Feel in the Blogg

Vilken dag! Vilken helg! Ett sådant otroligt vacker väder – ja, riktigt sommar i april månad!
Jag har tillbringat eftermiddagen utanför min lilla butik och det har varit avkopplande och trevligt samtidigt som jag fått färg! Lite folk har tittat förbi och vi har ”löst världsproblemen” tillsammans. Vad gör det då om man inte får en enda keramikskål såld!!

”Byta ett ord då och då, gjorde det lätt att gå. Alla människors möten borde vara så” skrev Hjalmar Gullberg en gång och det är så sant!

***

På tal om helt andra möten – så var jag i Örebro i fredags. Där är det inte lätt att mötas! Jag kom åkande på Engelbrektsgatan från Wadköpingshållet. Där står en gammal dam på höger sidas trottoar och väntar medan bil efter bil susar förbi.
Den gamla damen står framför ett övergångsställe – men inga bilar stannar. På andra sidan väntar en annan dam som jag förmodar stämt träff med ”min dam” av gesterna dem emellan att döma.

Självklart stannar jag min bil och släpper över damen. Hon kommer till refugen i mitten, sen är det stopp!
Trots att hon påbörjat sin promenad över övergångsstället så stannar inte bilarna som kommer i motsatt riktning. Hon blir stående där i mitten.
Jag vet inte hur lång tid hon stod där men så länge jag kollade i bakspegeln så hade hon inte kommit över. Så att mötas i Örebro är inte lätt!

SKÄRPNING BILISTER I ÖREBRO och på andra ställen!! Ni är faktiskt skyldiga att släppa över gående på obevakade övergångsställen enligt lag! Den lag som populärt kallas Zebralagen (Trafikförordningen 3 kap 5 §) säger att fordonsförare har väjningsplikt för gående som gått ut på eller ska gå ut på övergångsställe! Den som bryter mot lagen får böta 1000 kr!
Det var många tusenlappar som rök den där fredagsförmiddagen i Örebro! Och hur det gick med de gamla damernas möte – det vete tusan.

Nu ska jag gå ut och kolla om det japanska körsbärsträdet har slagit ut! Det händer saker i trädgården timme för timme denna somriga april!

Passa på att njuta!! 🙂

Förr i världen – låter som 100 år sen – hade jag en stressnivå som inte var av denna världen! Jag kunde absolut inte sitta stilla! Att vara ledig och göra ingenting var pest och fick mig att gå i taket av stress.

Numera har jag bättre koll på min stress – men det betyder tyvärr inte att jag har den under kontroll, än…

Om Du vill kolla Din stressnivå så kan jag komma med ett tips. Förutom att stressnivån är alldeles för hög om Du börjar svettas ymnigt i en lång, seg bilkö framför rödljusen eller om du börjar tappa otåligt med fingrarna om datorn inte drar igång på stubinen – så upptäckte jag ett nytt knep imorse.

Seg som jag är ibland så skulle påskriset först idag plockas undan.
Föreställ er då att montera ner 10 stycken påskfjädrar ur ett ris… 10 stycken fjädrar med den lilla ståltråden snirkligt och krångligt ihopvirad runt grenarna på riset…
Först börjar Du försiktigt och pillar mjukt. Snart känner Du hur pulsen ökar och irritationen stegrar, allt medan riset tappar torra blad och pudriga hängen ramlar ner på golvet. Erkänn att Du då får lust att hårdhänt slita bort alla fjädrar en gång för alla! Skit samma om fjädrarna går sönder och ståltrådarna far all världens väg!!
DÅ – har Du för hög stressnivå!!

Jag besinnade min vrede och fortsatte att lugnt och snällt pilla bort alla 10 fjäderknippena – som nu ligger prydligt paketerade till nästa påsk. Men jag morrade dovt inuti – det måste jag tillstå!

Idag har jag firat min svärmors 85-årsdag. Det gjorde jag på Hovdestalunds kyrkogård i Västerås. Min svärmor avled tyvärr för snart 5 år och vi saknar henne mycket.
Så på hennes högtidsdag köpte jag rosor och en glass. Sen satte jag mig bredvid gravsten och firade. Vi åt glass och småpratade tillsammans. Det kändes fint att sitta där i vårsolen på kyrkogården.

Ett tips till den som kommer med en stor bukett blommor på kyrkogårdsbesök!
Jag hade köpt rosor och buketten blev alldeles för kompakt för att passa i de gröna, spetsiga plastvaser som kyrkogården tillhandahåller. Nu var det dessutom alldeles för tidigt på året – så det fanns inte ens dessa trånga vaser att välja!
Jag tog en sådan där stor Sprite-flaska (1,5 liters), tvättade bort omslaget och skar sen av halsen på flaskan. Då blev det som en stor vas kvar – och rosenbuketten passade alldeles ypperligt i ”vasen”. Jag tryckte ner den lite i jorden framför gravstenen för att den skulle sitta stadigt och det blev jättefint. Såg ut som en vas av glas. Dessutom kan den bara slängas sen (förlåt källsorteras förstås!). Att ha riktiga vaser på kyrkogården går ju inte!

Det går inte att han speciellt mycket utöver det vanliga på en kyrkogård. Barnen saknar sin farmor jättemycket och det år hon avlidit köpte vi en stort blått porslinshjärta och la på hennes grav. Färgen på hjärtat var precis en sådan färg som min svärmor tyckte allra bäst om. Vi skrev hennes namn på undersidan och en liten hälsning från oss. Tror ni den fick ligga kvar…??

Dåligt att stjäla på en kyrkogård, tycker jag!! ”Kul” att ha en sak som det står någon annans namn på också…

***

Utöver detta kan jag säga att jag är glad att åtminstone en av herrarna på Socialförvaltningen i Vetlanda fattat att han bör avgå. Men det borde vara fler huvuden som rullar där!

Sen kan jag berätta att jag har en insändare i Svenska Dagbladet idag där jag skäller på Hanne Kjöller, ledarskribent på Dagens Nyheter. Hon skrev igår i DN om en kvinna som doktorerar nu på fredag om sambandet ansträngande arbete – smärta. Hanne Kjöller tycker det känns ”befriande” att höra detta och menar att vi sjukskrivna ska sluta jämra oss och gnälla. Vi borde istället ha insett från början att vi skulle bli sjuka och sagt till chefen om hjälp! (Vi sjukskrivna skulle alltså vetat för 10 år sedan vad disputationen på fredag ska handla om!?)
Man kan ju sen undra hur troligt det är att man får stöttning av chefen om man kommer in och säger: ”Jag har så ansträngande jobb idag så jag kommer att få värk om två år! Kan Du anställa en extra person till hjälp åt mig!” Klyftigt Kjöller!! Riktigt smart!

Ska ni läsa min insädare får ni köpa Svenska Dagbladet eller gå in på www.svd.se och klicka på ”Synpunkt”.

Slutligen har jag fått bassning av äldste sonen. Jag hade fel om Carolina Gynning.
Han sa dock inget om mina åsikter om nämnda Gynning – men han berättade att hon inte ska sitta i juryn för Idol utan ”bara” vara programledare. Som om det skulle göra saken så mycket bättre…(min kommentar).

Nog gnällt och skällt för idag! Ha det gott. Imorgon ska jag börja fira brorsan som fyller 50!! Själva festen har han dock först på lördag. 🙂

Ja, det finns många, många fler uppdrag att granska för Janne Josefsson och hans gäng – det är helt klart!
Jag hoppas att ni såg programmet igår om Louise! Gjorde ni det inte – kolla någon av repriserna 12 eller 14 april!

Louise kastades ut av sin mamma som 10-åring! Hon tvingades sen att bo med sin psykiskt sjuka och knarkande pappa i 6 års tid! Ibland bodde de i en husvagn, ibland sov de på marken. En julaftonshelg tillbringade flickan och pappan i en bil på en P-plats på ett köpcentrum!! Pappan förgrep sig också sexuellt på sin dotter under alla år. Skola, grannar och polis slog larm till Socialförvaltningen. Socialen gjorde INGENTING!

Ni skulle ha sett tjänstemännen på Socialförvaltningen i Vetlanda när Janne Josefsson ställde dom mot väggen!! Iskallt stirrande förnekade de att de gjort något fel. Istället rabblade de paragrafer och ”vi gjorde det vi ansåg var lämpligt vid det tillfället” och bla bla bla!!Inte en ursäkt, inte något medlidande, ingen empati eller känslor!
Det är så handläggarna på våra myndigheter ser ut!

Jag förmodar att det är just sådana här känslokalla politikerslavar som Göran Hägglund och hans regering vill ha!

Titta bara på Curt Malmborg, generaldirektör för Försäkringskassan! Det är en riktig goding för arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och den moderatledda regeringen!
Pekar med hela handen och tar beslut som sänker både den egna personalen och alla sjuka – som ju inte alls är sjuka, enligt Malmborg och hans anhang!

Jag har upplevt precis samma stenansikten som Janne Josefsson gjorde i TV igår! Då var det inte tjänstemän på Socialen utan handläggare på Försäkringskassan! Rabblar bestämmelser och paragrafer som sitt eget mantra – utan att visa någon som helst hänsyn eller medkänsla! Lyssnar inte på någon annan och tar i sin lilla trånga, hänsynslösa värld felaktiga beslut – eller inga alls!

Det är sådana människor som ska ta hand om alla sjuka och alla socialt utslagna.

Vad har vi för samhälle i välfärdslandet Sverige!!??

Imorse såg jag en sådan där stor, svart spindel i badrummet. Förr hade jag fobi för dessa kryp och blev lätt panikslagen om jag tvingades vistas i samma rum som ett sådant. Numera kan jag t o m ta dom och bära ut. Så utvecklingen går framåt.

På tal om spindlar – så kom jag att tänka på en kille jag känner och hans svensexa. Svensexor ska ju vara kul tillställningar, tycker man, och de blivande äkta männen ska förhoppningsvis ha roligt under själva festen, helst också efteråt.
Den här killen blev utsatt för en macho-prövning kan man säga. Han skulle kollas – och man skulle se om han höll måttet för vad EN RIKTIG MAN klarar av.

Killen togs till någon typ av ”Fångarna på fortet-övning” i Kolmårdens djurpark. Där skulle han simma bland hajar, umgås med ormar och skorpioner m.m. – och – plocka med spindlar. Inte den sortens spindlar som ibland hälsar på i mitt badrum – och som jag tycker är stora… Detta var frågan om verkligt JÄTTESTORA – och håriga spindlar!

Allt spelades in på videoband så att den nyblivne äkte mannen sen förmodligen skulle kunna visa upp filmen för sin enormt stolta hustru! Så att hon kunde se vilken tuffing och MACHO-MAN hon fått till make!
Jag fick låna hem filmen och tittade. Först tyckte jag det var lite kul, men ju mer jag såg desto mer illa till mods blev jag.
Det här var inte roligt! Det var läskigt och otäckt. Jag blev uppriktigt imponerad av denne killes mod.

När jag lämnade tillbaka filmen och sa jag att den gjort starkt intryck på mig och att jag faktiskt tyckte att han var jättemodig – så fick jag veta sanningen bakom filmen.

Det hade verkligen varit fasansfullt med dessa mandomsprov. Killen erkände att han varit jätterädd och att han mått otroligt dåligt efteråt.

Varför ska pojkar, killar och män behöva utstå sånt här!?
Det jag verkligen tyckte var macho och tufft gjort av den här killen – var att han berättade hur han verkligen känt det! Att han varit rädd och mått dåligt. Det är mod och tapperhet för mig!

MEN – så skulle det inte behöva vara. Män ska tillåtas känna rädsla och visa känslor – precis som kvinnor! Vi är alla människor med samma känsloliv – så varför ska män tvingas gömma undan och förtränga vissa delar.

Den här killen jag pratar om växte verkligen i mina ögon! Han är faktiskt en bjässe till karl – stor och stark och grabbig (för att reta mig!) – men det som verkligen imponerar är att killen vågar visa känslor och berätta för andra om dessa känslor! Han är ett föredöme för andra pojkar, killar och män!