Max och Saga – 10 år sen…
Allmänt, ARBOGA, Lokalt, Sverige & Världen, Två små barn Inga Kommentarer »
Imorgon lördag den 17 mars är det 10 år sedan livet avslutades brutalt för dessa två små barn. På lördag är det 10 år sedan Max och Saga mördades i sitt hem i Arboga.
10 år. Ofattbart. Är det så länge sen? Bloggaren minns dagen som igår. Hon hörde på radion att det varit ett överfall i Arboga. Att två små barn mördats och att deras mamma var mycket svårt skadad. Det var osäkert om hon skulle överleva.
Bloggaren visste adressen men inte vilka det gällde. Hon hade två vita tulpaner och ett ljus med sig när hon gick till Verktygsgatan. Platsen var avspärrad men hon frågade polisen om hon fick tända ljuset och lägga blommorna på platsen. Det fick hon.
Så småningom kom fler människor med fler ljus och blommor. 
På hemväg fick bloggaren ett telefonsamtal från sin äldste son. Han berättade förskräckt vem mamman var. Det var Emma Jangestig, en skolkamrat till sonen. Det var hennes barn som mördats – Max 3, nästan 4 år och Saga som skulle fylla 2 år i maj. Det var oklart om Emma skulle överleva.
Bloggaren var chockad. 
Men Emma överlevde. 
Svårt skadad tog hon sig tillbaka till livet med den svåra uppgiften att försöka förstå att hennes älskade barn inte längre levde.
Bloggaren tänkte mycket på Max och Saga men också på deras föräldrar. Hon startade en insamling och hon fick företag att skänka möbler och kläder till Emma som inte längre kunde bo kvar i sitt hem. Hemmet var numera en brottsplats och Emma skulle förmodligen heller aldrig ha valt att stanna kvar i ett hus där hennes barn blivit mördade. Även en insamling till barnens far gjordes. Människor över hela Sverige, även utomlands, kände med barnen och deras närmaste och ville bidra.
Bloggaren följde förhandlingar på plats i tingsrätten i Köping. 
Det var det sista brottmålet som hölls i tingsrätten där. Verksamheten flyttades till Västerås där också målet avslutades och domen föll.
Det var ruskigt att lyssna till den så kallade ”tyskan” och att se hennes totala iskyla men även hennes nonchalans. Christine Schürrer dömdes så småningom för dubbelmord och mordförsök till livstids fängelse och livstids utvisning. Hon avtjänar sitt straff i Tyskland.
Många är promenaderna som bloggaren gjort till de små barnens grav. 
Många bloggar har det blivit. Ibland som små sagor nästan – när bloggaren vandrat runt i stillheten på kyrkogården och plötsligt tyckts sig höra två små barn leka där…
Vill ni läsa så sök på barnens namn i sökrutan uppe till höger.
Graven innan stenen fanns på plats.
Och senare när den vackra gravstenen kommit. 
Om våren… 
När de två barnen har sina födelsedagar… 
I sommartid… 
När hösten är på väg… 
Och när frosten tagit greppet. 
När vintern kommit. 
Alla vackra blommor. 
Allt kärleksfullt pynt. 
Imorgon är det 10 år sedan dessa små barn blev änglabarn. 
Bloggarens tankar går till mamma Emma och till pappa Nicklas – men självklart till alla andra anhöriga. Imorgon kan den som vill delta i gemenskapen med dem. Emma skriver så här på sin Facebooksida:
”Den 17 Mars är det 10år sen våra änglar togs ifrån oss.
Vi kommer att uppmärksamma detta genom att träffas på mekens fotbollsplan kl 19.00.
Vi kommer att sända upp rislyktor precis på klockslaget 19.07 för att hedra deras sista minuter i livet.
Då det tyvärr gått hela 10år nu så ville jag göra denna stund ännu mer magisk än den tidigare vart.
Jag kommer därför köpa in lite extra risballonger, tända lite mer machaller och möjligtvis kommer det att spelas någon musik i bakgrunden.
Vill du dela denna stund med mig? För att minnas mina änglar, el kanske för att minnas någon du själv saknar mycket. Oavsett anledning du väljer att delta så är du varmt välkommen!
Kom tomhänt och bara dela stunden med oss, el ta med en egen rislykta.
Varför gör jag detta?
I den svåra stund, är det inte skönare att sitta hemma?
Nej, jag behöver dela den här stunden med er alla.
Jag har lärt mig-ensam är inte stark-Men, tillsammans är vi sjukt starka!
Jag vill tacka alla där ute för ert stöd genom alla år som gått. Utan er alla hade jag inte vart där jag är idag.
För Max och Saga.”
Bloggaren kommer att delta – om hon inte har möjlighet på plats – så i tanken.
Vila i frid små änglabarn. Nej förresten, lek och stoja uppe i himlen! Titta med glädje ner till alla som vill skänka er tankar och omsorg imorgon.
Viska kärleksfullt i mamma Emmas öra, torka pappa Nicklas tårar och ge en varm kram till Togge. Var riktigt nära mormor och morfar, farmor och farfar och alla andra av släkt och vänner som sörjer och saknar er.
Vi är nära er – Max och Saga.
Sitter du fast djupt nere i skiten? Har du fått NEJ överallt? Försökt med ”allt” men gått på pumpen igen och igen och igen?
Mobboffer och dåligt självförtroende – så såg barndomen ut! Men det gav inte djupdyk i lermassorna för gott – tvärtom. Det blev till jävlar-anamma och aldrig någonsin ge upp!
Han sökte in till utbildningen igen och igen och igen – men kom aldrig in. – Jag er upp nu, sa han. – ALDRIG, sa bloggaren! Ett antal år och ett antal ansökningar senare kom han in! Idag är han en omtyckt och kunnig läkare! 
Skolan var nämligen totalt okunnig om ADD och när sonen slutade 9:an puttade skolan iväg honom till ”Individuella programmet” – slaskprogrammet för elever som inte klarade skolan (läs: för elever som inte skolan förstod sig på!). – ALDRIG, sa mamman!
ALDRIG GE UPP!!
Hon klarade inte godkänt i matematik och när hon slutade 9:an ville hon fortsätta på Estetiska programmet – konstnärlig som hon är. – Nähä, sa skolan – det blir individuella programmet!
ALDRIG GE UPP!!
Tro på dig själv! Bestäm dig för vad du vill ha! Och: 
Acceptera ALDRIG ETT NEJ om du vet vad du vill! 
Ingenting är omöjligt! 
Om att ”lika barn leka bäst” också avser ålder. FEL, FEL, FEL!
Bloggaren har vänner mellan 0 och 100, ja nästan i alla fall. Om hon börjar fundera på hur gamla/unga vännerna är (vilket hon aldrig gör) så är nog dessa mellan 20 och 90 för att kanske vara lite mer exakt. 
Intressen förenar! Som här – Linedance!
Och vänskap har ingenting med ålder att göra!
Visst är det konstigt hur den där Amor kan slå till! Bloggaren såg en film nyligen där det sas så här: ”Förälskelse kan man inte försvara sig emot. Antingen vänder man sig bort ifrån den – eller uppslukas helt av den.”
Ett 50-tal bilar repade i Arboga – nu senast på Östra Nygatan!
Ny blogg ute! Watch out!!
Vi börjar med Monica – Lewinsky ni vet. 
Hon som hade ihop det med Bill Clinton och nu gråter ut tillsammans med alla andra förorättade kvinnor i Me too. 
Evelyn Schreiber skriver så här i
Det andra som upprör bloggaren är att kvinnor DELS vill framstå som starka och TA-MIG-FAN precis lika jämbördiga män – och DELS ska framstå som viljelösa fån som varken kan säga bu eller bä när män stormar fram och tar deras dygd! Män framställs som vidriga monster: 
NÄR ska någon våga balansera upp den här debatten! När ska någon våga säga att det faktiskt finns kvinnor som lägger sig med chefen helt frivilligt och av olika anledningar och även om han är gift. Det finns sådana kvinnor, ja! Och det finns sådana män!
Mick Jagger! Hur många kvinnor har fött hans barn?? Och en mer modern variant – Justin Bieber: 
Bloggaren ska inte gå in på det ämnet mera för det finns hur mycket som helst att säga om det. Den här bilden får avsluta ”stjärnstatusen”: 
Sångaren fick en ”gåva” uppkastad på scenen…
Han-djuren och hon-djuren dras till varandra för fortplantning – djursläktets överlevnad. Det handlar om ett spel. För att komma samman sker ett spel med sexuella undertoner. Orrspel, stångande älgtjurar, människomannen som använder sig av t ex catcalling och människokvinnan som klär upp sig – eller kanske mera av klä av sig då… 
Tja, ibland ett ganska rakt-på-sak-spel alltså – i människovärlden.
Lisa Magnusson, ledarskribent i DN som tycker att ”P-piller är framför allt en sexuell revolution för män” och som tycker att bara kvinnor blir föräldrar och att dessa kvinnor ska få ångest om de inte stannar hemma med barnen.
Lisa har också åsikter om 
Hon skriver också att ADHD liknar en illa sedd personlighet. ??
Vad då försvarsmekanism?? Här behövs ingen försvarsmekanism! ADHD ÄR en superkraft och tillåts den användas och på rätt sätt så är den magisk! 
Katten som helst dricker vatten någon annanstans än ur vattenskålen på golvet! 
Favoritstället är diskbänken!
Hoppa upp och dricka! Här ur vattenkannan! Och ser ni så hjulbent kissen är! 
Felix blev påkörd när han var bara 1 år gammal. 14 dagar var han försvunnen och vi letade överallt. En natt kom han tillbaka. Han hade släpat sig hem med brutet bäcken och såriga ben. Dessa 14 dagar tror vi att vattnet var det som gjorde att han överlevde. Det regnade mycket den hösten och att Felix lyckades få i sig vatten där han låg skadad någonstans var kanske avgörande för att han finns idag – nu 12 år gammal.
Han letar upp ”vattenhål” överallt och ljudet av rinnande vatten får honom att hoppa upp och ta sig en tår!
685 mail!! Man är populär… 
Dag som natt! 
Och det är långt ifrån färdig än…
Använder du hjärnan? Me too!
(OBS! Bilden är från förra året…)
Pussar till alla men värsta kyssen till ”you-know-who”!
Senaste kommentarer