Feel in the Blogg

Såg i nättidningarna att Djurrättsorganisationer demonstrerat i Stockholm med förpackade, inplastade, till synes blodiga människor utlagda på Sergels torg. Det är bl.a. min vän Ludvig Lindström, aktivist i Djurens Rätt som agerat.

Mycket bra – tycker jag! Foton på kvällstidningarnas hemsidor visar att demonstrationen väckt uppmärksamhet – vilket var avsikten.

Människor handlar kött till middagsmaten utan en tanke på varifrån det kommer. En kotlett eller högrev – låter som ”ingenting” – medan en griskulting eller en liten kalv – verkar vara något helt annat. Färsen och oxfilén har ingenting med djur att göra – så får man för sig att folk tänker. Man vill helt enkelt inte bli påmind om att det är ett djur man äter. Ännu mindre hur detta djurs liv har varit – och hur ångestfylld döden blev.

När jag går och handlar ser jag smågrisar, kor, kalvar och lamm i kyldiskarna! Jag ser trångbodda kycklingar och ägg vars hönor aldrig sett solen där de levt sina korta liv på galler med fjäderdräkten sönderplockad. Grisar med avkapade svansar som fraktas hundratals mil i trånga containrar – för att avrättas om de klarar färden med livet i behåll. Kor med dödsångesten lysande ur ögonen när det stressar fram mot slakten. Jag kan inte handla kött då!

Jag föraktar de människor som inte bryr sig! Jag tycker synd om människor som inte vågar se sanningen i vitögat och sen ta ställning!
Om Du ska äta kött så ska Du också kunna slå ihjäl djuret – det är min åsikt. Kan Du det?

Eftersom några i min familj ändå vill ha kött ibland så har jag sökt med ljus och lykta efter alternativa gårdar. Djurhållning i liten skala där djur som bara lever för att bli mat – har ett bra liv OCH får ett bra slut. Det är minst sagt svårt att hitta dessa ”köttproducenter”. Finns det någon som läser min blogg som har information – så lämna gärna en kommentar om det.
Det gäller alltså inte bara att ha en bra djurhållning – slakten ska inte ske hundratals mil bort! Gårdsslakteri eller ett bra slakteri nära gården – är önskemålet – och slakt på så humant sätt som möjligt. Respekt för allt levande!

På vårt påskbord hade vi ägg från en gård som jag kollat upp har höns som lever gott. Vi hade sen lax i olika former och makrill.
Ja, jag känner för fiskarna också – men där är det ännu svårare att ha koll och finna respektfulla leverantörer.

Jag är inte alls bra på detta med att handla rätt men jag tänker på det i alla fall. Försöker göra så gott jag kan. Det är inte tillräckligt – men en bit på väg.

Med förhoppning om att er påskhelg varit fin och att ni tog det med ro – när julkortet bredde ut sig utanför fönstret på morgonen denna annandag påsk! April är ju alltid lite ombytlig av sig.
Kvällen ska jag avsluta med Jane Tennison. Vi har ett mord att klara upp!

Nu är väl i alla fall botten nådd. Läser att Carolina Gynning ska sitta med i juryn för Idol!!
Det säger väl allt om det programmet!!
Tja, det är ju ett bottenprogram så varför inte!? Dra till med det verkliga bottennappet – och låt Carolina ”visa tuttar i TV för att bli känd” Gynning flamsa runt i Idol – så visar det lågvattenmärket för programmet. Det var definitivt spiken i kistan!

Synd är det i alla fall om alla dessa unga människor som tvingas finna sig i förnedring och mobbing för en dröm de har. En dröm som totalt sågas och trampas på av dessa personer som måste ha sadistisk läggning.

Genom en bekant fick jag veta att en av de deltagare som mobbades värst och dessutom visades i TV om och om igen – har ett funktionshinder som gör att hon inte kan ta till sig argument och inte förstår nyanser och anspelningar. Det gjorde mig ÄNNU ARGARE och ÄNNU MER UPPRÖRD över denna mobbing-TV som är ett av många skitprogram, rent ut sagt, som visas i dumburken.

Förutom Idol så tävlar ju Big Brother med såpor av värsta slag om tittarnas gunst.
Har vi blivit så totalt korkade att vi bara sväljer all skit som TV månglar ut!?

DET FINNS EN AVSTÄNGNINGSKNAPP och det finns dessutom andra kanaler att välja. Så sitt inte där och slötitta och gotta Dig i kränkningar och slisk! Byt kanal eller stäng av och gå ut och upplev det verkliga LIVET!

Nu ska barnen leta påskägg!

Ha en SKÖN OCH GLAD PÅSK och glöm inte att stänga av TV:n!

Så är Du långfredagen här. Lång och kall. Har just suttit ett par timmar i min lilla butik men gav upp. Dels frös jag och dels kom inte en enda kund.

Nu ska jag förbereda morgondagens påskbuffé. Det blir i all enkelhet och mina föräldrar kommer, kanske även sonen med flickvän. Förbereda innebär att skala potatis. Äggen är kokta och ska målas imorgon.

Påskäggen är fyllda och ska gömmas ikväll. Sen får barnen leta imorgon bitti.

Jaha, och mera då?
Jag är upprörd över våldet i Köping. Killen som blev nedslagen utan anleding är lika gammal som vår äldste. Vad gör man? Håller med den person som i lokaltidningen skrev att Köping är så pass litet att invånarna borde kunna hålla koll på läget. Gå samman och hålla utkik, våga agera. Det är inte fråga om något medborgargarde utan om att våga bry sig! Bry sig om varandra och att vägra acceptera våldet!

Motorvägsbygget fortgår mellan Köping och Västerås. Då jag skulle kolla in beg.bilar i Västerås fick man i tisdags sig en utflykt över Dingtuna med enorma köer som följd. Förmodligen sprängde man för motorvägen då. I onsdags gick det att köra som vanligt – fast med begränsad hastighet och då sedvanliga köer.

Slutligen kan jag berätta att Curry, den ene av våra kattbröder, imorse åter kom in med sitt senaste byte! En bit knäckebröd!
Vid ett par tre tillfällen har Curry stolt marscherat in med sin troffé dinglande i munnen. Det är knäckebröd av grov kvalitet och från en sådan där rund kaka.
Jag undrar var han får tag i sina byten?? Lägger grannarna ut knäckebröd hur som helst i soprummet?? Det är uteslutet att Curry skulle ta sig friheten att promenera in hos någon av grannarna och sno åt sig morgonmackan. Därtill är han alldeles för rädd.
En nöt att knäcka! Eller rättare sagt: Ett bröd att knäcka 🙂

Njut av denna lååånga fredag och GLAD PÅSK!

Nu har jag köpt en bil!! En begagnad liten sak som står i garaget.
Den gamla pärlan måste skrotas och jakten började för en tid sedan efter ”liten, billig, bensinsnål bil”. Det visade sig att det var väldigt många som letade efter just en liten, billig, bensinsnål bil…

När jag hade läst klart annonserna och kollat på Blocket och andra säljsighter – och därefter talat med maken om bilarna jag hittat – så var alla borta! Sålda!
Här måste man vara betydligt snabbare i vändningarna – det var helt klart!

Sagt och gjort – jag spanade in bilar som var till salu under dagen, berättade ivrigt för maken om kvällen samt visade bilder på alla bilar jag hittat. Det blev ”hm”, ”den är för stor” och ”nej, den är för dyr” eller ”den där har gått alldeles för många mil” mestadels av tiden. Till slut föll en liten vit bil honom på läppen. ”Den där kanske”… Sagt och gjort! Här skulle köpas!

Jo då, visst fick vi komma och titta på bilen. ”Ska vi säga 11.30” sa en vänlig man. ”Ja visst, sa jag”.
Bilen var i Västerås, klockan var 10.30 och jag skulle just handla mat – i Arboga…
Jag sprang in igen och ringde till fadern för att be honom följa med. Jag måste ju ha någon som kör hem min egen bil när jag hämtar bilen i Västerås!

”Inte kan Du köpa bilar” säger han som den feministiske folkpartist han är. Jag försäkrar honom att det kan jag visst det! Och talar om för honom att det är jag som har köpt alla bilar till vår familj under alla år! Och det har varit bra köp!

Min snälla pappa kastar allt han har för handen och följer dottern till Västerås. Vi irrar runt överallt med pappas bil men hittar till slut den vänlige bilägaren. Pappa verkar lätt nervös när han ser och hör att mannen bryter på språket och sen meddelar att han är född i Iran. Jag blänger surt på pappa.
Vi kollar bilen och den verkar OK. Mannen vill bara besikta den först för att kunna sälja en bra vara. Han ska besikta den ”imorgon”.

Vi åker hem igen. Jag har fått ett mobilnummer till Rahim, bilägarens bror som är den som ska besikta bilen eftersom bilägaren ska åka till Norge.
Jag har hela tiden en orolig känsla av att denna bil får jag aldrig! Det är något lurt. Det är andra som kommer att hinna före och pressa ner tusenlapparna i handen på Rahim eller Hamid och ta bilen.

Jag är en person med alldeles för mycket för mig – något som visar sig vad gäller min sjukdom. Jag har alltså svårt att sätta gränser och hitta balansen för vad jag verkligen orkar med.
Morgonen därpå skulle jag åka till Västerås för att bli intervjuad av en student inför en D-uppsats i psykologi. Hon ville veta allt om min utbrändhet och eventuell rehabilitering (finns ingen!).
Min plan var att åka dit med bil, hem igen och sen ta tåget tillbaka till Västerås för att hämta NYA BILEN!

Nu visade det sig att intervjun som skulle ta ”cirka 40 minuter” – tog 2 timmar. Så när jag kom ut från den jättegulliga studenstkan och hennes ännu gulligare 3 månaders baby – så var det en kvart kvar tills tåget skulle gå – FRÅN ARBOGA till Västerås och jag befann mig redan i Västerås med bil…

För att göra en lång historia kort så löste allt sig på bästa sätt! Rahim kom glädjestrålande körande med ”min” bil och viftade med besiktningsprotokollet. Inga fel! Inte ens en anmärkning eller påpekande! Jag jublade ikapp med Rahim!
Inte nog med det. Rahim körde min nyinköpta bil hem medan jag körde bilen som jag kommit till Västeås med. Väl hemma gjorde vi upp affären vid köksbordet och jag fick veta allt om Kurdistan. Barnen lyssnade andäktigt.

Sen skjutsade jag tillbaka Rahim till Västerås och det visade sig att han hade en tygaffär på Bäckby. ”Har Du färdigsydda gardinkappor?” undrade jag. ”Självklart” sa Rahim.
Så in i butiken och hälsa på frun och lilla mamma.

När jag åkte hem tyckte jag att jag gjort en bra affär idag! En ny pärla till bil och 5 meter gardinkappa (för 30 kr/m!). Rahim gav mig halva priset på gardinen!

Se det var en riktigt äventyr det!

Och visst kan jag köpa bilar! Varför skulle jag inte kunna det!?

Vi talar ju om ”svenskar och invandrare” ibland. Nu kan man ju fundera på vilka som är ”riktiga svenskar” egentligen och vilka som är invandrare. Och vilka som VILL vara det ena eller det andra?

Här om dagen träffade jag en ung flicka som med stolthet hävdade att hon är finsk!! Hon är född i Sverige, svensk medborgare och hon och familjen bor också i Sverige där hon dessutom bott i hela sitt liv. MEN – hennes föräldrar är födda i Finland och är således egentligen finska – eller?? Och blir då denna flicka inte omedelbart FINSK? Eller blir hon svenska för att hon är född i Sverige och bor här FAST hon har helfinska föräldrar??

Hur länge ska man bo i Sverige för att ”bli svensk”? Vill alla bli svenskar?

En kvinna jag känner berättade att hon ska gifta sig. Hon själv har grekiska föräldrar men är född i Sverige – men verkar räkna sig som grekisk!? Hon sa nämligen att hennes blivande man är svensk! Men hon själv då?? Är hon inte också svensk eller är hon faktiskt grekisk?

Detta är krångligt. Är man svensk om man är född här och har bott här ett visst antal år eller generationer? Eller blir man det om man gifter sig och får ett svenskt efternamn??

Är det inte så att vissa personer verkligen framhåller sitt ukrainska blod eller sitt brasiliska ursprung? Är det inte också så att en vis ”ras” är det ”finare” att komma ifrån än andra? Att ha rötter i USA eller kanske Frankrike smäller högre än Somalia och Tjetjenien.

Detta är mycket märkligt. Jag själv tycker att vi ska prata om världsmedborgare och utgå från människan som den person den är – och inte hurdan den ser ut eller var den kommer ifrån.

Vad tycker ni andra? Hur svenska är ni egentligen? Och vad är att vara svensk?

Jag själv är mörk och när jag började mellanstadiet 1964 i Arboga så fanns det inte många invandrare. De som gick i 5:an och 6:an kom fram och frågade mig om jag kom från Indien? Jag svarade blygt nej även om mina föräldrar ibland kallade mig sin lilla indiska prinsessa.
Mamma är från en liten by i Östergötland och pappa är från Eskilstuna – men det sa jag förstås inte, blyg som jag var.

Är Du riktigt svensk? Och är det viktigt att vara det? I så fall – varför?