådde fotoförbud under hela föreställningen.
Trots det kunde inte dottern hålla sig när ensemblen hade blivit inapplåderad för – jag vet inte vilken gång i ordningen, efter showen. Hon tog upp sin kamera:

Mamma Mia var helt fantastiskt! Särskilt härligt var det för oss alla som växt upp med ABBAs låtar. Jag själv har alla deras LP-skivor, som det hette på den tiden.
Dock måste jag erkänna att det kändes lite märkligt hur man satt ihop en story med hjälp av låtarna. I mitt huvud passade de inte riktigt in. De melodier som spelades upp hade var och en sin historia för mig en gång på 1970-talet. Det blev liksom uppenbart att man fixat till en berättelse och pusslat in sångerna för att få till det.
Men jag kom snart över det… Mamma Mia var och är fantastisk! Se den om ni kan – och inte bara filmen!

Affisch uppsatt på dotterns rum!

Vägen hem från Globen blev en upplevelse i sig…

Detta var mysigt – vägen från Globen i mörkret nära midnatt.

Det här var mindre mysigt… T-banetåget som kom in vid Globens station skulle förstås ALLA försöka ta sig hem på! Det var fullpackat!! Ingen kunde röra sig. Man vaggade fram och tillbaka mellan tjocka magar och smala tantben. Eftersom ansiktena kom så nära inpå en fick man liksom titta uppåt i taket eller ner bland alla fötter. Till slut började vi skratta allesammans – förlösande.

Sen sov vi gott på vandrarhemmet hela natten. Lördagens händelser kommer i nästa ”kapitel”.

HUR kan en så här pass allvarlig rättegång hanteras på detta vis!?

En nämndeman måste naturligtvis ha helt klart för sig vad ämbetet innebär och en sådan miss som att uttala sin egen personliga åsikt till en kvällstidning är skandalöst.

Men skandalöst är även beskedet om att försvarsadvokaten anmäler även de två andra nämndemännen för jäv! Detta för att begära att rättegången tas om! Hur kan man bete sig på det viset!?

Detta mål är i sig fruktansvärt och har medfört så mycket lidande för alla inblandade – vad är syftet med att genomföra rättegången på nytt? Det drabbar inte bara de anhöriga som mist två små barn genom mord – utan också hans egen klient!

Om rättegången tas om – vad förändrar utslaget i målet? Vilka fler svar får åklagaren på sina frågor? På vilket sätt blir indiciekedjan kortare eller längre? Hur blir den tyska kvinnan mer trovärdig?

Jag mår illa över agerandet! Det här är ingen lekstuga – det här är blodigt allvar!

Tillförlitlighet, kompetens, värdighet och respekt är vad man kan kräva av alla inblandade i en domstolsförhandling!

Helsidor med Emmas bild, stort reportage i Magazin24, ”Kalla fakta” på söndag – och visst, jag är den första att säga att jag verkligen känner med och för Emma.

MEN – det finns en pappa också! Det finns en pappa som älskade och fortfarande älskar sin Max och sin Saga! En pappa som dessutom satt häktad i flera dagar som misstänkt mördare av sina egna barn! Detta i sig är fasansfullt!

GLÖM INTE BORT NICKLAS!!

Jag har bett lokalbladet Magazin24 att göra ett uppföljande reportage om barnens pappa. Det hoppas jag kommer att ske och jag hoppas också att andra tidningar och media följer efter.

Max och Saga hade och har en pappa som älskar sina barn. En pappa som förlorat det bästa han hade – barnen.