Feel in the Blogg

Vad gör man en ledig, solig julidag?
Läser en bok kanske?

Bokmalen och jag har just läst klart Mari Jungstedts senaste kriminalroman ”Den sista akten”.

Vad gäller deckare och kriminalromaner är jag sparsmakad. Allting passar mig inte. Det finns en hel drös av deckarförfattare och en hel del kvinnliga, svenska. Några lovhyllas av för mig oklar anledning – men smaken är som baken.
Är man kräsen så är det inte många som finner nåd och en som precis passerar gränsen på rätt sida är Mari Jungstedt. Inga mästerverk men ändå OK.
”Den sista akten” är en lagom semesterdeckare att ha med sig i solskenet eller i soffhörnan när det regnar. Inte särskilt dramatisk, lagom spännande med en liten lagom knorr mot slutet. Lagom alltså.
I den här romanen nämns också Arboga. På sidan 287 talar kriminalaren Karin Jacobsson om det märkliga fall de jobbar med och hänvisar till morden på två små barn i vår stad.

Morgon med Felix!
Strax dags att plocka bären till morgonfilen!

Ljuvligt ute idag! Felix tar sig en slurk vatten på morgonkvisten.

Igår höll jag mitt löfte! Löftet till tre trötta julstjärnor från december förra året! 😉

– När det blir sommar ska ni få komma ut!  Och så skedde igår! Bättre sent än aldrig! 🙂

Jag har vilda planer på att smycka min gård! Det här är ju bara peanuts:

Jag har förälskat mig i gargoyles sedan resan till Paris och besöket bland alla gargoylsar i Notre Dame! Men de verkar vara svårfångade här i Sverige… Den här hittade jag på nätet men import från USA är inte att tänka på. Men nog skulle den passa mig! 😉 Eller den här:

Nja, jag får nog lugna mig lite och ta vara på det jag redan har istället. Men har någon tips om var i detta land jag kan hitta gargoyles så är jag väldigt tacksam! 🙂

På onsdag är augusti månad här och vi är på väg en liten bit längre bort från sommaren. Det har jag märkt på vildvinet redan…

Njut dagen!

Varför skiljer sig folk så ofta och fort idag? Varför separerar paren som trodde på evig kärlek? På en sida på nätet om skilsmässor läser jag att år 1900 vigdes 31478 par i Sverige och 405 par begärde skilsmässa.
År 2007 var siffran den här: 47898 vigslar och 20669 skilsmässor. I statistiken ser man att skilsmässorna tog fart på 50-, 60- och 70-talet. Titta på sidan HÄR! Vi blev mer fria! Mer upplysta! Fick större självförtroende och samhället blev mer jämställt. Men var det inte något vi tappade på vägen…något vi glömde?

Är vi lite för snabba att flytta ihop och lova evig tro? Ger vi kanske upp för lätt sen? Finns det förresten ”evig kärlek”?

Och hur blir det då för barnen när vi snabbt bryter upp och byter partner? Tänker vi numera bara på oss själva, saknar ansvar och respekt för varandra och framför allt för barnen? Förr blev man ”tvungen att gifta sig”, föräldrarna ”skrev till kungs” om paren var för unga – och allt handlade då om ansvar för ett väntande barn. Sådana äktenskap blev väl inte alltid så lyckade – men det fanns en vilja, en ansvarskänsla för just barnen. Varför har vi tappat den?

Gräset är inte grönare någon annanstans – det är bara en chimär. Att förverkliga sig själv är inte att trampa ner den man nyligen fann som den person man mest av allt ville leva samman med livet ut.

Och hur kom jag då in på detta ämne? Jo, en liten berättelse i Arboga Tidning om ett par som firar bröllopsdag: 60 år som gifta! Det är beundransvärt! Och så roligt att de båda ser så pigga och fräscha ut. Se HÄR!
Min egen mor och far firar 60 år nästa år och har delat vått och torr, glädje och sorg, och är nu varandras stöd och hjälp på gamla dar.

Det störtsköna, gröna gräset på andra sidan häcken visar sig snart vissna lika fort som det man haft tidigare. Blir lika torrt och trist – och behöver precis lika mycket omsorg som tidigare – ja, kanske mer.
Är det roligt sen att bli ensam på livets höst? Kan du sakna värmen, förtroligheten och närheten tillsammans med alla gemensamma minnen?

Du finner kanske aldrig någon annan igen. Men en god vän kan vara nog så gott att ha.

En som känner sig lite ensam idag är Wilma. Kompisen Curry är lite sjuk och har dragit sig tillbaka.
Felix är inte att tänka på vad gäller kompisskap för Wilma… Han gillar definitivt inte den lilla röda!
Nu har Felix ”tjatat” tre gånger på mig att springa till matskålen! Det är korridorsrace vill jag lova! Men vad gör man inte för sina vänner! 🙂

Himlen igår!
Solen sken varmt och skönt men snart såg himlen ut så här: Kan det vara ”böljemoln” – altocumulus? Ja, fundera själv – till exempel via SMHI:s sida ”Tolka moln” – HÄR!

Ha en fin sommardag!
Visa respekt för varandra!
Glöm inte det där med gröna gräsmattor…

Här har jag mina rötter! I Regna socken i norra Östergötland och dit bär det av idag!

Man kan undra om det alltid regnar i Regna eller varför Regna annars heter Regna? Sjön Regnaren har förmodligen gett sitt namn till socknen eller vice versa. Jag har inget svar men ett kan jag lova – det regnar inte mer i Regna än någon annanstans i landet! 🙂

I Regna kan man bada, fiska och plocka bär och svamp!  Har man otur kan man handla blåbären hos Sari istället!

En välkänd vy från centrala Arboga: Thailändsk mat från bussen till vänster och rakt fram, bakom Konsum och ICA finns familjen El-Nabolsi sedan många år med sin försäljning av grönsaker och frukt.

Så har du otur i blåbärskogen eller kantarellerna endast lyser upp skogen med sin frånvaro – då står Sari till tjänst! 30 kr litern för blåbären som är plockade på Brattberget här i Arboga, enligt Sari – det tyckte jag var ett bra pris för att slippa myggbett och besvikelse över utebliven bärplockarlycka. Vad Vilda Wilma tycker förtäljer inte historien! 🙂

Ha en finfin lördag! Bloggaren tar sovmorgon imorgon – kanske ända fram till kvällen… Det beror på om det regnar i Regna eller ej…

 Det finns tydligen ett TV-program som borde passa mig bra. ”Extra gnälligt” heter det och går i SVT. Serien presenteras så här: ”Griniga medelålders kvinnor kommenterar allt mellan himmel och jord”.

Nja, grinig och gnällig känner jag mig nog inte. Jag är bara en sådan person som inte kan hålla tyst – och det gäller såväl när något är dåligt som när det är bra. Det sistnämnda är det inte lika många som delar viljan att uttrycka – berömma någonting. Det är nog så viktigt! Varför är det så lätt att klaga men så svårt att säga något positivt om och till någon?

Nu till dagens ”gnäll”! Först lokalt: Vill man posta ett brev på helgen i Arboga och hoppas att det delas ut på måndagen får man se upp!
Av de brevlådor som finns uppsatta (många har försvunnit med åren = Posten rationaliserar) så finns två (2) där du kan förvänta dig att posten töms kl 13 på söndagen.
Men – dessa är proppfulla redan på lördagen! Jag skulle posta ett viktigt brev till en myndighet i lördags vid lunchtid och fann att brevlådan vid Arboga Station var så full med post att jag fick plocka ur en del och försöka pressa tillbaka posten igen ihop med mitt eget brev.
Hur tryggt känns det? Hur lätt är det inte att plocka upp brev och läsa eller förstöra för den som tycker sådant är ”kul” en lördagskväll? Stråket runt Arboga Station är ett tillhåll för unga kvällstid och särskilt på helger.
Gnäll? Nej, oro och önskan om förändring! Djupare brevlådor och fler tömda under helgen.

Gnäll 2 – lokalt. Häckar!
En nyinflyttad granne går till tings för att få såga ner en häck mellan sig själv och grannen som bott där i ”hundra år”. Resultatet – ett litet kalhygge och en infekterad grannkontakt. Varför gör man så?

  Jag har läst om turerna i lokalpressen men inte brytt mig särskilt. Här om dagen cyklade jag förbi nämnda grannar och fann en mycket hårt nedklippt häck. Den nedklippta häcken skulle släppa in mer ljus, tyckte den nyinflyttade grannen men skillnaden kan inte vara särskilt stor med tanke på läget i norr med träd och hus runt omkring. Tvärtom blir det nu insyn från grannarna – åt båda håll.
Ja ja, inte min sak men jag undrar hur man kan strida till doms för en sådan sak. ??

Gnäll nummer 3 lokalt: ”Höga flöden får konsekvenser” skriver Arboga Tidning idag. Javisst är det så! Ändå envisas de styrande i Arboga att säga sig vilja satsa på ånära boenden. Hur tänker man då?
SMHI m fl varnar för ännu mer regn och ännu fler översvämningar i framtiden. Visst är det fantastiskt fint att bo nära vatten men inte lika kul när vattnet strömmar in på gårdar och i källare.

I oktober 2010 skrev jag en blogg om en annan plats som skulle kunna ge närhet till Arbogaån – den här: Den gamla silon i Arboga. Varför inte satsa på det istället? Nära ån och centralt med en fantastisk utsikt! Bergmansparken intill med grönska och båtplats nedanför!
Läs min blogg från 27 oktober 2010 genom att klicka HÄR!

Lite riksgnäll också! I DN Söndag fanns ett reportage om Båstad. ”Småstaden som blev en festmetropol”. Där kan man läsa att stekarna, partyprissarna, festar men går sällan på någon tennismatch…

För några år sedan skulle det ”vaskas” i Båstad! D v s man beställer in en flaska Champagne och häller sen ut den i vasken. Sjukt? Bara förnamnet.
2011 blev det ”traska” som gällde istället: Man köper en flaska Champagne och lämnar den orörd och går därifrån. ?? Jag bara skakar på huvudet.
Läs hela reportaget HÄR under vinjetten DN.se Livsstil (Livsstil!?)

Jag har varit mer än 20 år i Skåne om somrarna i stugan med adress Båstad. På grund av flashigheten och överklasstilen åkte vi alltid till Ängelholm istället och handlade. Därmed sagt vad jag tycker om tjusiga Båstad om sommaren.

Sen kan man gnälla över dåliga filmer som man segar sig igenom. Den här till exempel: Naturligtvis skulle vi ha anat oråd när ”Filmklubbens” Fredrik Sahlin överöste filmen med lovord för att sen säga: -Nej, glöm allt vad jag sa.
Dessutom retade jag mig på att Sahlin skulle låta precis som Nils-Petter Sundgren när han presenterade filmen.
Ändå var han bättre att se och höra än Orvar Säfström. Nog om presentatörerna – filmen var urtrist med en osannolik handling. Tycker den ”gnälliga” versionen av bloggaren.

Pigge Werkelin förnekar sig aldrig. Han har länge tagit massmedia till hjälp för sina olika affärsverksamheter men det här tyckte jag var lite över gränsen. Att licensbetalarna som finansierar publicserviceföretaget Sveriges Radio därmed ska hjälpa Werkelin att förverkliga ”Drömstugan”! ??

Mats Svegfors, VD för Sveriges Radio svarar så här i mail till mig när jag ”gnäller”: ”Pigge Werkelin sätter in en annons där han påstår att vi har gjort något som vi inte har gjort. Vi har gjort satir av hans besynnerliga affärsverksamhet, dvs raka motsatsen till vad han påstår i sin annons. Hur ska vi kunna hindra detta. Möjligen kan Du reagera mot att DN tar in annonsen.”

Nej, någon drömstuga tänker jag inte skaffa men jag har mitt eget drömboende ändå! Nu kommer det snälla i bloggen alltså! 🙂
Bland ogräs och mossmatta istället för gräsmatta sprider sig smultronen!

Har man tur blir det en strålande solsommardag och katterna blir glada över sällskap ute! Felix är klok och tar skydd i skuggan när solen strålar hett mitt på dagen.
Wilma sträcker ut sig och myser. Curry försöker ta sig ut fönstervägen… Inte lätt för en tjock katt i sina bästa år… Det gick inte, kan jag avslöja! 🙂

Sen kan himlen plötsligt te sig så här… Då blir Felix sur och lägger sig på det här viset tills morsan fixat solsken (!?) – eller hetssprungit med honom till matskålen (det är tacksamt nog ett alternativ).

Vilda Wilma blir mindre vild vid dåligt väder och sussar gott istället.

Kvällen igår var fin och det var bara att njuta och glädjas. Inget gnäll alls!

Jag avslutar bloggen idag med Prins Folke av Norrbotten och hans matmor Miriam. Vi håller tummarna att lille prinsen snart är på benen! Vad gäller Prinsen och Miriam är det bara goda och snälla tankar som gäller.

Ni som läst min blogg tidigare vet att jag har DN på söndagar. Idag var den väldigt brittisk med tanke på det som ska inträffa om tolv dagar – OS i London. Jag är inte särskilt sportintresserad så jag kommer inte att nämna någonting mer om OS eller sport i dagens blogg som är en söndagspredikan.

Däremot kommer jag att knyta an till en del annat ur dagens DN. Lite med tanke på vad som är livsviktigt och inte. Varje dag i tidningar landet runt och världen över finns sådana här sidor: Med anda ord – vi är inte odödliga. Ingenting kan vara säkrare att förutspå och fastslå än att vi alla ska dö en gång. När och hur vet ingen.
Själv upptäcker jag allt oftare numera att de dödas födelseår ligger inom mitt eget decennium – vilket får mig ännu mer att tänka på: Vad är viktigt och inte?

Utseendet har en del fått för sig är absolut livsviktigt – när vi andra förstått att det är mer insidan som räknas.
I DN idag står att läsa om ”Barbiedrogen” som injiceras för att bli brun. Sjukt, tycker jag. Tyvärr förekommer drogen allt lägre ner i åldrarna och finns tillgängligt över allt på grund av nätet – även i lilla Arboga.

 Vad betyder utseendet?
Vem bestämmer vad som är vackert? Du?
Och hur går den sen?? Vacker, rynkig
– och sjuk?

Snygg och smart?

När det är det här som räknas!

Vi borde intressera oss för sinnen, känslor och tankar istället! Då kvittar hudfärg, kön, ålder och – utseende!

Att känna med sina sinnen är att leva och uppleva. Sommaren till exempel med solsken och regn.
Ett litet humlebarn räddat! Kanske hade den prövat sina vingar lite för högt för den satt fastklamrad på flaggan när jag halade den igår kväll. Humlan fick vila ut i en blomma.

Att känna och tänka är viktigt på många sätt. För att återgå till DN – det här står att läsa idag i tidningen: Bradley Manning avslöjade grymheter i kriget i Irak och gjorde Wikileaks berömt. Nu står han åtalad på 22 punkter och riskerar livstids fängelse. En hel del amerikaner vill att han straffas med döden.

  Alltmedan Julian Assange, en av ledarna för Wikileaks, fegar ur på Ecuadors ambassad! Hur vore det om världskändisen lyfte ett finger för någon annan än sig själv – till exempel för 25-årig Bradley Manning ! (Ur DN idag, söndag)

Man är sig själv närmast, som det heter. Var och en får självklart försöka välja sin egen väg i livet och vad man anser vara värt något. Jag hoppas bara att man ibland stannar upp och reflekterar. Inte går på allt. Funderar till på vad som är så livsviktigt och inte.

Livsviktigt för mig är min familj. Till exempel att glädjas över att ha sina älskade föräldrar kvar i livet! Att förgylla en regntung dag med lite småprat över en kopp kaffe med tilltugg.

Viktiga är också mina katter. Idag var det Felix som stod för uppvisningen till frukosten. Annars brukar Curry och Wilma brottas när vi intar måltider. Felix tog en match med trasmattan istället! 🙂

Katter är som dom är. Varför dricka vatten inne när man kan få det i en vattenkanna på trappan!? Det spelade ingen roll att morsan ville in när regnet stod som spön i backen. Felix skulle dricka först! På sitt eget speciella sätt! 😀

Åter till DN och en krönika från för länge sedan och som sen dess suttit på vår kylskåpsdörr! Det är DN:s journalist Mia Tottmar som skrivit den och den handlar just om katter och deras beteenden. Vi läser den ibland och skrattar gott! Den handlar om hur man närmar sig en katt och det här är ett utdrag ur den:

”Om katten tittar på dig som om du vore dum i huvudet så tycker den antagligen det” – är en underbar reflektion!

Avslutar med Lindströms skämtteckning ur söndagens DN! Tänkvärd!

Tänk en stund på vad som är värt att strida för.
Fundera ett tag på vad du vill minnas den dag du sitter på hemmet –
om du får förmånen att bli gammal.
Och hur vill du själv bli ihågkommen? För ditt fagra yttre en gång eller din justhet mot andra.
Känn efter vad som verkligen betyder något – och inte.