Det var en gång en liten flicka…
Allmänt, Blommor och blad, Känslor, Lokalt, Mobbing, Personligt!, SKOLAN, Sverige & Världen Inga Kommentarer »…som växte upp och bestämde sig för att inte ta mer skit! 
Det var en gång en liten flicka.
En efterlängtad liten flicka. 
Den lilla flickan var lycklig och glad och hade ett bra liv med sina föräldrar. 
Flickan fick en efterlängtad lillebror och en katt och blev ännu mer lycklig och glad. 
Den lilla flickan började skolan och sen var hon inte glad och lycklig mer. 
Under hela sin grundskoletid blev den lilla flickan mobbad. Hon visste aldrig varför. Kanske var hon för blyg? Kanske hade hon fel kläder? Kanske var hennes långa i fel frisyr? Hon visste aldrig men den lilla flickan fick 9 år av fasa och bedrövelse. 9 år som kom att prägla resten av hennes liv. 
Den lilla flickan växte upp.
Skaffade sig en mask som skyddade hennes inre.
Hon såg ut att vara glad men inuti fanns det mycket sorg.
När den lilla flickan blev äldre och fick jobb började hon förstå mer och mer av människor och deras beteende. Hon såg spelet. De förtryckta och förtryckarna. De mobbade, diskriminerade, de nedvärderade – hon såg dem och tog deras parti – alltid!
När den lilla flickan blev mamma fortsatte kampen.
Aldrig att hennes egna barn skulle få bli mobbade! Aldrig att de skulle få lida så som hon hade gjort. Inte de egna barnen men inte andra barn heller!
Hon agerade, skrev insändare, protesterade, blev politiker, blev agitator!
Det som var orättvist och fel måste rättas till. Hon fick mycket positivt ut av det hon gjorde. Det hände saker och människor tyckte om att hon agerade. 
Men inte alla…
En tidning skrev om näthat och hatbrev i brevlådan. Men hon gav inte upp.
Ja, den lilla flickan blev vuxen men skoltiden hade satt sådana spår att hon ofta inte kunde prata om åren utan att gråta. 
Men hon hade bestämt sig för att inte ta mer skit!

Därför rinner sinnet över på henne ibland när en del människor tycker att hon är ”jobbig”, att hon ”bråkar” eller bara är ”too much”. När någon gör sig rolig över henne – eller rentav mobbar henne för hennes protester och agerande.
För den lilla flickan, idag vuxen, tar inte mer skit! Och hon kommer aldrig att sluta agera mot orättvisor, diskrimineringar, mobbing och missförhållanden. ALDRIG! 
Avslutar bloggen idag med bilder från Botaniska Trädgården i Göteborg. Klicka HÄR för att komma till Botaniskas hemsida där ni också kan beställa deras nyhetsbrev!
Det här är INTE vägen till Botaniska.
Bloggaren gick fel… Detta är Slottsskogen i Göteborg! 🙂
HÄR är Botaniska Trädgården! 
Och här är färgprakt!
–
–
–
–
– 
Och ett näsduksträd! 
Näsduksträdet är unikt.
Blommorna ser ut som näsdukar som fladdrar för vinden. 
Ängen av pingstliljor…
…och så avslutar vi kärleksfullt med ett hjärta. För visst är det väl ett hjärta av växter och blommor! 
Var rädda om er! Var rädda om andra, om varandra! TA INGEN SKIT!!

Jag känner en vän som älskar för mycket. För fort. Och för länge.
Hon kör 120 där det bara är 50 och får fortkörningsböter så att hon snart tappar licensen
I sängen skriver hon ner allt hon känner.
Bara för att orka – och stå ut. 

Hur ser man om det rosenröda varma ha iskalla, svarta sorgkanter?
Hur upptäcker man ifall skrattet är en grimas som bara döljer tårarna?

Varför är livet så svårt? 
”Livet är för kort för att vakna upp på morgnarna och ångra sig. Så älska människor som behandlar dig väl och glöm dem som inte gör det.

Det här var det bästa bloggaren läst på länge! Tacka Arbogas nya regering för det! Nu slipper vi förpassa gamla människor upp i Tornet långt bortom all ära och redlighet och får istället ett uppsving för det styvmoderligt behandlade Vasastan!
Tack för det 7-mannagruppen!
Insändarna i Bbl/AT hittar ni
Den här lustiga blomman berättar bloggaren om i nästa blogg när den kommer. Till dess får ni njuta av morsdagsblommorna från dottern – underbara!
Den här insändare finns i dagens
Nya jobb till Arboga och ett nytt, stort bageri med invandrat bröd, kan man väl kalla det. 

Gråväder idag, regn och blåsigt. Inte kul alls!
Var nu goa och glada och snälla mot varandra så lyser snart solen igen både ute och inne! Kram på er!
Har ni tänkt på att ibland kommer man till en punkt då det är dags att sätta ner foten. Alla gör det förmodligen någon gång – eller flera gånger i livet.
Är det inte så att det är betydligt lättare att ge sig på den som är enkel – än den som är svår? Med andra ord – reagera på den som du vågar ge dig på och inte på den som verkligen borde sättas på plats. I någon sorts frustration kanske – över ditt eget tillkortakommande?
Livet är en lång resa. Det är inte alltid lätt att hitta rätt. Man får se upp för grynnorna så att man inte fastnar på fel ställen och i fel situationer.
Kanske väljer man rätt, kanske fel – men valet finns och val kan göras om igen.
En person som känner sig ledsen skriver: ”Visst är det hemskt när man försöker rätta till ett misstag och ju mer man försöker desto värre blir det. Och så försöker man ännu mer och då blir det ännu värre! Då vill man bara gå och gömma sig. Dra nåt mörkt över sig och aldrig mer titta fram.”
Och den här, som säger mycket: 

När vi missar de där viktiga avtagsvägarna för den stora, lättkörda motorvägen.
Men – livet är alldeles för kort för att sörja över det som inte går att göra någonting åt. Förödmjuka inte dig själv genom att låta dig förödmjukas ännu mer. Gå vidare!
Senaste kommentarer