Feel in the Blogg

  Måndag idag och det betyder att gårdagen bl.a. kunde ägnas åt tjockatjocka DN! Massor av läsning i lugn och ro – härligt. Lite klipp från tidningen kommer som vanligt.

Vad sägs om denna trevliga nyhet!? Efter Skanör med sina gäss och Arvidsjaur med ekorrarna kommer nu Hörby med övergångsställe för änder!
Sådant gillar bloggaren! När man tar djur och natur på allvar! Inser att det är vi människor som inkräktat på naturen med våra hus, vägar, bilar och industrier och därmed bör känna respekt och ansvar för dom undanträngda – djuren. Läs HÄR i DN.

Annat som är värt att tänka till på är det här:
”Ni har lagt ett stort mörker över min pappas sista veckor i livet”, skriver sonen Kritian Petri och berättar om vanvård i livets slutskede. Vanvård, respektlöshet och brist på empati – igen! Läs reportaget genom att klicka HÄR!

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård”, skriver Kristian Petri och utan att alls ta ifrån honom och hans far den uppmärksamhet som den här hemska berättelsen ska ha – kommer jag att tänka på några andra i samhället som också utsätts för total respektlöshet.

”Ni bröt ner honom och skickade honom till vanvård” – kan också beskriva en mängd hårt arbetande människor som slitits ut. Nedbrutna av ett icke-fungerande samhällssystem där bara unga, friska, barnlösa 180 %-are gäller – kastas människor på sophögen när de inte längre orkar. Sakta men säkert bryts de ner genom förtal, diskriminering, trakasserier från de myndigheter som genom regeringen satts att ansvara för de sjukskrivna.

Vanvård av människor som mycket väl skulle kunna komma tillbaka i arbete om möjligheten fanns. Om rehabilitering och människovärde var ord som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kände till och inte just vanvård som idag. Vanvård där specialistläkares ord väger lätt när Försäkringskassan tar beslut och ingen som helst flexibilitet eller anpassning till olika människors förutsättningar finns med i regelboken från regeringen.

Vanvård in i döden är det som gäller för det Sverige som kallar sig välfärdsland där bara unga, friska människor med rätt efternamn har ett berättigande.

En annan som ser döden i vitögat är den här mannen: Muammar Khadaffis son, den 39-årige Saif al-Islam som nu tillfångatagits. Jag har ingen som helst förbarmande över vare sig honom eller hans far men när jag ser fotot från DN undrar jag: – Vad tänker han på bilden? Fejkar han eller är det uppriktighet jag ser i hans ögon? Ser jag fasansfull rädsla? Vad känner han? Ångrar han sig? Tror han på någon framtid? Och – vad kommer att hända honom nu? Ska han skändas och dödas som sin far eller får han en rättvis rättegång? Vad tror han själv?

Över till något helt annat, som det heter.
På en topp-5-lista rankar en journalist i DN denna bok. ”Rosa den farliga färgen” av Fanny Ambjörnsson.
Boken är utgiven på Ordfronts förlag och så här står det på Ordfronts hemsida om boken:

”Färgen rosa väcker känslor, både av avsmak, obehag och avsky, men också av begär, vällust och välbehag. Rosa uppfattas sällan som helt neutralt. Förmodligen för att det är den enda färgen i färgskalen som är entydigt könskodad. Rosa har med kvinnor att göra. I de större klädkedjornas barnklädesavdelningar kan man lokalisera könsuppdelning enbart genom att leta sig fram till den rosa avdelningen.
Intressant nog är det rosa man ofta ser som symbol i olika feministiska sammanhang.  Feministiskt initiativ valde mörkrosa som sin partifärg och vissa queeraktivister använder sig av rosa som motstånd.”

Visst är det intressant!   Hur en enda färg kan vara så otroligt laddad!
Läs mer HÄR på Ordfronts förlag.

Bokrecension – ”Denna dödens kropp” av Elizabeth George.
Dessa 700 sidor skulle man lätt ha kunnat läsa rakt av om inte behovet av sömn gjort sig påmint. Thomas Lynley är tillbaka efter sin hustrus tragiska bortgång. Det känns väldigt tryggt och bra. Oroande är däremot att en viss Isabelle Ardery dyker upp som chef på prov för mordroteln. Hon är en osympatisk bitch som dricker för mycket men som ändå får Lynley att glömma hustrun Helen för att snart gå i säng med Ardery. Han har dessutom mage att förorda Ardery för platsen som chef. Alltmedan Barbara Havers tack och lov går sina egna vägar och ser till att det minst sagt kluriga mordfallet löses. Mordgåtan sträcker sig över lång tid och den är gränslöst spännande. Elizabeth George har gjort det igen! Det enda man blir ledsen över är att boken tar slut och att man förmodligen får vänta rätt lång tid på nästa utveckling vad gäller kommissarie Lynley och hans gäng.

”Slut för idag – tack för idag”, som min gamla lärare sa i småskolan!

Så här startar ett stort antal människor sina dagar – fast utan det lilla röda hjärtat som gullar till det allvarliga. Stress och press gör folk sjuka och människor drabbas år efter år men inget händer.

Bloggaren vet! Jag har själv råkat ut för utbrändhet – och inte bara en gång. Första gången var 1997 och det var så pass nytt då (eller rättare sagt uppmärksammat) att DN genom Awiwa Keller skrev en stort reportage om mig i januari 1998. Lite från artikeln kan ni läsa genom att klicka HÄR men också  HÄR!

1997 – det är alltså över 14 år sedan – och ingenting tyder på att arbetsgivarna, fackföreningarna eller regeringen har förstått allvaret för att göra någonting åt det. Det är otroligt skrämmande! Det handlar inte bara om tragedier för enskilda människor utan om samhällsekonomi.

  och  bollar de sjuka mellan sig och bollandet är det enda som händer dessa sjuka människor! För hjälp får ingen!

Som utbränd med utmattningssyndrom handlar det just om svårigheter att tänka – när det är som värst. D v s problem att minnas, att tänka framåt, att fundera ut lösningar. Man behöver hjälp med det – men får det absolut inte. Man skickas fram och tillbaka mellan myndighetsutövare och ingen tar ansvar för den sjuke. Var finns informationen! Och var finns respekten?

När symptomen slår till blir man som utbränd förvirrad och snurrig och att själva leta information – och rätt information – kan vara mycket svårt.

Hur kan regeringen hävda ”arbetslinjen” när man samtidigt överger de som behöver stöd för att komma igen?
På Wikipedia läser jag så här om ”arbetslinjen”:  ”Arbetsförmögna måste aktivt söka avlönat arbete eller gå någon godkänd aktiveringskurs eller utbildning för att kvalificera till bidrag.”
Vidare detta: ”En grundtanke är att arbetslösa genom ”morötter och piskor” skall tvingas och lockas till lönearbete.” Läs mer på Wikipedia genom att klicka HÄR.

Detta är ett absurt och avskyvärt synsätt när man samtidigt lämnar sjuka åt sitt öde. Det är att skapa två klasser – de som arbetar och de som ”bara lever på bidrag” av vilket den sistnämnda gruppen ska förintas.

Personligen har jag alltid ställt mig positiv till försök att komma igen. Alltid trott på lösningar. Nu vet jag att lösningarna inte kommer vare sig från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Man måste klara sig själv – hur omöjligt det än är. Förutom den psykiska knäck detta innebär handlar det också om tunnare plånbok, snart tom.

RESPEKTEN! Var finns den i vårt samhälle?

Samma sak gäller gamla människor – läs: alla över 65. Åldersdiskrimineringen är påtaglig i vårt s k välfärdsland inom alla områden. Därför blir jag riktigt glad när protestaktioner uppstår! PRO (Pensionärernas Riksorganisation) protesterar genom Ulla Berndtsson i Arboga. Artikeln hittade jag i Arboga Tidning. Nättidningen finner du HÄR – men jag är osäker på om just denna artikel ligger ute.

Disrespekt – som för övrigt inte verkar finns som svenskt ord fast man på engelska säger ”disrespect” som motsats till respekt – kan väl också handla om att hota andra människor. Min dotter ringde nyss från tåget på väg mot Stockholm och berättade att en man med pistol hotat spränga tåget hon satt på. En skrämmande händelse som avlöpte väl denna gång då polisen snabbt omhändertog mannen. Läs HÄR! Expressen skriver om det (efter tips från bloggaren!)

Ja, farliga människor finns det tyvärr en hel del och ändå bör vi alla mest vara rädda för VARGEN – eller?? 

Farliga människor beskrivs i deckare och kriminalromaner och många är de människor som hävdar att de är deckarförfattare. ”Många äro kallde men få utvalda” säger Bibeln och det håller jag verkligen med om.

Jag har just läst klart Elizabeth Georges senaste kriminalroman och jag säger bara: – Camilla Läckberg släng dig i väggen!
Det finns deckare och så finns det Deckare. Det finns välskrivna, gastkramande kriminalromaner som får läsaren att aldrig vilja lägga ifrån sig boken och så finns det kiosklitteratur!
Vill du läsa en troligt spännande Deckare – köp ”Denna dödens kropp”! Klicka HÄR för att komma till Adlibris eller köp den hos en bokhandel nära dig! Kan blir en bra julklapp kanske?

Respekt visar mina katter för varandra! Felix står faktiskt ut med Wilma fast han inte tål henne. Curry och Wilma är riktigt goda vänner och visar alltid respekt för varandra.

Så VISA RESPEKT!  Bloggen avslutas med ännu en kattpuss! 🙂

På fredagskvällar går en programserie i TV4 Fakta som på svenska kallas ”Överleva”. Jag brukar titta på det och programmet handlar om människor som varit nära döden på olika vis men överlevt.
Mina barn tycker att jag är lite morbid som vill se serien men jag gör det av två skäl. Dels för att jag anser att vi andra, som inte råkat ut för de hemska saker som personerna i serien gjort, bör ta del av deras berättelser. På det viset ge dom någon sorts upprättelse. Men också för att de alltid får frågan: ”- Hur överlevde du? Vad var det du gjorde som fick dig att klara dig?” Det ger en tips för hemska saker kan hända oss alla.

Igår handlade programmet bl.a. om Ed som överfölls av tre unga pojkar i USA på sin hemväg från jobbet. Helt oprovocerat stack de tre pojkarna ner honom med kniv. Hans båda lungor punkterades, tarmarna trasades sönder och enligt kirurgen som opererade Ed i många timmar hade han 2 % chans att överleva – men han gjorde det!
Det tre pojkarna i åldrarna 16-18 år dömdes till långa fängelsestraff. Det visade sig att knivattacken var ett inträdesprov i Latin Kings…
Latin Kings är ett av USA:s största kriminella gangstergäng.
Hur kan man ha en så låg, kall och helt störd inställning till människoliv!? Ed klarade sig för han hade tur – men också för att han inte gav upp.

  Ett par gånger har unga flickor berättat om våldtäkter under dödshot som det utsatts för. Jag glömmer aldrig deras ögon.
En flicka var 15 år och blev överfallen i hemmet av en trio som skulle råna familjen. Tårarna rann när hon berättade och hon sa bl.a. ”- Jag hade aldrig haft någon pojkvän…”.

Dessa flickor berättade att de överlevde genom att skrika, sparka alternativt spela död – men också för att de ville leva, det gav inte upp.

För alla dessa överlevares skull vill jag ta del av deras berättelser.
Sen tycker jag det är osmakligt och hemskt att hiphopbandet Latin Kings från Sverige tagit just det namnet! Hur kan man vilja bli sammankopplad med ett av de värsta kriminella gäng som finns?

Andra som vill överleva är vargen! Så här såg delar av insändarsidan ut igår i Bbl/AT: En kille påstår att småbarnsföräldrar inte vågar flytta ut på landet på grund av ”vargplågan”.

En annan tycker att Sverige ska bara svenska vargar ha – fast helst inga alls eftersom vargarna är för fega för att jaga vildsvin. ?? Köp Bbl/AT om du vill läsa!
Svar på tal från bloggaren kommer på tisdag.

Talgoxen i äppelträdet överlevde självklart! Felix hade inte en chans fast han satt stel som en staty och vrålstirrade på pippin för att finna rätt tidpunkt att få sig en munsbit.

Överlevde gjorde också bloggaren den faktum att det är näst intill omöjligt att se en enda, speciell passagerare på ett tåg som susar förbi! Dottern svischade förbi från Stockholm mot Göteborg och trots att vi ”stämt möte” – såg ingen av oss varandra. Så kan det gå! Fint väder fick jag del av i alla fall! 🙂 I natt var det +10,1 här i Arboga.

Idag blir det lite här och där. Lite inifrån och lite utifrån, kan man säga.

Vi börjar med julen som är fortare här än du anar! Redan nästa söndag är det 1:a Advent! Därmed fylls tidningarna med uppslag om julmat och kändisarna delar med sig av sina favoritrecept.
Så ock i COOP:s tidning Mersmak.

Döm om min förvåning när jag hittar en släkting i bladet! Där står han – längst upp till höger – och tänker fira ”En riktigt kul jul” tillsammans med Anna och Carin Mannheimer med familj. Familjerecepten får han också del av! 🙂 En del har tur och rör sig i rätt kretsar! Vill du också läsa tidningen så finns den på nätet! Klicka HÄR!

Bloggaren själv intog ärtsoppa och plättar igår – torsdag som det var. Inte någon lyx kanske men gott!

När jag nu på morgonkvisten bläddrar i tidningarna med en kopp kaffe latte intill så hittar jag en del som jag vill delge er. Bl.a. om att det kan vara farligt att vara politiker! Särskilt om man gillar vargar…

För en som värnar om varg är Arne Johansson, kommunpolitiker i Ånge och ordförande för Miljöpartiet i Västernorrland. Av den anledningen har han flera gånger utsatts för dödshot, blivit misshandlad och utsatts för t ex att få lossade hjulbultar på bilen. Artikeln hittade jag i ”Dagens Samhälle”. Skandal att inte alla accepterar det demokratiska samhället! Fruktansvärt och idiotiskt att vargen kan väcka så ont blod! Det finns ingen som helst balans i den debatt som pågår om vargen. Man kan inte ens kalla det debatt.

Läser nu på DN:s hemsida att Naturdemokraterna har bildats – ett enfrågeparti vars enda mål är att utrota vargen! SJUKT!!
Klicka HÄR för att komma till Svenska Rovdjursföreningen! Och HÄR för att komma till Föreningen Nordulv!

Jag följer de ord min mamma lärde mig som liten:

Upphör aldrig att kämpa för det du anser vara rätt!

I ”Mersmak” hittade jag inte bara svågern utan också denna lilla artikel: För den som har svårt att läsa handlar den om ”Ella’s kitchen” och så här står det:

”Ella´s kitchen är den lilla ekologiska barnmatsproducenten som med sina återvinningsbara förpackningar blev utsedd till Årets produkt 2011. Du kan kostnadsfritt skicka tomma Ella´s kitchenförpackningar vidare till företaget TerraCycle, där de återvinns och blir till nya saker – till exempel väskor och tallrikar. Läs mer på ellaskitchen.com och terracycle.se”

Jättebra idéer och initiativ! Klicka HÄR för att komma till Ella´s kitchen! Och HÄR till TerraCycle!

Idéer och initiativ kan mina katter ta stundtals. Här om dagen lyckades Wilma med det hon försökt länge. Ta Currys plats högt uppe på bokhyllan! Se så stolt hon beskådar omgivningarna – uppifrån! Hon har försökt många gånger men inte riktigt vågat språnget uppåt. Så nu får Curry se sig om efter en ny egen plats… Men de två är så såta vänner så Curry delar nog med sig av sina favoritplatser – titta här bara:
Ensamkatten Felix delar helst inte med sig av någonting! Här softar han på den gamla ryamattan som min farmor Svea knutit en gång för länge sen. Han är SÅ nöjd och glad över att inte behöva dela med sig av ryamyset!

Nästan 3 minusgrader i natt – då fryser Petunia! Inne sprids doften av hyacint och tända ljus. Vi nalkas en underbar tid!

 Idag läser jag att Stockholms stads trafikborgarråd moderaten Ulla Hamilton vill ha skön nattsömn. Så pass skön att hon tycker skattebetalarna ska betala 100 000 kr för resan hon gjorde till USA några dagar i början av november.

Ulla Hamilton med sällskap tog in på lyxskrapan Millenium Plaza i New York!

Exteriören: Ett av rummen, dock inte en svit:

Visst är det härligt med politiker som värnar om ekonomin! Som tar sitt ansvar och förstår att fullfölja sitt uppdrag som företrädare för det svenska folket på ett så korrekt och bra sätt som möjligt!

Mer pengar åt de rika! De fattiga är bara gnälliga och jobbiga så dom ska inget ha!

Men – när det nu blåser runt sänggaveln hos Ulla Hamilton vill jag ändå ge henne ett råd om hon har problem med nattsömnen:

Ett gott samvete är bästa huvudkudden!