Feel in the Blogg

Hör ni till dom som betraktar bilarna i Ditt liv som gamla vänner?
Det gör definitivt jag!

Man vårdar bilen så ömt man kan och den tar en med på den ena spännande resan efter den andra! Hjälper en till jobbet, skjutsar och hämtar barn, bär tunga matkassor varje vecka, blir räddningen undan skyfallet på midsommarafton och har t.o.m. fått agera hem under resor i Eupropa när campingplatserna varit fullbelagda. Som en riktig vän!

Sen kan ju vänner krångla ibland och vara lite opålitliga – men då får man försöka lirka och få igång dom igen.

Alla de bilar som vi haft – har vi köpt begagnade och vi har kört dom tills det var dags för skroten. Maken är duktig på att meka med bilar och har fixat till dom efterhand som dom blivit lite skruttiga. Ibland har verkstan fått rycka in – och ju nyare bilare, ju fler gånger. Nyare bilar är ju tekniska – inte mekaniska!!

Nu är det snart dags igen – för begravning på bilkyrkogården. Det känns tung! Den gula volvons tid är snart all.
1993 tjatade jag nästan ihjäl personaldirektören för företaget jag jobbade på! Han hade nämligen hand om försäljningen av s k chefsbilar. På den tiden såldes de tjänstebilar som byttes ut – till de anställda som ville ha. Jag hade spanat in denna gula pärla en tid och jag gav mig sjutton på att jag skulle ha den! Och det gick!! Efter några månaders tjat gav karln upp! Linde fick ta bilen – eller rättare sagt köpa den för kontanta pengar!
Gula volvon är en Volvo 745 – 89 års modell. Vi köpte den 1993. Sen dess har den delat våra semestrar och barnens uppväxt! Den har troget rullat över 41 000 mil!! Inte illa eller hur!

Men nu hänger den alltså på gärdsgårn kan man säga. Avgassystemet är på väg att rasa, lampor lyser som inte ska lysa och lampor som borde fungera – gör det inte. Maken har dessutom konstaterat att det är hel del betydligt allvarligare sjukdomar som ansatt den gamla pärlan. Så även om vi har besiktningstid i slutet av april så kommer aldrig gamla pärlan att besiktas… Dess saga är slut.

På ett vis känns det skönt att pärlan får bli metallskrot till nya bilar i Kina via skrotfirman – eller vad dom sa sist att bilarna blev av… Det skulle kännas som ett svek att försöka sälja åbäket och se någon annan pressa vår gamla vän till det yttersta den korta tid den möjligen har kvar.

Men nu måste vi se oss om efter en ny trogen vän!? Den ska vara pålitlig, bensinsnål och gärna billig… Utseendet spelar ingen roll bara den är trofast. Var hittar man en sådan??

Har någon av bloggläsarna några idéer så välkomnar jag dom mer än gärna!
Vi lovar att vår nya begagnade bil ska tas mycket väl om hand och kommer att bli en ny och kär vän till famljen!

Nu är det inte bara via TV-Persson som det hettar till runt om i landet! Våren har slagit till på allvar och nu verkar inte längre folk bekymra sig över om det är klimatförstöring som orsakat så höga temperaturer sista veckan i mars månad eller ej. Folk njuter obekymrat av sol och vår!

Så gör ock våra katter som smyger på solskensrusiga bin och fladdrande fjärilar. Lyckligtvis är flygfäna alldeles för snabba för katterna och får flyga vidare. Jag andas ut.

Hettade till gjorde det också imorse då jag läste lokalbladet. Arboga kommun ska ordna ett ”symboliskt majfirande” med några vedklabbar i en eldkorg i Ahlöfsparken!! Allt förmodligen för att visa upp den uppfräschade parken som kommunen verkar omåttligt stolt över.
Jag fattar ingenting!?
Hur kul är det att glo på några sotiga vedklabbar framför scenen i denna lilla park och sjunga ”Vintern ra” medan man trampar folk på tårna? Fyrverkerierna får avfyras på Sturevallen eftersom det inte finns plats i parken.

Lägg av! säger jag. Fortsätt att fira vid Vinbäcken! Där finns gott om plats både för en maffig brasa enligt tradition och för massor av folk. Raketerna kan skjutas upp intill brasan, precis som det ska vara.
Dessutom kanske det finns en och annan ensam resenär som tar gamla Örebrovägen och då upptäcker Arbogas vackra majbrasa och då kanske även Arboga. Ett par vedklabbar i en eldkorg i Ahlöfsparken lär inte synas långt och då heller inte locka till sig någon vilsen turist…

OM kommunen nu prompt vill flyta majbrasan av någon outgrundlig anledning – placera den då i ån!
Jag har besökt Nora några valborgsmässoaftnar och där placerar man brasan på en flotte i Norasjön. Det blir fantastiskt vackert och stämningsfullt när lågorna speglar sig i vattnet. Dessutom alldeles brandsäkert!

Om grannkommunerna kan jag omtala att jag hälsade på min bloggkollega här om dagen. Han kände inte igen mig först men så småningom gick det upp ett ljus. Han förklarade sig vara kapitalist och var lycklig över att nyligen fått krama Anna Sjödin. Det är inte många som skulle bli lyckliga över en sådan sak. Kul för Anna – som åter valsar runt i pressen när HD vägrar ta upp hennes fall på nytt.

Om närkingarna fått korn på mig så vill jag beklaga mig lite över trafiksituationen i Örebro centrum. Emellanåt skjutsar jag sonen till skolan i Örebro och är det i rusningstid så blir det stockningar på Södra Grev Rosengatan och in mot Alnängsgatan – genom hela rondellen! Inte alls bra. Dessutom blir jag som är tävlingsmänniska hetsad att kasta mig om i vänsterfilen på Alnängsgatan efter att det blivit grönt vid första ljusen – för att sen lika vilt kasta mig in i högerfilen igen. Det blir bara ett måste! Kan inte låta bli!
Kommunen borde se över denna korsning och göra något åt den. Kommer det sen en ambulans på utryckning mot USÖ då blir det verkligt kaos i rondellen…

Ska jag sen klaga lite på Köping också så hoppas jag att trafikljusen på Arbogavägen nära Polishuset är fixat. Det har blinkat gult länge där nu.

Kungsör kan jag inte ge nån släng av sleven för det var ett tag sedan jag besökte denna lilla by. Dock kan jag berätta att alltid när jag har något ärende till Kungsör så passar jag på att besöka Nya Romantica! En underbar blomsterhandel som dessutom haft en topmodell som blomsterförsäljare!

Tja, mer att säga? Kanske att efter snöns försvinnande så tittar inte bara blomstren fram utan även hundbajset!! Längs vår gata i centrala Arboga är det fruktansvärt! Man får hoppa fram mellan högarna! Jag har själv sett hur mattar och hussar helt sonika struntar i att plocka upp efter jycken. SKÄRPNING!

Nu ska jag äta våfflor! Fira lite försenat Jungfru Marie Bebådelsedag. Men våfflor kan man äta vid alla möjliga tillfällen under året – så gott är det!

Ha det bra och njut av våren! Äntligen! som Fylking Sverige uttrycker det.

så sa Lasse Åberg i en av sina Sällskapsresan-filmer!
Jag är inte rädd att flyga – men frågan är om man kanske borde vara det!?

Maken och jag tog en tur med flyg till Köpenhamn över helgen. Själva Köpenhamn var underbart! Vårblommorna lyste och solen sken ikapp med de glada och gemytliga danskarna!
Men det var inte lätt att ta sig dit. Vi tänkte bara ta med handbagage för att slippa stå och vänta på väskor vid ett evigt rullande rullband när vi väl kom fran till den konglige huvudstaden.
”Men är det inte några nya bestämmelser” undrade jag då vi packade bagaget på morgonen. ”Något om vätskor som inte får tas med?” ”Nej då” svarade mannen, ”det gäller bara resor till USA”.
Så var det inte!
Vid säkerhetskontrollen på Arlanda undrade maken oroligt om han skulle bli av med sitt paraply – men icke! Trots sin vassa spets fick paraflaxet tas med in i planet! Men sen var det stopp! Inga flytande vätskor av något slag fick medföras! Vilket betydde att både min och makens väskor packades upp av personalen och tandkräm, schampo, mascara, hårvax och annat förpackades i olika platspåsar. Vichyvattnet åkte i papperskorgen direkt! Allt medan vi stod dumt svamlande om att vi inte visste, och ”gällde det inte bara USA?”

Det märkliga var dock att när vi omtumlande kom ombord på planet – maken med paraplyet i högsta hugg – så påminde jag mig att min necessär inte öppnats och i den fanns parfym och duschkräm och en hel del annat som borde ha varit av intresse för en nitisk säkerhetspersonal. Dessutom upptäckte vi när vi kom fram till hotellet i Köpenhamn att maken hade en sax i necessären och jag en nästan 3 dm lång nagelfil i metall – vass som tusan – i min handväska! Dessa föremål var inte intressanta tydligen?? Eller upptäcktes helt enkelt inte i ivern att leta schampo och tandkräm….

Hur säkert är det att flyga egentligen kan man då undra...

Säkert var i alla fall att vi kom fram och tillbaka på vår resa – dock med det missödet att vi fick vänta inne i planet över 1 timma på Kastrup eftersom ett bagage utan passagerare var incheckat!? Flygplanspersonalen uppgav att de ju inte kunde flyga ett bagage till Stockholm utan dess ägare och vi fick snällt sitta och vänta.
Vi upptäckte aldrig om denne okände passagerare någonsin klev ombord – och det kanske var bäst för honom eller henne… Väntan i planet blev lika långt som själva flygturen till Stockholm.

Det var dock inte det enda problemet… Eftersom vi inte orkade vara med om ännu en genomsökning av våra bagage vid säkerhetskontrollen och heller inte ville bli av med vare sig skvätten sherry som fanns kvar i buteljen eller den nyinköpta (”mycket dyra”, makens kommentar) parfymen – så valde vi att checka in bagaget för sig.
Vår egen incheckning gick på ett kick med E-ticket men sen var det stopp igen. En enorm ringlande kö framför just våra incheckningsdiskar… OCH inget hände. Kön rörde sig inte. Vi suckade och svettades alltmedan människor fyllde på kön ifrån sidorna. Liksom bara gled in lite snett framför. När man argt tittade på personerna – vände de bort huvudena och låtsades inte se ens ilskna blickar. Till slut var kön som en tratt och ett äldre par hade nästan helt trängt sig före oss – DÅ öppnades en ny incheckningsdisk och vi kom först!!

Hurra tänkte vi och klev sen på det plan som sen fick vänta dryga timman…

Framme i Stockholm hade ett stort antal personer nu missat anslutande flyg och jag väntade och väntade troget, men utan framgång, vid bagagebandet. Makens väska kom så snällt åkande – men inte min… Alla mina kläder, necessär, sminket och för att inte tala om sherryn och den dyra parfymen – inget av detta kom med hem till Arboga!! Snopet!

Idag kom dock väskan per bil från Örebro Flygplats – och alla saker fanns kvar – även de dyra dropparna av Kenzo’s Amoure! Min väska hade gjort sin egen lilla sällskapsresa!

Rädd att flyga? Ja, det kan man kanske fundera över ett tag. Våra medpassagerare på flighten till Köpenhamn och tillbaka ska vara glada att maken och jag inte är upproriska terrorister! Vi hade nog kunnat uträtta en hel del med ett paraply, en sax och 3 dm nagelfil!

I veckan var jag på besök i en folkhögskola ihop med sonen. Vi följde undervisningen under en dag och jag var med bara som chaufför men fick mig en och annan tankeställare på köpet.

Under en samhällslektion pratade lärare om ”arbete”. Klassen bestod av elever i åldern 20-25 och bl.a. delades ett papper ut med olika anledningar till att man vill arbeta.

Följande motiv radades upp och skulle sedan rangordnas från 1-8 med 1 som det viktigaste och 8 som den minst viktiga anledningen till arbete:
* För att utveckla mig och mina personliga talanger
* För att försörja mig
* För att bli utmanad och stimulerad
* För att inte ha tråkigt och känns sig onyttig
* För att möta människor, gemenskap på en arbetsplats
* För att få en position i samhället
* För att öka min levnadsstandard och kanske få pengar till lite lyx ibland
* För att hjälpa andra människor och för att göra världen till en bättre plats att bo på.

Så gott som alla eleverna svarade att det viktigaste var att försörja sig. Jag hade skrivit ”För att hjälpa andra människor” som min 1:a. En klar generationsfråga, enligt mitt sätt att se. Självklart vill dessa unga människor få jobb för att kunna försörja sig själva, skaffa bostad, ett eget liv. Sen kan man börja tänka på allt det där andra.
Sen kom de övriga alternativen på lite olika platser och en livlig diskussion följde. MEN – det jag tyckte var intressant var att ALLA hade skrivit ”För att få en position i samhället” på sista plats! Det var det som alla de här ungdomarna tyckte var det minst viktiga. Jag hade inte väntat mig det och blev förvånad men mycket glad och förhoppningsfull inför framtiden.

Alla unga är inte brats som lever för stunden och vill glida genom livet på en räkmacka. Alla strävar inte efter makt för att kontrollera andra och håva in massvis av pengar. Det finns en hel del som tänker till och ser andra värden. Vi som har rätt många år på nacken och där ungdomstiden försvunnit en bit bort i fjärran kan behöva påminnas om de ungas inställning.
Besök en skola, ta del av vad ungdomar egentligen tycker och tänker! Det ger en kick!

Ibland när jag åker tåg – som jag gjorde idag t ex – så tittar jag på hus som far förbi och ryser. Det finns SÅ MÅNGA ställen som jag INTE skulle vilja bo på.
Storstadsghetton med höghus rad efter rad – och där någonstans i röran på våning 8 bor någon stackare. Den ena lägenheten den andra lik , fönster efter fönster likadana. Gräs och träd får man kolla in med kikare om man ska uppleva.

Sen urtrista villaområden med lådor tätt, tätt ihop där grannen kan se när Du tjuvar godis ur skafferiet eller pillar Dig mellan tårna.
Minimala trädgårdar där det verkar som grannarna tävlar om att vinna första pris i den mest anskrämliga gården. Antingen rena öken eller också trädgårdstomtar, studsmattor, spaljéer, uthus, fontäner, lampor och massvis av leksaker utspridda över gräsmattan.

Det finns hus som ligger granne med värsta fabriken! Hus som förhoppningsvis måste ha mycket välisolerade fönster eftersom tåget nästan kör igenom vardagsrummet. Det finns hus helt förfallna och hus som säkert kostar skjortan.

När jag sitter där på tåget och ryser över alla hemska bostäder som jag aldrig i livet skulle vilja bo i – så infinner sig så småningom en tillfredsställande harmoni i mitt inre.
Tänk så skönt att jag bor där jag bor! Tänk så härligt att mitt hem är just där det är – på en liten smågata i en småstad i Västmanland. Så underbart att jag slipper kliva in på den där fullbelamrade gårdsplanen och bana mig fram förbi trädgårdstomten mot den glamourrosa ytterdörren. Fantastiskt att jag inte behöver ta hissen till 10:e våningen och kliva in i en trist anonym 2:a i Hökarängen.

Jag är glad över mitt hem och där jag bor!
Tänk på det ni allihop som ibland tycker er bostad är pest och sneglar avundsjukt i någon av alla de blanka, glättiga magasin där jacuzzin trängs med bastun och fräscha frysen spottar isbittar till champagnedrinken!
Glöm det – och njut där Du är – och där Du bor – och över det Du har!