Feel in the Blogg

Idag köpte jag faktiskt en kvällstidning. Av den enkla anledningen att de i Arboga mördade barnens pappa uttalat sig och även skrivit ett brev till Västmanlandspolisen som det publicerades delar av.

”Sluta dalta med tyskan” och ”Jag blir grymt arg” är några av kommentarerna från pappan. Jag förstår honom och hans ilska beror bl.a. på att den tyska kvinnan får träna på polisens privata gym ihop med förhörsledaren(!) och vistas relativt fritt.
Om det nu finns någon sanning i detta?

Ibland tänker jag att det här fallet har fått drag av det s k ”Stockholmssyndromet” – fast lite omvänt. Stockholmssyndromet blev en formulering som används över hela världen – ”the Stockholm syndrom” – efter det s k Norrmalmtorgsdramat 1973 i Stockholm. Gisslan i banken kom in i ett psykologiskt tillstånd under de dagar de hölls fångna som gjorde att de utvecklade en relation till sina kidnappare.

Om ni klickar HÄR kan ni läsa vad Wikipedia säger om Stockholmssyndromet

Det samma tänker jag nu om polisen och den tyska kvinnan. Är hon psykiskt sjuk, kanske psykopat, så borde det vara fullt möjligt att hon lyckas manipulera polisen också. Utveckla en relation till personalen och kanske t o m förhörsledaren. Göra att de börjar gilla henne, går över gränsen för vad som borde vara möjligt för en misstänkt barnamördare att erhålla som häktad och inlåst.

Samtidigt kan jag också förstå om polisen inkl förhörsledaren vill få så pass bra kontakt med den misstänkta mördaren att hon känner förtroende för polisen och möjligen börjar berätta – om hon nu har något att berätta om.

Det jag verkligen har full förståelse för är den oerhörda frustration som barnens pappa måste känna och som nu kan läsas i kvällstidningen. Och inte bara pappan – utan också mamman och den övriga familjen!
Att dagarna bara går och ingenting händer! Det enda man får höra är att bevis saknas, analyser är inte klara och omhäktning måste ske igen och igen och igen.

Jag har full förståelse för att alla dessa dagar, månader, nu ett helt kvartal av väntan – innebär sorg, tårar, ilska, hat och bestörtning över att ”ingenting händer”! Det fruktansvärda brottet att ta livet av två små barn i deras eget hem får ingen lösning!
Tiden bara går och man undrar: VAD GÖR DOM?? VAD GÖR POLISEN??

Då blir man ”grymt arg” av ryktet att förhörsledaren styrketränar på Polisens gym ihop med den som misstänks ha mördat två små barn!

Midsommaren är väl ungefär som julhelgen – man känner krav på sig att umgås, ha jätteroligt och fantastiskt!
Men hur blev din midsommarafton?

Blev den rosenskimrande i familjens hägn eller lagom alkoholpåverkat i glada vänner lag? Eller blev det gråt på toaletten, spyor i rabatten, ett blått öga och ångest idag?

Tidningarna skriver om ”stökigheter” i samband med midsommarafton, om skottlossning och fylleri. Mer information lär drälla in under dagen.

Vi tar i så vi bokstavligen kräks för att uppnå den ultimata glädjen! Men vilken är den? Vad är glädje för dig egentligen?

Jag själv är så trist och tråkig eftersom jag inte orkar något (mer än att blogga som flera personer anmärker på tid till annan-”hur orkar hon det!??”). Så min ljuva dröm är Henning och en säng! D v s Henning Mankells ”Kinesen” och min egen sköna säng. Hur kul är det?

Ja, hur kul är det? Jag skulle vilja ha jätteroligt och umgås med vänner – men orken finns inte.
Och med brist på ork tryter vännerna. Dom vill kanske inte lägga sig i, lägga sten på bördan eller helt enkelt tror att jag inte vill -så är inte fallet! En hel del har nog strukit mig ur sin adressbok.

Det blev dock en fin midsommarbuffé med min kära familj och det var lycka.

Och jag försöker lyfta mig själv i håret och en väg är KBT – kognitiv beteendeterapi. Det verkar bra – trots att min vän Annette hackar ner på detta i hennes tycke – nonsens. (Men är Annette min vän fortfarande?? Har ingen aning. Har inte haft orken att träffa henne heller…)

Så jag försöker! Jag ska ha roligare midsommarafton en gång, med lagom många vänner, lagom tjo och tjim men alltid med mina nära och kära.

Och jag hoppas att många, många hade en jättefin kväll igår! Sonen och hans vänner som skulle ut på galej. Alla förväntansfulla barn som ville dansa runt midsommarstången. Den påverkade mannen som kom in i affären där jag handlade det allra sista och köpte dvd-filmen ”Underbara älskade”. Gammal som ung – en fin midsommar.

Stor kram från mig

Nu har vi ätit alla och är mätta och belåtna!

Även katterna fick ju lov att känna att det är midsommarafton så det blev extra god mat ikväll!

Tre rara katter smaskar i rad: Wilma, Curry och Felix!

Kvällen är härlig. Jag hoppas att natten blir lika fin – och lugn. Inga olyckor, ingen misshandel – bara roligt! Man kan ju hoppas och önska.

Avslutar med ett foto på en pionblommas inre:

Glad midsommar…

Tack vare bl.a. FRA och Folkpartiets Birgitta Ohlsson fick jag veta om ”Reportrar utan gränser”.

Reportrar utan gränser startades i Frankrike 1985 av den unge radiojournalisten Robert Ménard. Han hade reagerat på att massmedier i västvärlden bara brydde sig om avlägsna länder när katastrofer av något slag hade inträffat.

Ni kan läsa mer om organisationen genom att klicka HÄR!

Själv har jag beställt denna t-shirt nu genom reportrar utan gränser!

Denna t-shirt tänker jag bära så ofta jag kan!

Daniel Westling närmar sig kungahuset – både bokstavligen och bildlikt! Det kan man läsa i de flesta tidningar idag!
Kronprinsessans pojkvän sedan många år flyttar in på Drottningholm! Nu kan man väl förvänta sig att både förlovning och bröllop är i faggorna!
Jag är inte särskilt rojalistisk men jag tycker vi har en fin och trevlig kungafamilj som gör god PR för Sverige. Det måste erkännas att jag ser fram emot bröllop med kunglig glans framöver! Det känns som i alla fall jag har ett behov av lite sagolikt skimmer, lite pompa och ståt.
Sen kan jag rent medmänskligt tycka att det banne mig är dags för Victoria att ”tillåtas” gifta sig och bilda familj. Och att Carl-Philip och Madeleine får göra detsamma – för dom måste väl invänta Victoria om allt ska gå kungligt riktigt till…
Tack och lov att man är född ”vanlig”.

Tack och lov att man inte heller heter Lars Lagerbäck!! En mer hatad person kan man väl knappast tänka sig just nu.
Jag tycker det är ett löjets skimmer över fotbollshysterin. Tidningar basunerar ut det svenska lagets förträfflighet och höjer dom till skyarna. Vi är redan vinnare – om man kollar massmedia. Sen när det visar sig att laget faktiskt inte är bäst, att de gjort allt de kan men att det inte räckte – då ska Lagerbäck häcklas och hängas.

Fotbollshysterin påminner om Eurovision Song Contest där Charlotte Perrelli var vinnaren i alla tidningar – innan finalen.

Lilla Sverige tar i så dom spricker med det lilla dom har och blir tjuriga och bittra när det visar sig att det finns många som är mycket bättre.
Sen ska det gnällas och skällas och avsättas och skrivas spaltmeter efter spaltmeter.

Inse fakta – Zlatan och de andra gjorde sitt bästa! Charlotte Perrelli och hennes låt var inte bra.

Som vanligt är det tredje statsmakten – media – som eldar upp massorna. Låt dom inte ta över ditt liv. Tänk själv och glöm tidningarnas uppjagade lösnummertrick!