Feel in the Blogg

Läste nyligen att hälften av alla rektorer i svenska skolor hoppat av sina jobb under tiden 2000-2006! En av anledningarna är den stökiga skolmiljön.

Tänk om hälften av alla skolelever skulle hoppa av – av samma skäl!?

Jag känner två barn som mer än gärna skulle ha gjort det – mina egna! Då hade de fått slippa 9 års plåga i grundskolan! En tid fylld av mobbing, trakasserier och minimal möjlighet till undervisning!

Urdåligt av skolledare att fega ur och hoppa av! Stanna och gör revolution inom skolan istället! Ställ kommunpolitikerna mot väggen och kräv en dräglig arbetsmiljö – för såväl skolpersonal som elever! Om inte personalen är solidarisk och tar ansvar – vem ska då avslöja och påtala alla brister inom skolan!?

Med den spirande våren och trots alla krokus och snödroppar på gården – har en deppighet infunnit sig.
Slå på den som ligger. Det är vad Regeringen gör med Försäkringskassans hantlangare som trogna lakejer.

Under min långa tid som sjukskriven har jag kämpat och kämpat för att komma igen. För det blev jag motarbetad av Försäkringskassan 2005 – vilket är en lång historia för sig, ännu ej avslutad. JK har sista ordet. Ja, sista och sista – det finns en Europadomstol också.
Men – Försäkringskassan kastade ner mig i avgrundsdjupet igen och nu är jag på väg att kravla mig upp. MEN – då infinner sig det faktum att OM jag blir frisk och går till Arbetsförmedlingen för att söka jobb – så får jag inte ett nickel! Straffet för att ha blivit sjuk och därmed blivit av med jobbet är – inga pengar! D v s ställer jag mig till arbetsmarknadens förfogande, som det så fint heter, så utbetalas ingenting! A-kassan är inte till för sådana som mig! Chansen att få en anställning som 50+ och med en CV som visar nada de senaste åren – kan ju var och en tänka sig…

Jag har aldrig varit sjuk tidigare i hela mitt liv. Jag har jobbat hårt, mycket hårt. Gjort allt vad jag kunnat för att utföra ett så bra arbete som möjligt – både vad gäller mitt tidigare yrke och för mina barn och familj. Jag har betalat skatt och gjort rätt för mig – detta är premieringen för vad jag gjort.

Förstår ni att det känns tungt? Förstår ni att deppigheten känns deppigare än någonsin?
Jag kommer naturligtvis att fortsätta att sträva efter att bli frisk trots att fattigdom väntar. Det är så jag fungerar. Jag VILL bli frisk och jag VILL arbeta – trots att det inte belönas.

Det jag inte förstår är hur Regering och Försäkringskassa tänker? Hur lockande är det att bli frisk? Hur motiverade blir människor att anstränga sig till det yttersta för att kunna släpa sig till Arbetsförmedlingen och anmäla sig – när sjukersättningen raskt utbyts mot noll kronor i plånboken? Ger man inte upp då? Slutar man inte då att pressa sig för att orka? Var i ligger drivkraften för att få sjuka människor friska? Var finns en fungerande rehabilitering? Var finns någon som tror att sjuka människor verkligen är sjuka? Inte hos Regeringen och sannerligen inte hos deras vapenbröder på Försäkringskassan heller!