Feel in the Blogg

Bloggaren känner sig som en seg snigel dessa dagar.

Tiden snigelsegar sig verkligen fram…
Från starten på morgonen, alla sega timmar fram till kväll och sen seg sömn. Seg för att John Blund är en synnerligen opålitlig karaktär att dejta!

Igår kväll dök han upp redan vid 21-tiden! Toppen tyckte bloggaren och hängde på.
Bara för att dumpa mig fram på småtimmarna – och sen komma krypande på morgonkvisten. Trist typ…

Så vad får dagarna att gå? Jo, att saker och ting faktiskt blir bättre! Gymnastik enligt schema! Sen känns det SÅ skönt att låta stackars armen krypa in i sitt skal igen!

 I morse fick ”sjuka armen” hjälpa till att tvätta håret! 🙂
Armen fick då också sin första dusch utan plåster och ICA-kasse! = glad, fräsch arm! 🙂

 Annat som får dagarna att passera är vänner! Igår kväll kom grannarna in med kvällsmat! Underbart god spansk tortilla!
På morgonen kom ett SMS om någonting utanför dörren!
Och vips var kvällsmaten också ordnad!

 Fikastunden har dottern sett till att förgylla. Citronpaj med en klick vispgrädde, en av dotterns specialiteter! Mums!

TACK till mina barn och tack till alla vänner!
Via Iphone och PC är det lätt att slippa känna sig ensam. 🙂

Tack för allt pepp och alla glad tillrop från alla på Facebook också!

Icke att förglömma!

Några som  också piggar upp och gör sega dagar till mysiga dagar är katterna! Felix! Wilma och Curry! Visst bildar de två nästan som ett upp-och-nedvänt hjärta där de ligger!

Ja, så går dagarna och känns ändå hyfsat väl tillvaratagna. 🙂
TACK naturligtvis också till läsarna av bloggen! Bloggen – min terapi i alla väder och sinnesstämningar.

Avslutar med ”Mr Sandman” – motsvarigheten till John Blund.  Klicka HÄR för att höra melodin via Youtube!

 ”Mister Sandman, bring me a dream…” 😉

Novembermörkret lägger sig som en tung filt över allting och rädslan hugger klorna i en för det som är ännu värre – vinter, kyla, snö och is!!
Så känns det när man ser ut så här: Och den bandagerade armen inuti, så här…
Man inser att de två veckor som passerat är ingenting när två ben ska läka samman med titanplatta och skruvar…

Så vad göra? När man vet att grannskapet snart ser ut så här – som på det gamla fotot från förr: Jo, man förtränger helt eventuella dumma kommentarer om töntfaktor och inhandlar sådana här:

Nja, kanske inte riktigt sådana då… De här fanns redan hemma  – men de här har beställts som komplement: Finns att köpa på nätet för 179 kr, fraktfritt just nu på Apotea – klicka HÄR!
”Tvärstopp” kallas de och bloggaren hoppas våga sig ut sen med dessa på.
Fast tvärstopp är väl inte det man önskar – för med sådana tvära stopp kan man ramla också. Bloggaren är livrädd!!
Fast å andra sidan kan rädsla göra att man spänner sig och verkligen snubblar omkull… 

På tal om att falla omkull så tycker bloggaren att detta är smått fantastiskt: Intill grannhuset har denna spegel stått i flera dagar! Utan att den ramlat eller någon illvilligt knuffat till den!

Och på tal om falla omkull, vinter och kyla – det här tåget ska sättas in nästa höst – som konkurrent till X2000. 
MTR Express kallas tåget. Det sägs att det här tåget ska förstå svenska vinterförhållanden…

Men än ser vädret ut så här – ibland… Penséerna fortsätter att blomma – och en liten nyckelpiga vilar en stund på luktärten!

Om man nu inte törs gå ut så kan man trösta sig med TV4Guld och lite ”heartbeat”! 🙂 Fejka ett besök på Aidensfield Arms men det härliga gänget och istället för en pint trösta sig med snask! 😀

Varje vardag klockan 15.55! Repris dagen därpå och helgen efter! 🙂

Claude Jeremiah Greengrass och Alfred!

Hjärnan är kroppens viktigaste funktion. Utan en fungerande hjärna uppstår mängder av svårigheter och problem.

Trogna läsare av bloggen vet att skribenten råkat ut för benbrott. En gipsad arm har gjort det näst intill omöjligt att sova om nätterna. Armen blev tung och otymplig förutom all värk och det gjorde det svårt att få några längre sovstunder. Vissa nätter den senaste tiden har bloggaren sovit mindre än 1 timma totalt per natt. Sömnbristen tog ner bloggaren fullständigt.

I tidningarna läser bloggaren om att sömn skyddar hjärnan (Uppsala Nya Tidning – klicka HÄR)och att sömnbrist kan ge samma effekter som hjärnskada (Expressen – klicka HÄR).

Citat UNT: ”Det visar forskare vid Uppsala universitet och Göteborgs universitet i en studie, som publiceras på nätet i facktidskriften Sleep.”
Hela studien, som är på engelska, kan du läsa HÄR!

Bloggaren känner sig förfärad men också nöjd med att få insikt. Vetskapen om hur viktig sömn är gör det lättare att förstå sitt tillstånd och att försöka göra någonting åt det. Det är inte frågan om en knäpp i skallen, hjärnskada, utan sömnbrist!

Som tur är har bloggarens arm nu bytt skepnad!
Från det här: – till det här:

Eftersom stygnen skulle plockas bort måste också gipset av – tack och lov…
Armen är mycket skör ännu, benen inte läkta och kardborrbandaget må också vara lite otympligt men det är ingenting mot gipset – och nu går det att sova flera timmar! Halleluja!

Bilder från Ortopeden i måndags: Många stygn var det!
Men såret har läkt fint.

Hemma igen måste gymnastik göras 4 gånger om dagen med bandaget av.

Känns som om den här nyinköpta duschcremen har ett passande namn… 😉

”Give med strenght” – ge mig styrka! 🙂

Sömnen är bättre nu alltså, men tänk om man hade samma förmåga som Wilma att koppla av! Mys vid varmt element!

Lev väl! Akta er för halka och benbrott! Var rädd om sömnen! Och betänk att kunskap gör det lättare att förstå med mindre av rädslor.

För en tid sedan hade bloggaren en insändare med i lokala Arboga Tidning. Nedtecknad på grund av upprördhet då en förskola i Munktorp ordnat ”älgjakt” för 5-åringar!

Jägare, som utgör en bråkdel av den svenska befolkningen vill ofta få oss andra att tro att 1) det är naturupplevelsen de är ute efter, 2) de gör en insats för naturen.
Ett av påhitten är att de skjuter av älg för att de ska uppstå färre trafikolyckor med älg!

När det i själva verket är så att skogens alla djur blir vettskrämda och halvt ihjälstressade när höstens älgjakt drar igång och ett antal skjutgalna jägare kastar sig ut i deras hemmiljö.
. Stressen ökar antalet  trafikolyckor  med vilt markant!

Läs bloggarens insändare genom att klicka HÄR!

I dagens Bbl/AT finns en berättelse om trafikdödad älg… Bloggaren undrar varför mannen till vänster tycker det hela är roligt??

Han och två arbetskamrater kör i mörkret på något som de uppfattar som ett djur – men stannar inte! De blir genom medtrafikanter uppmärksammade på att de kört på en älg som fastnat i bilen och förts med lång sträcka, ungefär en mil.

Roligt? Inte alls!
Dels handlar det om ett lagbrott. På Naturvårdsverkets hemsida kan man läsa, citat: ”Enligt jaktförordningen, 40 §, måste du markera platsen och meddela polisen om du krockar med något av följande djur: björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår.”

Man kan inte bara anta, som paret på bilden ovan, att någon annan ringt och anmält!
Dessutom kan man undra hur bra bilförare det var som inte uppmärksammade att bilen hade en älg släpandes efter bilen… ???

Läs artikeln i Bbl/AT HÄR!

 Älgar är mer än trafikproblem och en köttstek på middagsbordet!

Läs mer om älgar HÄR!

Att uppmärksamma ur gårdagens Arboga Tidning är detta: Bloggaren håller helt med den tidigare ägaren: Läs hela artikeln HÄR!

Nog med dumheter för idag! Den uppmärksamme kanske noterar att bloggaren börjar få tillbaka sin geist! 🙂 Om det och om den här – – blir det i morgondagens blogg! Välkommen åter!

Respektera djur och natur!

Här kommer en BBB – Berättelse om ett BenBrott – bloggarens. Den som är anledningen till att bloggen uteblivit en tid.
(Känsliga tittare varnas för starka bilder.)

Det har varit mildväder och plusgrader men snart slår kylan till och halka gör risken för benbrott mycket större. -2 hos bloggaren denna morgon! 🙁

För bloggaren hände det hela efter en skön och oskyldig långpromenad den sista soliga söndagen i oktober. Tillsammans med en väninna gick vi ”hur långt som helst” och möjligen var det därför som olyckan inträffade. Bara plötsligt så där då bloggaren korsade Skepparegränd på sin väg hem. 

En hastig blick på armen och bloggaren förstod att detta är inte bra… Det såg ut som om strålben och armbågsben körts ner i handen – och det blödde… Ont gjorde det också – väldigt ont.
Bloggaren är inte van vid olyckor, tack och lov, och provade att ringa 1177 för att få lite information. Väntetiden var dock 10 minuter och det kändes inte OK att vänta så länge… Efter ett samtal med 112 var snart en ambulans på väg.

Trots svåra smärtor var det omöjligt för ambulanspersonalen att få in en morfinspruta i bloggarens ådror som sprack eller gled undan. Samma sak på Västerås lasarett. Flera sjuksköterskor försökte och till sist fick en spruta läggas i muskeln i låret – och smärtan dämpades.
Bloggaren som är blodgivare är inte svårstucken annars men sköterskorna trodde att kroppen var i chock och att det därför inte gick att få i ens den tunnaste nål.

Det visade sig vara ett lite ovanligare armledsbrott. Armbågsben (ulna) och strålben (radius) hade gått skilda vägar så att säga. Efter röntgen drog en läkare armen rätt… Jo, bloggaren blev bedövad först – men det kändes ändå.
Här är en bild på hur det kan gå till:   ”-Klick” – hördes det när benen la sig rätt igen…

Bloggaren skickades sen hem med sjuktransport för att invänta kallelse för operation. Dottern hade omedelbart satt sig på tåget hem från Stockholm och fanns hemma då bloggaren tilltufsad anlände.

Redan dagen därpå ringde en sköterska från Operation och bloggaren skulle opereras på tisdagen. Rigorös hygien krävdes före och bloggaren fick duscha och tvätta håret två gånger vid två tillfällen, kvällen innan operationen och morgonen innan resan till lasarettet. Inte lätt att utföra denna tvagning med en värkande arm i en ICA-kasse…

Sjuktransport igen. Och väntan… Sjuktransporten kom 06.00 och vi var framme i Västerås strax före 07.00. Ortopeden öppnade inte förrän 07.30. Jag hade fått uppgift om att opereras kl 08.00 men det ändrades till 11.00 och sen gick tiden…

 Vid pass kl 14.00 rullades bloggaren in på operation och då hade det först lagts en så kallad plexusblockad. En bedövning som ges i armhålan för att förlama den del av armen som behövs – i bloggarens fall underarmen. Det var en väldigt märklig känsla – att ha en underarm utan kontroll. Narkosläkaren berättade om en del patienter som knockat sig själva genom att lyfta en lealös arm som for upp och slog patienten i ansiktet med brutet näsben som följd… Läs mer om plexusblockad HÄR!

Nedsövd och med bedövad arm opererades bloggaren under en timma. Och så här ser armen ut efteråt.
  – och så här: Platta och skruvar av titan att ha för resten av livet.

Det blir att se upp i säkerhetskontrollen på flygplatserna! 😉 Skämt – det är ingen fara! 😀

Solen på väg ner över Västerås tisdagen den 29 oktober och bloggaren plus dottern inväntar åter sjuktransporten – denna gång hem.

När bedövningen gick ur fick bloggaren fruktansvärt ont. Ingen av tabletterna vi fått med hem hjälpte. Det blev sjuktransport till Västerås igen mitt i natten. Sjuktransporten kom 1,5 tim senare, 01.40. Ny starkare medicin och så sjuktransport hem igen. Vi var hemma vid 06-tiden på morgonen…

Ett par timmar senare var det dags igen! Dottern blev väckt på förmiddagen av att ortopedläkaren ringde. Röntgenbilderna hade inte blivit bra – vi måste in till Ortopeden i Västerås igen. Sjuktransport! Tur att det finns – 020-21 21 21 – 100 kronor resan.

Nya röntgenbilder och nytt recept på något starkare värktabletter. Ortopedläkaren berättade att operationen lyckats bra och att bloggaren skulle få ha gipset några veckor för att sen kallas åter för att ta bort operationsstygnen och få ett nytt form av bandage runt armen.

Men – det gick inte att lösa ut receptet på nya värktabletter! Apotekets datasystem var ur funktion… Vi uppmanades att återkomma, gick och åt kvällsmat på Café Bigarrå men när vi kom tillbaka var det samma strul med datasystemet.
Bloggaren med den ångestladdade natten av värk dygnet innan i åtanke – vägrade åka hem utan värktabletter! Apoteksteknikerna föreslog att vi gick tillbaka till Ortopedmottagningen för att få med några tabletter hem så vi kunde lösa ut receptet i Arboga dagen därpå.
Vi krånglade oss fram till Ortopeden igen men den var stängd nu… Panik igen hos bloggaren! Dottern fann på råd och haffade en sköterska på språng och förklarade vår belägenhet. ”- Prova med akuten”, sa sjuksköterskan,”- de blir nog inte glada men gör ett försök.” Vi gjorde så OCH de förbarmade sig över den stackars bloggaren med värk i arm och panik i blick.

Sjuktransport hem igen och i säng vid 20-tiden.
Bloggaren åkte ambulans en gång och sjuktransport sju (7) gånger på fyra dagar. Det är tufft att bli sjuk…
Bloggaren tog morfintabletterna enligt ordination MEN mådde mycket psykiskt dåligt av dem, lite av hallucinationer…
Natten blev en fullkomlig mardröm av värk, snurr i skallen och ingen sömn.

 Nu har tiden gått, värken har gett med sig och trots att sömnen mer eller mindre uteblir hankar sig bloggaren fram och hoppas på ett under idag – gips bort, äntligen sova!

Här är några bilder på bloggarens arm:

Armen är blå! Gör lika ont som det ser ut…

Handen först: Tjocka blåsvarta prinskorvar.
Och idag:

Det finns ljuspunkter och de stavas barn – katter och vänner! Barnen som ställde upp till 100 % för sin mamma och särskilt dottern som inte vikit från bloggarens sida! Ovärderligt! SÅ ödmjukt tacksam. Hade inte klarat det utan henne.

Sängkamraterna, Felix och Wilma:
De höll koll på matte när det var som värst: Wilma.
Och Felix: Curry väntade på stolen vid datorn.  ”- När skulle hon egentligen börja skriva blogg igen…”

 Blommor fick det att gå också! I olika former och med kära hälsningar. Teckningar från brorsbarnbarnen förgyllde upp – liksom ovärderliga tjänster. Kära vänner såg till att älskade pappas krans hamnade där den skulle på Alla helgons dag.   Katterna fyllde 8 – och plötsligt hade tiden gått.

Ja, det här var en BBB-berättelse som det idag skrivs vidare på genom besöket på Ortopeden i Köping.

TA DET LUGNT!! Se upp nu när snö och is gör marken riskabel. Det tänker bloggaren göra – inget benbrott mera! Det får räcka så här!!