Feel in the Blogg

Flaggan är hissad för idag infaller Fars Dag. Kommersiellt jippo – ja visst, men jag kan ändå inte låta bli att fundera lite mer kring denna särskilda dag bara för pappor.

DN skriver om pappa-sonrelationer idag. Jag har inte hunnit läsa reportaget ännu men jag misstänker av bilderna att far och son har en hyfsat bra relation. Det kan man konstatera bara genom det faktum att de faktiskt finns med på samma bild! Klicka HÄR för att ta del av relationerna.

För alla pappor och barn är det inte så – långt ifrån. Pappor har varit frånvarande mer eller mindre i alla tider. Fast frånvarande på olika sätt. Borta på jobb, slita för brödfödan – eller borta för att de som pappor inte velat eller fått ta del av sin roll som pappa. Denna frånvaro har fått och får än idag stora konsekvenser.

På 70-talet kom begreppet ”velourpappa” – en lite nedsättande benämning på de män som efter 60-talets revolutionerande tid gjorde upp med sitt manliga förflutna och tog sig an såväl hem som barn.

Sen dess har trenden svängt och det rejält. Från utveckling framåt mot mer ansvarstagande män – och kvinnor! – ser vi nu hemmafrurollen framställas som den mest underbara av alla. Allt medan mannen åter försvinner från hemmet och kontakten med sina barn.

Nej, bjud aldrig Far på rosa muffins! Den svårsmälta dieten ska han inte utsättas för. Det är en kost som ger besvär generationer framåt.

Jag är lyckligt lottat att ha min far kvar i livet. Han var också frånvarande när jag var liten men det har vi tagit igen på gamla dar. Vi fick den möjligheten – och tiden…

Lagom till Fars Dag i år blommar krokusen i min rabatt. Märklig tid så säg.

Njut dagen! Glöm rosa muffins! Hedra och vörda din pappa!
Och ni män som ”glömt” er barn – sitter ni ensamma idag så vet ni varför! Men gör någonting åt saken då! Ring! Sänd ett SMS! Skicka ett mail! Vägen är egentligen väldigt kort till ditt barn.