Feel in the Blogg

Har du tänkt på hur livet kan gå i stå ibland. Hur allt kan kännas så långtråkigt och svårt eller till och med hopplöst emellanåt. Så fruktansvärt jävla tungt och jobbigt – helt värdelöst!

Och att detta tillstånd kan fortsätta och fortsätta och fortsätta – tills livet känns så långt ifrån allt det du skulle vilja att livet var.
Och du frågar dig själv – hur kunde det bli så här?

Ja, varför blev det så??

Tja, du kan göra det enkelt för dig genom att skylla på andra! Skylla på omständigheter och saker i livet som du intalar dig att du inte kan rå på själv. Fega ur med andra ord!
Det är en väldigt dålig ursäkt!

Att skylla ifrån sig och därmed slippa ta ansvar för sitt eget liv är en förkastlig ”lösning” som inte leder någon vart mer än till ännu mer frustration och ett ännu mer trist liv.

När det är så enkelt – och så svårt… Det där att ta tag i sin egen situation!
Lyfta sig själv i håret! Ta ett steg bort från det liv man inte vill ha längre och kliva rätt ut i tomma intet – till något nytt, något annat, något mer okänt.

”Man vet vad man har men inte vad man får” – är ett sådant där trist standarduttryck som kan användas av fega. Rädda, osäkra människor som hellre stannar i sitt dåliga skitliv än att försöka ta ett steg mot något nytt.
De har blivit sin egen värsta fiende…

De fega som inte vågar, kan möjligen trösta sig med att gnälla och klaga över sina dystra liv och sen möjligen hoppas på att den närmaste omgivningen ska tycka synd om sig.
Nödlösning av sämsta sort!

Att våga förändra sitt liv är att växa. Att ta det där klivet rätt ut i det okända och lämna det trista livet som ändå känns lite tryggt i allt det trista – är en seger. Något stort som kommer att göra dig gott.

 Att ta klivet innebär inte att allting löser sig på en gång och att livet plötsligt blir helt fantastiskt. Nej, det kan faktiskt kännas rätt hemskt att hoppa rätt ut i det okända. Kan till och med bli en rätt jobbig resa innan du landat.
Men du kommer att växa!

 Att våga förändring är att växa, att lära sig nya saker, få nya erfarenheter, att genomgå en förvandling som bara kan vara av godo.

Och skulle det vara så att du senare åter hamnar i en livssituation som bara känns så trist – så har du ändå erfarenheten av att ha vågat! Och du kan våga igen!
DU väljer ditt liv – ingen annan ska göra det!

 Bloggaren har tagit en del kliv i sitt liv och det har bara varit positivt. Att stå upp för den man är. Att vägra kompromissa med sitt eget sätt att känna och vara. Att aldrig låta någon annan trycka ner en eller bestämma hur livet ska vara. Att känna sig stark, fri och lycklig.

Prova! Ta klivet! Du kan börja i det lilla, med små steg. Du kommer att känna hur du och ditt liv genast sätts i rörelse mot någonting bättre.

Vägra finna dig! Sluta skylla på andra! Ta tag i ditt eget liv och bli lycklig!

Resa – äventyr!

Som att hoppa fallskärm
Hoppa in i äventyret
Segla runt däruppe
Se allt vackert – uppleva!
SEN – Se till att inte krascha när du landar
OCH samla sen ihop fallskärmen (tankarna) lugnt.

Efter resan.

Blanda alla ingredienser –
minnen, upplevelser, händelser…
Vispa ihop smeten rätt – med alla ingredienser – försiktigt och lugnt.
Kavla ut fina kakor av minnen.
Grädda – utan att bränna.
Förvaras i burk med tättslutande lock.
Ät och njut vid behov!

Mitt Liv

Som att ansa en växt som börjat vissna och sloka lite.
Klipp bort det torra och vissna för det nya, spirande gröna som ligger där gömt.
Ge nytt liv igen – lite tilltufsad växt kan börja blomstra på nytt!

Hur jag vill leva livet!

Inte SVART och VIT
Lugnande GRÖNT först –

sen spirande ROSA!

Och nu….

Så här på Stockholm Prides sista dag, 6 augusti 2017, en söndag – kommer bloggaren att ”svära i kyrkan” och förmodligen göra några personer fruktansvärt upprörda. Det är helt OK – bloggaren står för sina åsikter och andra får ha sina.

Here we go!

 Det handlar lite grann om samma sak som bloggen om ”Proffsdemonstranter och extremfeminister” från den 6 juli. När det liksom går för långt. När i brist på större eländen i samhället så ska minsta sak uppförstoras och göras till ett megaproblem.
I Sverige! År 2017! Ett klart tecken på Ilandsproblem.

Bloggen 6 juli handlade om hur ”gubbslem” blir helt OK att säga och om att män aldrig någonsin kan bli jämställda – honnörsord för vissa kvinnor.
D v s – det handlar inte om jämställdhet för de här kvinnorna utan om att trycka ner alla män som banne mig inte ska tro att de kan yttra sig om feminism och jämställdhet även om de delar samma åsikter och vill kämpa för lika villkor.
Bloggaren föreslog att det kan var någon form av personlig vendetta – och det mest absurda:
Det leder absolut inte till någon förbättring på området jämställt samhälle!

 Nu har det åter varit Pridevecka i Stockholm och för bloggaren är det naturligtvis helt OK. Hon höjer knappast på ögonbrynen för något som inträffar eller tillhandahålls under den veckan. En kul grej! I alla fall för oss i Sverige. Lite fest en vecka om året.

MEN – det viktiga för alla aktiva inom Pride vore hellre att satsa mycket mer på internationellt arbete. Det kanske görs redan men det kan med största sannolikhet göras betydligt mer.
Skapa debatt och hjälpa medmänniskor i länder där bara en sån sak som att hålla handen är förbjudet på allmän plats och där homosexualitet är förenat med dödsstraff.
Det är då bloggaren tänker på Sverige och Ilandsproblem…

För ÅH, SÅ SVÅRT allt är i Sverige på området HBTQ! I DN Ekonomi den 30 juli fanns ett reportage med titeln ”HBTQ-rättigheter stannar ofta vid rekryteringen”

Artikeln inleds så här, citat: ”Diskrimineringslagen kräver att fack och arbetsgivare aktivt förebygger diskriminering och säkrar lika rättigheter och möjligheter för alla anställda, oavsett könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning”.

Sen fortsätter artikeln med fackföreningen Ledarnas Ellen Landberg, kallad mångfaldsexpert i tidningen, som påpekar hur svårt det är för HBTQ-personer att komma till sin rätt på jobbet och hur dåligt ”regnbågschefer” kan bete sig.

Läser man så inser man sannerligen hur krångligt det måste vara för chefen att ”på rätt sätt” berätta för arbetskamrater t.ex. att en kvinnlig anställd snart ska bli deras manliga arbetskamrat.
När bloggaren läser det hela känns det som om inget sätt är OK…. Det är väldigt personligt för var och en och chefen måste gå på tå verkligen för att inte kränka personen, enligt vad bloggaren förstår av mångfaldsexperten.

Ellen Landberg säger också, citat:

”Ett könsneutralt språk gör skillnad för om alla ska känna sig bekväma i en grupp, framhåller hon. Ett första steg är förstås att sätta stopp för homofobisk jargong.

Men också sådant som att alltid välja ord som ”partner” och ”sambo” framför make/man eller hustru/fru, liksom att konsekvent använda ordet ”hen” i stället för hon/han, och ”en” i stället för man. Likaså att använda könsneutrala begrepp i bilder och texter internt och externt.”

Bloggaren blir helt matt och tänker på hur kränkande det måste vara för alla möjliga människor på alla möjliga olika sätt! En arbetsplats kan ju bestå av så otroligt många människor med olika sätt att vara.

Som när chefen bjuder in till fest med respektive – och där sitter änklingen och blir ledsen. Och stackars Sara som just blivit singel – hon mår inte alls bra av att inte ha någon att ta med. Oavsett sexuell läggnings så att säga.

Eller alla andra kränkningar som kan uppstå på företag för chefer att ta tag i!
Sjuka, funktionsnedsatta, utbrända, för lågutbildade, för högutbildade, överviktiga, väldigt smala, de med språksvårigheter av olika slag, de med drogproblem, blyga, högljudda, dom som är för på och dom som aldrig hörs.
Hur kommer alla dessa till sin rätt utan att kränkas!?

Ilandsproblem, var det ja…
Artikeln från DN – hittar ni på nätet HÄR!

Att hitta rätt formulering för chefen eller att förstå vem man har att göra med är inte lätt! Bara ”homosexuell” gäller inte längre utan det finns en uppsjö av begrepp att ta hänsyn till – ickebinär, intergender och pansexuell är bara några ur RFSL:s  Begreppsordlista som du finner HÄR!

Utöver dessa kanske mer vedertagna läggningar finns det en hel del andra – det finns de som tänder på näsor, bajs, spyor m.m. 17 olika läste bloggaren någonstans – över 100 på ett annat ställe!
Bloggaren hittade en lista på nätet med titeln ”Hela listan av sexuella böjelser…” men väljer att inte länka dit. Är ni intresserade får ni kolla den själva.

 Om vi alla beter oss så bra som vi kan mot varandra så är det en väldigt bra början!  Om vi har ett trevligt språk i allmänhet mot andra, om vi inte trycker ner någon över huvud taget, om vi ser varandra som de medmänniskor vi är – innanför pannbenet och inte beroende på utseende, klädsel eller sätt att bete sig – så hjälper det nog rätt mycket!

Varför försöka hitta problem där de inte finns? Nu utmanar bloggaren verkligen för hon vet också att det ser väldigt olika ut även här i Sverige. Öppenheten och solidariteten är inte självklar överallt.

Så Pride, visst – som en kul grej och viktigt bland väldigt många andra viktiga saker i Sverige.

Och JOBBA MER FÖR PRIDE INTERNATIONELLT!!
InterPride, skriver så här, citat: ”Our members produce Pride events around the world for people identifying as Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, Intersex (LGBTI) and/or other emerging sexual identities.
Our shared vision is a world where there is full cultural, social and legal equality for all.
Our mission is ”empowering Pride organizations worldwide”.  
Sidan hittar du HÄR!

VAR RÄDDA OM VARANDRA! ÄLSKA MER – HATA MINDRE!
MED LITE MER  AV KÄRLEK OCH VÄRME SÅ LÖSER SIG VÄLDIGT MYCKET!

KRAM PÅ ER!

Korset är symbol för mycket och även för döden.
Bloggen handlar idag om att ha fått ett liv men att välja att avbryta det. Inte vilja leva längre. Att ta sitt liv.

Knappast någonting är väl mer förgörande och tragiskt än när någon väljer att ta sitt liv.
 Någon känner att det liv han eller hon har fått är så tungt och så svårt att det inte går att klara av. Personen väljer döden istället för att fortsätta leva.

Den som brukar läsa den här bloggen vet att skribenten hyllar livet och brukar uppmana alla att LEVA.  Verkligen leva – ta chanser, våga språnget, leva ut, göra allt det där du önskat att få göra medan tid är, vara liten galen – ja, verkligen leva.

Då kan det kännas ofattbart när någon väljer att ta sitt liv. Sätta stopp för chansen man fått. Sluta i förtid, så att säga.

Men bloggaren vet hur det är. Förstår känslan. Har själv varit där. Den där känslan, som efteråt kan verka helt absurd och ofattbar – men som var där då:

Känslan att ingen utväg finns.

Allting, precis allting är så svårt och så svart att det inte går längre. Man orkar inte mera. Då i det mörkaste mörka uppenbarar sig den där fruktansvärda känslan av att – jo, det finns en utväg. En sista utväg – att göra slut på alltihop.

Bloggaren har varit där. När det var som värst. Som mörkast och svårast. Då var det en skön känsla att tänka så. Att slippa. Att fly. Att få lindring när ingen annan hjälp fanns att få. Lindringen att avsluta sitt liv.

Bloggaren lever. Hon valde inte det som då kändes som det enda möjliga – och som strax efteråt och även idag, känns oerhört skrämmande och helt uteslutet – att begå självmord.

Varför valde hon då livet? Jo, hon tänkte på sina barn. På vad barnen hade sagt till henne. Hur mycket hon betydde för dem och hur mycket de älskade henne. Hon kunde inte lämna sina barn! Kärleken till dem var för stark.

Bloggaren hade tur för bloggaren älskar sitt liv. Älskar att leva och är väldigt rädd om livet. För livet har ett slut en gång, trots allt, och det gäller att ta tillvara varje stund som om den vore den sista.

”Årligen begår cirka 1 100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen.”
Så står det på Socialstyrelsens hemsida.
Så här står det också, citat: ”Under det senaste decenniet har självmorden minskat i alla åldersgrupper utom bland personer under 25 år.”

Vad kan man då göra som medmänniska? Kan man göra något över huvud taget? Bloggaren tänker själv på att saker som uppmärksamhet, hålla koll, fånga upp signaler och förstå ”rop på hjälp” är viktiga. Vara rädda om varandra, värna om inte bara familj och vänner utan även människor i närområdet, grannar, arbetskamrater o.s.v.

Men det är inte lätt. Ibland kommer självmordet till synes som en blixt från klar himmel och anhöriga liksom vänner står där bestörta och chockade utan att ha förstått hur allvarligt det varit, kanske inte märkt något alls.

  Det finns en organisation som försöker se till att minska antalet självmord – Suicide Zero!
Sucide Zero skriver ”Varje år tar över 1 500 människor sitt liv i Sverige. Det är nära sex gånger fler än som dör i trafiken.… ” (Siffran är högre än Socialstyrelsens men det är möjligt att Socialstyrelsens siffra är gammal, bloggarens anm.)

På Sucide Zeros hemsida kan du få råd och du kan även lära dig exempel på hur den suicidala processen kan se ut. (Bild från Suicide Zeros hemsida).

På Suicide Zeros hemsida finns också möjlighet att stödja organisationens verksamhet liksom att ge minnesgåvor, en gåva till minnet av någon som tagit sitt liv.
Bloggaren kommer att hedra minnet av Jack Berggren som tog sitt liv endast 22 år gammal. Vila i frid Jack.

Du kan också lämna en minnesgåva över Jack eller någon annan genom att klicka HÄR!

Bloggaren tror också att medmänsklighet, värme och att bry sig om – är viktiga delar.  Att inte blunda för det som sker.
Att våga fråga hur någon mår. 
Att trösta.
Hjälpa någon att ta sig upp igen.

”Ta ett djupt andetag. Det är bara en dålig dag, inte ett dåligt liv.”
Att bry sig! Att sträcka ut en hjälpande hand!
Men också att låta människor få vara som dom är.
Vara mer vidsynt, inte så fördömande. DU DUGER!! Glöm aldrig det!

Ett bra sätt att leva livet är att leva livet mera kärleksfullt. Älska mer och hata mindre. Kramas mer – slåss inte alls. Knip igen munnen när de spydiga kommentarerna eller de elaka orden är på väg och försök att se det positiva och ljusa i det som händer runt omkring dig istället. Ett mynt har två sidor och glaset är antingen halvtomt eller halvfullt! Välj själv och välj rätt! Välj vänlighet, omtanke och kärlek. 🙂

Ta hand om dig själv men ta också hand om andra! ”Vänner är änglar som lyfter upp oss när våra vingar har glömt hur man flyger”.

Se till att den som tappar sin ballong – får den tillbaka, eller en helt ny!

Tänk efter på hur roligare livet blir när man är positiv och tänker gott om människor – än när man går runt med ett mörkt och bittert sinne med förgörande tankar om andra. Tänk på hur smittande ett leende är och hur gott det värmer i hjärtat att mötas av ett sådant.

Älska mer – hata mindre. Var rädda om er och om varandra! Livet är så kort – gör resan så varm, solig och lycklig som du bara kan! KRAM på er!

TACK mina älskade barn för er kärlek!