Feel in the Blogg

Här kommer en BBB – Berättelse om ett BenBrott – bloggarens. Den som är anledningen till att bloggen uteblivit en tid.
(Känsliga tittare varnas för starka bilder.)

Det har varit mildväder och plusgrader men snart slår kylan till och halka gör risken för benbrott mycket större. -2 hos bloggaren denna morgon! 🙁

För bloggaren hände det hela efter en skön och oskyldig långpromenad den sista soliga söndagen i oktober. Tillsammans med en väninna gick vi ”hur långt som helst” och möjligen var det därför som olyckan inträffade. Bara plötsligt så där då bloggaren korsade Skepparegränd på sin väg hem. 

En hastig blick på armen och bloggaren förstod att detta är inte bra… Det såg ut som om strålben och armbågsben körts ner i handen – och det blödde… Ont gjorde det också – väldigt ont.
Bloggaren är inte van vid olyckor, tack och lov, och provade att ringa 1177 för att få lite information. Väntetiden var dock 10 minuter och det kändes inte OK att vänta så länge… Efter ett samtal med 112 var snart en ambulans på väg.

Trots svåra smärtor var det omöjligt för ambulanspersonalen att få in en morfinspruta i bloggarens ådror som sprack eller gled undan. Samma sak på Västerås lasarett. Flera sjuksköterskor försökte och till sist fick en spruta läggas i muskeln i låret – och smärtan dämpades.
Bloggaren som är blodgivare är inte svårstucken annars men sköterskorna trodde att kroppen var i chock och att det därför inte gick att få i ens den tunnaste nål.

Det visade sig vara ett lite ovanligare armledsbrott. Armbågsben (ulna) och strålben (radius) hade gått skilda vägar så att säga. Efter röntgen drog en läkare armen rätt… Jo, bloggaren blev bedövad först – men det kändes ändå.
Här är en bild på hur det kan gå till:   ”-Klick” – hördes det när benen la sig rätt igen…

Bloggaren skickades sen hem med sjuktransport för att invänta kallelse för operation. Dottern hade omedelbart satt sig på tåget hem från Stockholm och fanns hemma då bloggaren tilltufsad anlände.

Redan dagen därpå ringde en sköterska från Operation och bloggaren skulle opereras på tisdagen. Rigorös hygien krävdes före och bloggaren fick duscha och tvätta håret två gånger vid två tillfällen, kvällen innan operationen och morgonen innan resan till lasarettet. Inte lätt att utföra denna tvagning med en värkande arm i en ICA-kasse…

Sjuktransport igen. Och väntan… Sjuktransporten kom 06.00 och vi var framme i Västerås strax före 07.00. Ortopeden öppnade inte förrän 07.30. Jag hade fått uppgift om att opereras kl 08.00 men det ändrades till 11.00 och sen gick tiden…

 Vid pass kl 14.00 rullades bloggaren in på operation och då hade det först lagts en så kallad plexusblockad. En bedövning som ges i armhålan för att förlama den del av armen som behövs – i bloggarens fall underarmen. Det var en väldigt märklig känsla – att ha en underarm utan kontroll. Narkosläkaren berättade om en del patienter som knockat sig själva genom att lyfta en lealös arm som for upp och slog patienten i ansiktet med brutet näsben som följd… Läs mer om plexusblockad HÄR!

Nedsövd och med bedövad arm opererades bloggaren under en timma. Och så här ser armen ut efteråt.
  – och så här: Platta och skruvar av titan att ha för resten av livet.

Det blir att se upp i säkerhetskontrollen på flygplatserna! 😉 Skämt – det är ingen fara! 😀

Solen på väg ner över Västerås tisdagen den 29 oktober och bloggaren plus dottern inväntar åter sjuktransporten – denna gång hem.

När bedövningen gick ur fick bloggaren fruktansvärt ont. Ingen av tabletterna vi fått med hem hjälpte. Det blev sjuktransport till Västerås igen mitt i natten. Sjuktransporten kom 1,5 tim senare, 01.40. Ny starkare medicin och så sjuktransport hem igen. Vi var hemma vid 06-tiden på morgonen…

Ett par timmar senare var det dags igen! Dottern blev väckt på förmiddagen av att ortopedläkaren ringde. Röntgenbilderna hade inte blivit bra – vi måste in till Ortopeden i Västerås igen. Sjuktransport! Tur att det finns – 020-21 21 21 – 100 kronor resan.

Nya röntgenbilder och nytt recept på något starkare värktabletter. Ortopedläkaren berättade att operationen lyckats bra och att bloggaren skulle få ha gipset några veckor för att sen kallas åter för att ta bort operationsstygnen och få ett nytt form av bandage runt armen.

Men – det gick inte att lösa ut receptet på nya värktabletter! Apotekets datasystem var ur funktion… Vi uppmanades att återkomma, gick och åt kvällsmat på Café Bigarrå men när vi kom tillbaka var det samma strul med datasystemet.
Bloggaren med den ångestladdade natten av värk dygnet innan i åtanke – vägrade åka hem utan värktabletter! Apoteksteknikerna föreslog att vi gick tillbaka till Ortopedmottagningen för att få med några tabletter hem så vi kunde lösa ut receptet i Arboga dagen därpå.
Vi krånglade oss fram till Ortopeden igen men den var stängd nu… Panik igen hos bloggaren! Dottern fann på råd och haffade en sköterska på språng och förklarade vår belägenhet. ”- Prova med akuten”, sa sjuksköterskan,”- de blir nog inte glada men gör ett försök.” Vi gjorde så OCH de förbarmade sig över den stackars bloggaren med värk i arm och panik i blick.

Sjuktransport hem igen och i säng vid 20-tiden.
Bloggaren åkte ambulans en gång och sjuktransport sju (7) gånger på fyra dagar. Det är tufft att bli sjuk…
Bloggaren tog morfintabletterna enligt ordination MEN mådde mycket psykiskt dåligt av dem, lite av hallucinationer…
Natten blev en fullkomlig mardröm av värk, snurr i skallen och ingen sömn.

 Nu har tiden gått, värken har gett med sig och trots att sömnen mer eller mindre uteblir hankar sig bloggaren fram och hoppas på ett under idag – gips bort, äntligen sova!

Här är några bilder på bloggarens arm:

Armen är blå! Gör lika ont som det ser ut…

Handen först: Tjocka blåsvarta prinskorvar.
Och idag:

Det finns ljuspunkter och de stavas barn – katter och vänner! Barnen som ställde upp till 100 % för sin mamma och särskilt dottern som inte vikit från bloggarens sida! Ovärderligt! SÅ ödmjukt tacksam. Hade inte klarat det utan henne.

Sängkamraterna, Felix och Wilma:
De höll koll på matte när det var som värst: Wilma.
Och Felix: Curry väntade på stolen vid datorn.  ”- När skulle hon egentligen börja skriva blogg igen…”

 Blommor fick det att gå också! I olika former och med kära hälsningar. Teckningar från brorsbarnbarnen förgyllde upp – liksom ovärderliga tjänster. Kära vänner såg till att älskade pappas krans hamnade där den skulle på Alla helgons dag.   Katterna fyllde 8 – och plötsligt hade tiden gått.

Ja, det här var en BBB-berättelse som det idag skrivs vidare på genom besöket på Ortopeden i Köping.

TA DET LUGNT!! Se upp nu när snö och is gör marken riskabel. Det tänker bloggaren göra – inget benbrott mera! Det får räcka så här!!