Så kom då regnet. En lätt påhälsning från stormen Harvey kanske?

Bloggaren har inget emot smattrande regn mot rutan alls just nu! Imorse öppnade hon dörren rätt ut mot regn och sköna, svalare vindar. Något som fick katterna att reagera! Felix satte sig att stirra intensivt på dörren som stod på vid gavel. Surt och länge tills matte fattade vinken och stängde. Inga öppna dörrar när det ösregnar ute – det var katten Felix budskap.

Regn och lite svalare – och 1 september imorgon. Hösten är på gång.

 Bloggaren har inte heller något emot den analkande  hösten – tvärtom. Hösten är lugn och kravlös. Inte så många måsten. Inomhusmys och tända ljus – det är hösten!

Att ha det mysigt, lugn och ro – utan krav, denna höstens logik borde vi anamma mycket mer och oftare.

Livet levs nog både skönare och med mer behållning om det levs lugnare, tålmodigare och med djupa andetag.

Katter lever mer rätt. Tar livet som det kommer. Äta, leka lite och vila däremellan.

 Lev livet som en katt. Som Felix! Felix betyder lycka! Så sant.

Och så lite kladdkaka, vispgrädde och hallon däremellan! 😉

 Ha en skön regnig sista augustikväll. Imorgon vänder vi blad! Och välkomnar höstmånaden september med lugnare liv.

Det här är en blogg om en kvinna som bloggaren känner ganska väl. Och om mobbing – på olika nivåer och hur det kan upplevas.

För enkelhetens skull kan vi kalla den här kvinnan Suss.
Idén till bloggen kom här om dagen när Suss åter fick höra rykten. En vän till Suss förklarade hur hon försvarade Suss mot de som tyckte illa om henne…

WOW, tänkte Suss! Igen!
Och självklart visste Suss inte vilka personerna var, tog inte reda på det heller. Suss har förmodligen aldrig träffat dom eller ens bytt några ord med dom.
Men men, Suss är van…

Sticker man ut – på vilket sätt det nu än må vara, så blir man en target – en måltavla. Som uppstickare kan man antingen hyllas eller hånas, det sistnämnda kan likställas med mobbing.

Suss vet vad mobbing är. Hon stack ut som liten. Varför? Jo, Suss var blyg och tordes inte säga ifrån. Hon blev en måltavla.

 Suss som liten.  Tyckte om alla djur, särskilt katter! 
Påhittig och glad – hemma hos mamma och pappa.  Skrev sagor, fick en publicerad i Dagens Nyheter som 7-åring, hittade på ett eget skriftspråk, kunde namnet på alla hundraser, lekte med Gittan – hade roligt helt enkelt.
Till hon började skolan…

Suss var, som sagt, blyg – en måltavla och hade fel frisyr, flätor med fina rosetter som mamman flätade i. Är man ”fel” på det sättet i skolkamraters ögon så blir man nedtryckt, ännu tystare, vågar ännu mindre och finns nästan inte till slut…

Det kallas mobbing och förstörde nästan hela Suss skoltid. Hon vågade inte räcka upp handen, vågade inte svara på frågor, skulle aldrig någonsin vågat stå framför klassen och prata.

 Hon blev en ingenting.

Sen kom vuxentiden – tack och lov! Televerket!
Suss och bästa kompisen tog mod till sig, tillsammans och flyttade till Stockholm där de båda fick jobb på Televerket.
Nu började det hända saker för Suss! Hon blev tvungen att svara i telefon och möta kunder som vill beställa abonnemang, flytta telefoner och allt vad det var. Suss växte, blev säkrare, kände sig värdefull. Vågade mera.

Vågade söka nytt jobb och kom till CVA i Arboga. Där blev hon ännu säkrare och vågade ännu mer – det slog nästan över. Suss tog igen för alla tysta, osäkra år!

Suss utmanade chefer och hon utmanade facket. Hon drev frågor om rättvisa för de svaga på jobbet och kämpade för de som hade det svårt. Hon skrev insändare såväl i personaltidningen som i det lokala bladet – gjorde sin röst hörd. Snart visste alla vem Suss var!

Nu fick Suss höra talas om folk som ”inte tålde den där Susanne Wahlfeldt”. Naturligtvis på omvägar. Ingen sa det direkt till Suss.
Suss som var van att sticka ut, bli mobbad sen skoltiden, kände detta väldigt obehagligt – men det var ingenting som egentligen bekom henne. Hon hade växt sig starkare och visste att hon kämpade för bra saker.

Och om Suss fick namn på ”hatarna” tog hon kontakt med dom!  Antingen låtsades de inte förstå någonting av vad Suss pratade om – eller också visade det sig att de faktiskt kom rätt bra överens när de väl träffades …
Hur som helst – de som verkligen kom i kontakt med Suss tystnade med sitt förtal…

Suss träffade kärleken och allt blev nu ännu bättre!
Med kärleken kom resor runt om i världen men också barn. Återigen växte Suss – nu som dubbelarbetande personalchef och trebarnsmor. Växte och fortsatte att kämpa – nu för barnen med ADHD men också för andra barn med liknande svårigheter.
 Bildade en förening lokalt och var med om att starta en på riksplanet. Skrev skrivelser, protester, insändare. Agerade! Kämpade.

Åter fick Suss höra på bakvägar att folk tyckte illa om henne. ”Dem där jävla Susanne Linde – hon ska då vara med överallt!” – så kunde det låta.
Suss lät sig inte skrämmas, kände sig tvärtom stärkt. Hon kämpade ju för bra saker och det fanns många som sa tvärtom – som hejade på, dunkade henne i ryggen.

På fritiden gjorde hon trevliga saker som att samla de gamla som fortfarande var i livet och som haft sin barndom i huset som Suss nu bodde i.
 Suss fick massor av värdefull information om Glasblåsargården som blev en artikel i Arboga Tidning och kanske så småningom kan hamna i Arboga Minnes Årsbok.

Hon fortsatte att kämpa för utsatta, ville vara en röst för de som inte vågade tala och fortsatte att agera.
Bland olika idéer som kom för henne var en insamling till kvinnan som fått sina barn mördade i Arboga. Förutom en stor summa pengar från allmänheten som överlämnades genom Suss försorg skänkte företag möbler, resor, presentkort på kläder kom från H&M m.m. genom att Suss tog kontakt.
De flesta tyckte att Suss gjorde bra då – inte så många tyckte att hon var ”too much” men det fanns några stycken som tyckte att hon nog skulle låta bli!

 Med många järn i elden hela tiden, en stark vilja att göra gott så hände det som tyvärr händer många – Suss gick in i väggen, brände ut sig och blev väldigt sjuk.

Det var en fruktansvärd och förgörande upplevelse. Något som för alltid förändrade Suss. Hon hade samma glöd, samma vilja men orken fanns inte längre på samma sätt.

När det var som allra värst bodde Suss hemma hos sina gamla föräldrar och orkade absolut ingenting. Panikångest och en otroligt trötthet var hennes liv under ett halvår.

Men som den person hon är – när hon börjat repa sig lite ville hon kämpa för att andra inte skulle behöva drabbas som hon. För mycket hårt jobb, för många krav, för lite tid.
Hon och vänner startade föreningen ”Tid för Sverige” för att agera mot utbrändhet.  Föreningen implementerades snart i vad som skulle komma att bli ett nytt parti – Feministiskt initiativ!

Nu var allmänheten delad! Några tyckte att Suss var modig och bra. Det ropades ”Heja, heja!” på stan när hon gick ut. Men det fanns andra som spydde sin galla.
Som vanligt…

Men sen blev det riktigt illa!!  När kvällstidningarna gick ut med rubriker som

Fi-ledaren misstänks för bedrägeri

då kräktes en allmänhet fullständigt ner ”den där Linde”!

Artikeln från 8 april 2005 finner ni HÄR! Den dagen hade Expressens löpsedlar i Arboga bara en enda stor bild – den på Suss med rubriken ovan…

Det spelade ingen roll att Suss inte hade gjort något fel. Att hon förklarat allt för Försäkringskassan om sin sjukskrivning och sitt deltagande tillsammans med Fi – när Suss gick in i affärena i lilla Arboga då gick folk ut!
Och Försäkringskassan gjorde helt om och drog in Suss sjukbidrag. Detta fick de bakläxa på när Suss vann i Länsrätten och domaren gav Suss rätt.
Hon vann!! Den artikeln kan ni se HÄR!

Suss orkade inte all press (i dubbel bemärkelse) och hoppade av politiken. Men snart kunde hon inte hålla sig längre… Det blev Miljöpartiet!
Nu mottogs hon mestadels bra av lokalbefolkningen och partiet fick många röster i valet. Så pass många att Suss kom med i kommunfullmäktige.
Men nu fanns de fler som mådde dåligt av Suss engagemang – de andra partierna hade en en del mindre nogräknade medlemmar.  ”Den där jävla Susanne Linde!”

  Åsså allmänheten!!  ”- Fy fan, för den där jävla Linde! Hur kan man hoppa mellan olika partier på det där viset!!??”
 Suss brydde sig inte det minsta! Numera var hon van…

Det hon inte var van vid längre var stressen, pressen – hon orkade inte alls som förr. Hon hoppade av politiken helt.
Belackarna var snart där:”- Ha ha ha, ja hon är ju inte klok den där jävla Linde!”

2012 kallas hon ”Den frispråkiga bloggaren” i lokaltidningen och kräver större engagemang mot våldsamheter som drabbat hemstaden.

”Ja, se den där jävla Susanne Linde!!” Bysnacket gick…

 Suss brydde sig inte längre om pratet. Kände sig mer så här:

 Men livet är inte bara engagemang och kamp för andra när det gäller Suss. Det var det egna livet också. Den egna kampen.

Mannen i hennes liv lämnade henne efter många år tillsammans. Hon tog det mycket hårt. Firade trots allt med grannen Lisa som tyckte att hon sannerligen borde fira sitt nya fria liv.

Visst – hon höll god min. Visade upp ett coolt face!
Men inuti fanns tårarna. Att bli lämnad av den man älskat och trott på – var mycket hårt.

 Livet blev mörkt och svårt. De egna engagemangen uteblev.
Vardagen kändes bara seg och grå. Åren gick – hon vande sig vid detta nya liv. MEN – så en dag hände det till synes omöjliga! Hon blev kär!
En ny man kom plötsligt in i hennes liv! Och med det massor av annat!
17 kilo ner i vikt! Nya kläder, ny frisyr, nytt liv! En gladare, lyckligare Suss! Underbart!! 

MEN!! Nu var det ju definitivt färdigt igen! Folk skulle absolut veta vem HAN var och helst alla detaljer! En del var glada, andra skadeglada på grund av åldersskillnaden och en del var förstås riktigt upprörda…

Kletade ner Facebook med skitsnack… SÅ tröttsamt och fullständigt värdelöst.

Och bryr hon sig, Suss? Inte nämnvärt! Om det inte drabbar den egna familjen eller älsklingens förstås!
DÅ blir hon en TIGER!

Vad ville bloggaren säga med det här märkliga inlägget då denna söndag!?

Jo, dels – SLUTA SNACKA SKIT OM FOLK DU INTE HAR EN ANING OM VEM ELLER HUR DOM ÄR!!
Eller ännu hellre – SLUTA MED SKITSNACK ÖVER HUVUD TAGET!! SKITSNACK ÄR MOBBING!! Gör dig inte till åtlöje genom ett sådant lågt beteende!
Gläds istället med dom som det går bra för, som finner lycka och glädje igen. Tänk positivt och du kommer att märka att ditt eget liv också blir positivt!

Ja, så är det ju!

Så sluta lägg dig i andras liv och skaffa ett eget!

Och ni som har åsikter om Susanne Lindes liv – vad hon gör och inte – hur hon agerar eller inte – TA KONTAKT MED HENNE! Bloggaren förmedlar gärna frågor och svar! 😉
För som ni såg i inledningen så pratar folk fortfarande bakom ryggen på denna kvinna! Från en trist allmänhet som inte har annat att lägga tiden på – till ideella organisationer och företag – ja, faktiskt!
SÅ små kan människor vara!

Men tror ni hon bryr sig!? Inte då!! Jo, det kan stärka henne, har bloggaren förstått! Göra henne ännu mer stridbar och entusiastisk – men det är bara välvilja och godhet som driver henne – kalla det kärlek.

Hon fortsätter!

Är som hon är!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Reflektioner. Bloggaren sitter och funderar…

Reflektion betyder eftertanke, enligt Wikipedia.

Bloggaren tänker på några händelser, reflekterar över dom. Egna åsikter bara…

Therese Johaug.
I tårar. Stängs av. Straffas. Rätt på ett vis men fel på ett annat – kanske…?
 Drevet har gått, Johaug hängs ut, allt hon gör är plötsligt dåligt, det har liksom blivit okey att trycka ner henne.
Är det så – eller inte – en reflektion bara…

Peter Madsen.
Olyckshändelse? Dråp? Mord? Journalisten Kim Wall är död.
Olyckshändelse och Madsen handlar i panik, har det snackats om. Knappast! En olycka kan hända, man kan få panik MEN att stycka en människokropp, slänga ut delarna i havet, sänka en blodig u-båt och sen komma cool upp till ytan visar på kall planering.
Rätt – eller inte – en reflektion bara…

Anna Kinberg Batra.
Väljer att avgå som partiledare för Moderaterna.
Väljer!? Fel ord! Internt drev som följs upp av avrättande media. Är det lättare att likvidera en kvinnlig toppfigur än en manlig? Vad har Kinberg Batra gjort för fel EGENTLIGEN?
Tänker bloggaren rätt – eller inte – det är en reflektion bara…

Reflektioner över viktiga händelser i vår tid – eller inte…

 Reflektion handlar om eftertanke, att lite eftersinnat begrunda, kanske dra slutsatser och det är vad bloggaren gör idag – och glömmer såväl Johaug, Madsen som Kinberg Batra – för den här pojken: Jack.

För en pojke var han, endast 22 år gammal, när han valde att ta sitt liv.

Bloggaren kan inte tänka sig något mer fasansfullt än att som förälder, syskon, flickvän eller kompis få uppleva detta.

ALDRIG MER – är ord som kommer för bloggaren.
Aldrig mer få prata, krama eller ha kul ihop.
Aldrig mer får se personen, höra hans röst eller dela tid med honom.
Aldrig mer – dela minnen med Jack. Den tiden är för evigt slut nu.

Då känns med ens allt annat så fullständigt ovidkommande…

Vem bryr sig om en dopad skidåkare? Hur viktig känns Moderaternas partiledare? Varför tänka på Peter Madsen – han kommer att få sitt straff oavsett vad du har för åsikter om saken.

Du lever – någon annan gör inte det längre. Och bortom döden oavsett vad vi tror om det – så är skidåkare, partiledare eller mördare ingenting! Finns inte!

FINNS gör däremot DU! IDAG – HÄR OCH NU!
Gör vad du kan med ditt liv! Gör vad du kan för andra! INNAN ALLTING ÄR FÖR SENT!

Bloggaren var på väg från Örebro idag och på hemväg kom hon att köra genom stan. Fick en glimt av Jack Berggrens sista färd. Jacks sista cruising. Sista träffen med vännerna…

Det var fint. Det var värdigt. Det var mäktigt.

Bloggaren tände ett ljus för Jack när hon kom hem.
Och plötsligt spelades bara ”sad songs” på Spotify…

Bloggaren tänker på Jack men ännu mer på hans mor och far, på Jonte och systrarna, på flickvännen, bästa kompisen. Må ni finna styrka i att Jack gjorde ett val och att han nu finns på en underbar plats där ni en gång får möta honom igen. Så tror bloggaren.
Ni ses igen!

 Och precis som i uppmaningen i dödsannonsen här intill – skänk gärna inte bara en tanke utan också en gåva till organisationen Suicide Zero – som beskriver sig själva så här, citat:
”Vi vill med den ideella organisationens kraft öka kunskapen och bilda opinion kring samhällsproblemet suicid, lyfta fram nytänkande och konkreta lösningar för att rädda liv samt minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa.”
Klicka HÄR för att komma dit.

Som så ofta i denna blogg – ÄLSKA MER – HATA MINDRE! Livet är så kort och du vet aldrig när allting plötsligt är försent – såväl för din egen del som för dom du älskar.
Och dom du tycker illa om, dom du säger dig inte tåla eller till och med hata – glöm dessa dumma tankar och se bara det ljusa och positiva i din omvärld istället.

Jack fick ett fantastiskt sista farväl men det du kan göra är att inte vänta tills allting är försent innan du bryr dig, hjälper, kramar, älskar och förlåter. Gör en fest för dina bästa medan de är i livet! Säg snälla ord, ge komplimanger, uppskatta dina vänner och skippa hat, hämnd och förbannelser. Livet är för kort för det.

Vila i frid, Jack.

 

Fem sinnen – syn hörsel, lukt, smak och känsel.

Alla sinnen har sin funktion. På Wikipedia läser bloggaren detta högtravande, citat:
”Sinnen är hos varelser, såväl djur som människor, de neurologiska och psykologiska system för perception av omvärlden och sig själva. Ett ”sinne” är generellt en förmåga genom vilken uppfattning av externa stimuli sker.”

Bloggaren gör det lite enklare och funderar just över sinnena och våra olikheter.

Synen! En del uppfattar ett sådan här landskap som det vackraste de kan tänka sig: Andra föredrar det här: Inget är rätt eller fel – det är upp till var och en! Självklart!

Hörseln!

Vilken musik vi njuter av – – bestämmer vi själva! Självklart!

Lukt!

Någon blir överlycklig över att känna doften av choklad! Medan någon annan inte kan motstå doften av rosor! Vilken din favoritdoft är bestämmer just du! Självklart!

Smaken!

Vad som smakar gott och inte – är individuellt! Självklart!

Känsel som i beröring – – vad som känns skönast för dig är något som bara du kan avgöra – självklart är det så!

Men känsel som i känslor där blir det plötsligt problem.  Då tar omgivningen sig friheten att ha åsikter om vad JUST DU får lov att känna, vem du får älska och vem som är absolut tabu!  Då är det självklara inte alls så självklart längre – fast det naturligtvis är precis lika självklart som att du själv väljer vad du tycker om att titta på, lyssna till, smaka på och känna doften av!

Kärlek har ingen åldersgräns! Ingen bestämmer vid vilken ålder då får börjar känna kärlek eller när du måste sluta älska!
SJÄLVKLART!

Ung eller gammal?  Vad spelar det för roll??

Eller vem du bli kär i – man eller kvinna!
Det bestämmer bara du!!

Kön, hudfärg eller ålder – vem JUST DU blir förälskad i – är bara din business och ingen annan har med det att göra!!

På resa i juli månad hörde bloggaren plötsligt den här låten från slutet av 50-talet – ”Teenager in love” där en del av texten går så här:

One day I feel so happy
Next day I feel so sad
I guess I’ll learn
To take the good with the bad
’Cause each night
I ask the stars up above
Why must I be a teenager in love…

Bloggaren skrattade gott och lite igenkännande men tänkte – vadå teenager in love!?   40-plusare känner ju likadant emellanåt! 😀

HÄR kan ni lyssna på ”Teenager in love” med Dion and the Belmonts! Textat dessutom!

Vem du än är – strunta blankt i en korkad omvärld som inte har ett dugg med din kärlek att göra! Precis som du väljer din egen smak och doft, vad du vill se och lyssna på, så är det BARA UPP TILL DIG VEM SOM FÅR DIN KÄRLEK!!

Ni som vet med er att ni har dåligt omdöme, lägger er i andras affärer och har problem med kärlek ”över gränserna” – KEEP CALM AND ACCEPT THE TRUTH!

VI ÄLSKAR VEM VI VILL!
NÄR VI VILL OCH HUR LITE ELLER MYCKET VI VILL!

Är du som bloggaren – – fortsätt med det!! Ingen bestämmer vad du ska göra eller inte så länge du inte sårar eller skadar någon. SJÄLVKLART!

Och ni pinsamma med era fördomar – SKÄMS! Och det riktigt ordentligt också!!

  

Lärt nåt nytt idag?? Hoppas det!! ”Hur kloka vi än är, finns det något nytt att lära.” SJÄLVKLART!!

Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
(1 Kor 13:4–7, 13).

Dagens blogg tillägnas alla vänner som liksom bloggaren älskar förbehållslöst och utan begränsningar – Linnéa, Pia, Hugo, Christer, Angela, Mona, Pierre, Gunnar, Camilla, Sergio, Sofia, Monica, Emanuel och allt vad ni heter! Love on!!

Sist men inte minst – lyssna HÄR på Sös Fenger och Thomas Helmig med den fina låten ”Den jeg elsker elsker jag…” (självklart!!).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Tålamod är en dygd”.
Varför i hela fridens namn då!?!?

En dygd är ”ett eftersträvansvärt karaktärsdrag”, enligt Wikipedia. Det vill säga en egenskap som man bör sträva efter… Men frågan är väl hur eftersträvansvärt det är att odla tålamod över allt annat… 

Bloggaren kan tänka sig en hel massa saker där tålamodet verkligen inte ska överdrivas alls!
Svar på viktiga frågor! Besked om anställningar! Reaktioner på oförskämt beteende! Repliker i debatter!
Förklaringar! Upplysningar! Respons!

Varför skulle tålamod och väntan vara egenskaper att hylla och eftersträva? Vore det inte viktigare att strama åt tyglarna på de där personerna, företagen, myndigheterna eller vad det nu kan vara som visar otroligt dålig attityd genom att nonchalera den som vill ha ett svar!
 Varför prisa det passiva, väntan – istället för att piska på sölkorvarna, slöfockarna, dom där sega, veliga typerna som gör att allting stannar upp!?

🙁 🙁

Visst, LITE tålamod är bra att ha – men det finns gränser!

Du har rätt att få besked!
Oavsett om det är om jobbet du sökte, frågan du ställde, upplysningarna du ville ha – ja, oavsett vad det kan handla om!!

Hur svårt kan det vara!?
Och i rimlig tid!!

 Liiite tålamodsprövande tycker bloggaren att heminredningstidningar kan vara… Det där med nyheter och trender och ”måsten”…

 En sådan tålamodsprövande sak är den så kallade köksön, tycker bloggaren!

Plötsligt ska hem som vill vara trendiga införskaffa ytterligare ett bord, en arbetsplats, mitt i köket!
Så här beskriver Wikipedia fenomenet ”köksö”, citat:
”Köksö är en i köket fristående, ofta fast monterad, köksbänk. Köksön är ofta utrustad med spis, diskho, arbetsyta och underskåp.
Fördelen med en köksö är att den erbjuder åtkomst från alla håll, vilket förenklar köksarbetet och samtidigt ger bättre möjlighet än en köksbänk vid väggen till social samvaro om man är fler som hjälps åt vid matlagningen.
En nackdel kan vara att den kräver mycket fritt utrymme.”

Så plötsligt ska vi alla hjälpas åt i köket är trenden – umgås och fixa tillsammans á la de mängder av matlagningsprogram som finns på TV… Hela familjen, släkten, vänner – alla ska vi umgås och laga mat! När vi ska ha tid och möjlighet till det – det är en helt annan fråga…

Wikipedia påpekar även problemet med att en köksö kräver en del utrymme…
Trångt – men SÅ trendigt och nice…
Vad är det för fel –
på den arbetsbänk som redan finns i köket!?

 – Orka, som man säger!

Det där tålamodet kan man kanske behöva lite grann i alla fall när modetrenderna sköljer över en!
Men inom rimliga gränser då förstås och sen vettet att säga NEJ!

Nu över till något helt annat! Bullbak!   En sådan trend eller inriktning på söndagen känns helt okej när vädret är SÅ ombytligt att man inte vet om det ska ösregna, blåsa stormvindar eller om det möjligen går att sitta ute en stund.
Bullar till nytta och nöje
– och fixade helt utan köksö! 😉

Kolla på film kan man göra också om vädret är lite så där tveksamt. Tveksam, känner sig dock bloggaren till den här filmen – ”Dagen efter denna”, en fransk historia inköpt via Böckernas Klubb.
Jo, filmen verkade först passa bloggaren bra:
Kvinna 40+ som blir lämnad av maken som hittat yngre kvinna, pressat jobb, sjuk mamma som behöver passning och som sen dör, vännerna föreslår att kvinnan snart hittar någon ny, varvid kvinnan svarar:” – Jag vill inte dejta någon gammal gubbe!”
Förväntningarna stiger när kvinnan råkar på en yngre man! MEN – det är ju en feg, fransk film så filmen slutar just när det skulle börja hända något… Lite trånande blickar bara, ett ögonkast på mannens kropp, händer som snuddar vid varandra – det är allt, sen är filmen slut. Inte alls som den svenska verkligheten!!

Annat pyssel man kan ta sig för! Bloggaren är verkligen inte praktisk av sig men det här tyckte hon var lite fiffigt att komma på!
Har du haft glädjen av att få en fin chokladask och sen ätit upp alla bitar?
Då kan du göra fina isbitar till drinken eller saftglaset sen!!

Så där ja, en blogg har åter filats till! Tänk nu på att låta människor SLIPPA VÄNTA! Ha bara lite lagom tålamod och ryt sen ifrån – eller också skit i det hela bara!
 Det är också en lösning – och en som du väljer själv! 😀

Visdomsordet idag – ”Din tid kommer inte – den är här och nu.”
SÅ SANT! Så vänta inte på bättre tider, bättre ekonomi, bättra tajming eller vilka svepskälen nu är!
DIN TID ÄR NU! Gör det där som du alltid har velat göra men skjutit upp! Du har inte tid att vänta – din tid är NU! För:  Det är aldrig försent att förverkliga drömmarna – förrän den dagen då allting verkligen är försent… Vänta INTE så länge!!

Ha en fin fortsättning på söndagen! Och tänk på – ha bara lagom tålamod! 😉