Feel in the Blogg

Bor du bra? Trivs du med ditt hem? Eller längtar du hela tiden bort, till annat, vill ha bättre och mer?

Alla som har det bra kanske tar detta faktum mestadels för givet. Tänker inte på det. ”Det är som vanligt”. Men tänk till lite grann ibland! Njut och känn glädje och lycka över att du faktiskt har det riktigt, riktigt bra!

Jag njuter! Mitt hem är inte perfekt, huset har en del skavanker och det finns förmodligen andra som har det bättre – men jag är nöjd!

På vår gård finns ett äppelträd. Ett Maglemer – som gör att man kan tassa ut barfota en ljuvlig septembermorgon och plocka några äpplen.  Känna dagen i gräset, se solen som börjat stiga och som speglar sig i huset intill.

Veta att bakom garagen finns mer ljuvligheter. Till glädje för de boende i vårt hus.

Njuta av sommarblommorna som fortfarande finns kvar.  Petunia!

Lobelia!

Tassa in med äpplena i famnen. Svänga ihop en sockerkaka med äppelbitar i!

Tänka att barnen som kommit hem över helgen ska få uppleva njutningen av doftande äppelkaka när de vaknar.

Glädjas åt katten som fyller år! Wilma blir 5 idag! Glädjas åt hennes kompisar – kattbröderna!

Curry som njuter i soffan. Och Felix…men var är han?? Vad finns bakom draperiet tro…?

Jo, där ligger han! Felix!

Njuta, glädjas, känna sig lycklig och nöjd – och ta tillvara! Jag bor i Arboga – en idyll! Lugnet med stora världen precis utanför! 5 minuter från tågen som tog barnen från Stockholm resp Göteborg. Idyllen som jag aldrig vill byta bort!

Njut dagen! Ta till vara!
Baka en kaka! 🙂

Liv – ja, vad är det egentligen? Hur länge varar det? Hur länge är livet värt att leva? Och vem bestämmer det?

Carin Mannheimer är en person jag alltid beundrat. I den utmärkta veckotidningen Dagens Samhälle fastnar jag för bilden och texten på förstasidan direkt! Det är lättare att få botox än äldrevård i vårt land! Vad säger det om vårt sätt att se på liv?

Jag fortsätter att läsa hela artikeln! Bara rubrikerna borde få var och en att tänka till. Citaten är mycket tankeväckande.

När jag hade läst vad Carin Mannheimer hade sagt slog det mig hur rätt hon har! Det är bara ungdom som räknas! Ju yngre vuxna desto bättre! Att åldras anses fasansfullt och med den inställningen är också gamla och åldrade människor av noll och intet värde!

Gamla människor har inget utrymme i vårt samhälle! Dom är jobbiga, besvärliga och tar bara plats! Kostar pengar också och producerar inget, ger inget tillbaka! Eller?
Det är en mycket skrämmande bild som utkristalliserar sig! I vårt tyckande och tänkande vad gäller samhällsfrågor är vi bara inriktade på 100 %-are som kan jobba häcken av sig – är unga och friska – utan handikapp och utan känslor heller, som det verkar!

Ändå är det väldigt många människor som är äldre! Som blir ännu äldre och som kommer att finnas kvar länge! Dessa människor tillhör ett B-lag! Är en andra klassens människor!

Avskyvärt! Jag delar inte alls de här uppfattningarna men hur får vi en förändring till stånd?

Dagens Samhälle visar också en uppföljning på tidigare reportage om obefintliga vårdplatser. En läkare avslöjar: Jag är helt säker på att han talar sanning!

Vad har vi för samhälle? Hur kan vi bygga upp en värld för bara unga och friska?

Tidningen har mer att berätta! Om hur svårt – näst intill omöjligt – det är för kommuner att köpa kött från djur som levt ett drägligt liv innan det hamnar på tallriken! Rättvik i Dalarna har försökt och kommit halvvägs, kan man säga. Men enligt förstå-sig-påare sätter EU:s regler käppar i hjulen i slutändan!
Så djurs liv är heller ingenting värt i vår värld! Vad är vi för sorts varelser egentligen – vi människor!? Bilden här är tagen ur Dagens Samhälle och jag tittar bort när jag ser den.  Orkar inte se paniken, stressen i djurets ögon…

Allt liv är värdefullt! Allt liv är värt att respekteras! Så tycker jag och jag hoppas att fler delar den uppfattningen.

En liten pensé till exempel! Ser ni den här på bilden!? En liten blomma har fröat av sig och planterat sig i gruset nedanför trappan. Men det är ju inget ställe för en liten blomma! Den blir snart nedtrampad där. Därför grävde jag försiktigt upp den och placerade den vid ”en kompis” som jag tidigare fått göra samma sak med! 🙂 Nu sitter blommorna på en plats som passar dom – i härlig jord och med skydd omkring.
Är det inte så allt levande ska ha det? Få finnas på rätt plats, en plats som passar var och en bäst? Oavsett om man är ung eller gammal, gris eller liten blomma?

Grannens fina blomma
trivs på sin plats!

Imorgon handlar det om andra saker i vår natur!

Välkommen då och
VAR RÄDDA OM LIVET!

  I dagens Bärgslagsbladet/Arboga Tidning kan man läsa om hur Västmanlands sju jaktvårdskretsar visat sitt missnöje med att regeringen tagit bort licensjakten på varg.
Under ledning av Torbjörn Larsson, ordförande i Jägareförbundet Västmanland har man nu gjort följande uttalande:

1) Jägareförbundet kommer inte att medverkar vid rovdjursinventering
2)Inte ta ansvar för eftersökt vilt där det finns varg.
3) Inte medverka vid ev. skyddsjakt på rovdjur.
4) Inte medverka till att förankra den svenska rovdjurspolitiken.
5) Inte acceptera inplantering av varg i Västmanland.

Jag tycker att uttalandet talar för sig självt. Som tjuriga barnungar som blivit blåsta på godispåsen!

  Men det är betydligt allvarligare än så.  Att ett jägarförbund säger sig vägra delta i så viktiga frågor som landets natur- och miljövård liksom i den svenska rovdjurspolitiken är utomordentligt anmärkningsvärt. Det säger en hel del om jägarnas syn på det uppdrag de i alla fall låtsas att de har. Önskan att skjuta ihjäl så många djur som möjligt är betydligt större än viljan till biologisk mångfald och ett livskraftigt, varierat djurliv i skog och mark.

Vargen framstår som det ultimata hatobjekten och Torbjörn Larsson säger sig tala för människor som valt att bosätta sig på landet. Han frambringar känslan av en skräckslagen landsbygd med vargar flåsande runt varje husknut. Ändå lyckades man inte skjuta den enda varg man blivit tilldelad i Västmanland i licensjakten senast. Är det kanske just därför förlusten av licensjakt känns så svår? Fjädern i hatten uteblev – som enda län i Sverige.

Det är intressant och avslöjande med sådana här uttalanden från ett jägarförbund. Det får i alla fall många av mina misstankar bekräftade och ger mig ännu mer motivation att agera för en sakligare och mer sansad syn på jakt i allmänhet och varg i synnerhet.

 Den hårt pressade Tekniska förvaltningen i Arboga kommun får det tufft framöver. ”Guldhuset” Gäddgården 1 blev ju mer än dubbelt så dyrt – 7-8 miljoner mer än beräknat och det slår ju hårt mot ”Tekniska” men spiller förstås också över på de andra förvaltningarna inom kommunen.

Men det finns mer att göra för Tekniska förvaltningen! Mycket mer – vad gäller t ex gator och underhåll av dessa.

Gösen 15 heter senaste husprojektet för Arboga kommun. Det ska inhandlas av kommunen från Fortifikationsverket för ett antal miljoner för att sen snabbt säljas vidare till Sturestaden AB. Även om kommunen räknar med att det bara är frågan om transaktioner på pappret där pengar byter ägare och sen inte belastar kommunens ekonomi – så finns det en hel del att göra på området runt Gösen 15. Huset ligger nämligen i stadsdelen som Gud glömde – Vasastan! 

Längst bort till höger i bild syns fastigheten Gösen 15 som kommunen tycker är ett bra förvärv att erbjuda framtida näringsidkare som vill etablera sig i stan.
Men då måste mycket mera göras åt framkomligheten för gående! För vi ska väl samverka till mindre biltrafik eller hur!?
På bilden här ovan ser ni bilen som just passerat övergångsstället. Fram till detta övergångsställe finns en gångbana – men den viker sedan av neråt ån för att så småningom nå Norra Ågatan.

Det betyder att all framkomlighet för gående tar slut – om man vill nå centrum via Köpingsvägen! Inga trottoarer på någon av sidorna, inte ens en vägkant att gå på. Det gör att man får gå över en grusplan istället.  Om man inte vill kliva i gräset – men det avstod bloggaren från i regnet.

Därefter då? Ja, grusplanen smälter liksom in i vägen sen och då uppstår en liten bit vägren att gå på – med livet som insats… Inte speciellt kul för de som ska promenera från en ev ny arbetsplats i Gösen 15…

Så når man då Arboga Spelbutik. Där får man gå på en refug tills man passerat in- och utfarten. Här en blick bakåt mot Spelbutiken:

Ja, om inte Gud glömde Vasastan så har åtminstone Arboga kommun gjort det. Självklart måste det finnas bra och sammanhängande gångbanor inom kommunen!
Men det är inte slut än – vad gäller gångvägar till och från Vasastan. Se här: Tar man sig mot centrum via Köpingsvägen, som jag beskrev, slutar trottoaren i ett övergångsställe (där bilen just passerar på bilden). Men det övergångsstället tar de gående en stor omväg för att ta sig mot centrala Arboga. Det är väl ingen ”big deal”, tycker säkert någon, att gå några fler steg längre. Men, som boende i området vet jag att människor går där det är enklast och lättast att komma fram – d v s de korsar gatan, infarten mot Stureleden, som är bred och tvåfilig i båda riktningarna. Alltså fyra gator att ta sig över med rätt livlig trafik under dagtid.

Jag har tagit upp detta flera gånger förut och jag tycker att Tekniska förvaltningen borde göra en översyn över gång- och cykelbanor inom kommunen! Ge er ut på cykeltur och inventera! Tar orken slut – använd elcykeln som köpts in!

Det var lite välbehövligt gnäll! Att gnället bidrar till någon form av åtgärd vore önskvärt. Det får annars bli en MP-motion om inte folket på Tekniska hinner före.

  KATTastrof och grisar – ämnet för dagens blogg!

Vi börjar med de försvunna grisarna. Jag besökte ju Högsta gård igår! Stället där man har lyckliga grisar och säljer KRAV-märkt och ekologiskt kött! Vägen dit var spännande! Äntligen fick man köra över den där bron som byggdes över järnvägen för några år sedan! Vägen mot Vallby. Och där ligger ju Högsta gård! Med gårdsbutik och allt! Carina tog emot och jag fick både fläskkött, korvar och recept med mig hem! Men sen ville jag ju se grisarna! ”- Ja, det finns små kultingar också”, berättade Carina och mina förväntningar steg!

Men – då hade jag inte räknat med mitt förbaskade lokalsinne! 🙁 Jag har noll koll hur mycket människor än förklarar! Kartor litar jag inte på och någon GPS har jag inte. Så efter irrande runt på små skogsvägar, ilsket morrande: ”Hur svårt kan det vara!!”, gav jag upp. Tröstade mig med att det nog var lika bra att inte träffa de söta grisarna när jag hade delar av deras kompisar i min kasse…

Gör ett besök på Högsta gård! Ring före så tar Carina emot när du och hon har tid! Mobilnumret är 070-34 58 175 och HÄR kommer du till deras hemsida!

Så gick det med grisarna. KATTatstrofen då? Jo, det handlar om svårigheten att hantera en dator när man har en katt! Jag har ju tre men det är bara en av dom som lägger beslag på mig när jag sätter igång datorn. FELIX!!

Se här! Hur lätt är det att läsa och skriva nu??

Felix vill att jag ska bry mig om bara honom –

hur mycket jag än pekar på datorskärmen!

”-Hur kan man prioritera en dator framför en gosig kisse?” undrar förmodligen Felix.

Han ger sig inte! 🙂 Och han får som han vill…

Katter! Roliga, tokiga, mjuka, snälla, självständiga och alldeles, alldeles underbara!!

Att möta dessa sötnosar varje morgon gör det värt att gå upp! 🙂 Från vänster – Wilma, Curry och Felix!

Avslutar med ett visdomsord från dagens tepåse! Teet kommer från YogiTea!

”Inspiration is an unlimited power”
Inspiration är en obegränsad makt