Feel in the Blogg

Tråkigt eller vad??

”Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig” sjöng Robban en gång. Innan han blev Robert Karl Oskar Broberg och Zero. Han var poppis redan”på min tid” – som här i Bildjournalen där det sägs att han blivit snällare med åren. ?? Då ska man veta att Bildjournalen gick i graven redan 1969 – det är över 40 år sen!

Själv tycker jag att Robban borde ha slutat för länge sen. Vi som var med när ”Hejda mig”, ”Uppblåsbara Barbara”, ”Båtlåt” och ”Ingela” trallades på för fullt på 60-talet orkar liksom inte med att höra låtarna igen och igen och igen. Men tydligen går det att hålla sådant vid liv hur länge som helst. Jag var otroligt förvånad när Robban fyllde Globen för ett par år sen! Samtidigt läser jag i rescensioner att det var fler än jag som förvånades. Tja, man får naturligtvis tycka som man vill och är publiken nöjd så är väl Robban nöjd. För övrigt fyllde han 70 år (!) förra året – Robban.

Men hur kom jag nu in på Robban? Jo, jag känner att jag måste hejda mig i mitt skrivande på bloggen. Jag misstänker att ni läsare inte orkar med hur mycket som helst. Inte vill läsa långlånga bloggar och tröttnar på för många bilder. Ni blir förmodligen lika uttråkade som lilla röda Wilma här:  Därför känner jag att jag måste hejda mig!

Ett bar bilder från igår får det bli! Kungsörstorp Hotell & Konferens i Kungsör!

Jag fick syna stället lite närmare i sömmarna och det gjorde mig inte besviken! Ett fantastiskt fint ställe! Besök gärna Kungsörstorp! Har ni tur får ni träffa på min guide där också! Klicka HÄR för att komma till Kungsörstorp Hotell & Konferens!

Åsikterna om mjölktester och om Kerstin Thorvall får vänta till annan dag. Jag tror jag ska bespara er en del av min skrivariver… I alla fall ta det lite piano som man säger…

Lite reklam för Vasagymnasiet i Arboga! Klicka HÄR om du vill läsa om Vasa i allmänhet och om Elkraftsingenjör i synnerhet!

Lite skämt! Nemi säger ofta väldigt bra saker – som det här! ”Jag tror att kvinnor lever längre än män för att dom grinar oftare. Det är onaturligt att inte bli arg, ledsen eller stressad… Man måste få ur sig saker! Perfekta människor har dessutom skittråkigt!” Så sant!

OK – nu har jag fått ur mig saker och försökte i alla fall hejda mig lite grann! Ha en fin lördag så ses vi lite behärskat imorgon igen!

Man känner sig hemma på sin mammas gata, eller hur?

För mig är Borgaregatan barndomsgatan i Arboga – även om jag bodde mitt första år på Österled 12 B. Infarten på den långa, långa gatan – så tyckte man när man var liten. På Borgaregatan 2 bodde ett äldre par med Nalle, en chow-chow. En hund med blå tunga var väldigt ovanligt på den tiden. Längre upp på gatan fanns familjerna Nilsson, Rickardsson och Bergström – alla med barn i min och min brors ålder.

Efter radhusen på vänster sida av gatan kom fler villor. Det äldre paret Lindgren vars fru tyckte att jag pratade alldeles för lite. Jag var blyg och tanten hade väl gärna hört lite skvaller kan man tänka…

Sen bodde flickorna Thuresdotter och därefter Bull-Gunnar med familj. På andra sidan fanns familjen Pettersson som hade tvillingar, något man tyckte var spännande. Intill dom bodde polisen Forslöw med sin familj och det var faktiskt med tanke på den familjen som den här bloggen kommer till. Idag finns nämligen denna dödsannons i Arboga Tidning: Anders Forslöw är död sen länge men nu blir huset vid Borgaregatan tomt. Det känns ledsamt. Jag tycker inte det var länge sen jag pratade med Solveig Forslöw och passade på att säga att jag tyckte hon var så söt – för det var hon! En trevlig och rar kvinna dessutom!

Längre ner på gatan finns mitt eget gamla barndomshem där mina älskade föräldrar bor kvar.  Men husen runt om har bytt ägare många gånger. Den sista som var kvar från ”min tid” var Rosa Stenbacka – men nu är också hon borta. Kungsörsvägen idag – det är vägen bort från ”barndomslandet”.

Visst är det sorgligt att tiden går så fort och nära och kära försvinner. Barndomstiden är definitivt över.

Men mammas gata kan ju vara vilken gata som helst, beroende på vem man frågar! Mina barn till exempel – skulle säga att det här är vägen som leder till mammas gata! Herrgårdsgatan upp mot Stureleden.

Sturegatan!

Och JA! VARNING FÖR KOTTE satt kvar även idag! Heders!!

Mammas gata!

”Mammas gård”!

Utsikt över mammas gata!  Östra Nygatan mot öster!

Och mot väster – in mot stan!

Ja, nog är det något visst med ”mammas gata” och barndomshemmet!

Så kommer nog mina egna barn också att känna det en gång.

För tre älskade katter är det också ”mammas gata”! Inte ofta jag lyckas fånga alla tre på samma bild! Curry, Wilma och Felix i spänd förväntan över att dörren ska öppnas av matte!

Ja, tiden rinner snabbt iväg. Ta tillvara stunden. Besök barndomens trakter, ta en promenad på mammas gata och låt minnena poppa upp. Prata några ord med de som ännu bor kvar från din barndoms tid. Snart är de borta.

Visst har vi väl alla någon gång funderat på vad som händer sen? Efter detta liv. Finns det någon fortsättning eller är det helt slut?

Det kanske inte är rosenrött med stegar upp mot pärleporten men vad händer egentligen när vi dragit vår sista suck? En som har kommit på nya forskningsrön är Lakhmir Chawla, IVA-läkare och professor från USA. (Foto: Svd)

Svenska Dagbladet skriver, citat: ”Förra veckan på Stockholms universitet: 300 konferensdeltagare från 65 länder. 300 föredrag inom nio forskningsområden. Allt med ett enda fokus: medvetandet.”

Och vidare om just vad Dr Lakhmir Chawla kommit fram till: ”Det händer något fastän hjärtat stannat”

Citat ur artikeln: ”Lakhmir Chawla, IVA-läkare, professor i njurmedicin, George Washington University Medical Center, USA. Studerar med­vetandenivån i dödsögonblicket hos patienter kopplade till särskilda EEG-apparater som kontrollerar effekten av narkos:

– Vi har mätt aktiviteten i hjärnbarken hos 100 intensivvårdspatienter, utan neurologiska skador, där massiva, systemiska sjukdomar gjort att vi behövt avbryta behandlingen.

– När blodtrycket föll och hjärtat hade slutat slå, sjönk också hjärnaktiviteten enligt EEG-kurvorna till noll. Men hos 80-85 procent av patienterna följde en plötslig, övergående aktivitetstopp. Och det var inga svaga signaler, utan handlar om frekvensnivåer som när du och jag står och pratar.”

”Kanske beror nära-döden-upplevelser på att patienter som kommer tillbaka minns den här synaps- aktiviteten”, säger Lakhmir Chawla.

Spännande eller hur! Klicka HÄR för att komma till den intressanta artikeln i SvD!

Så tänk om det finns ett ljus i tunneln som inte bara är ett tåg!!

Och tänk om det också finns en Gud, en domare som ställer oss inför rätta en gång!! Hur fixar du det? Klarar jag själv av att stå för vad jag gjort i mitt jordeliv? Och hur går det för Tekniska i Arboga??

Därmed är vi raskt över på Ankdammsnytt!

Tekniska förvaltningen och dess nämnd i Arboga ligger pyrt till – och har så gjort länge. Men nu är dom verkligen ute på fisens mosse. Nämn Gäddgården 1 så ser hela Arboga rött – och det är rött som styrt och ställt sen urminnes tider i kommunen. Fler röda siffror lär det bli när slutnotan kommer för rusten av hamnkajen nedanför Herrgårdsbron. Lägg sen till badet nu också! Utomhusbassängerna på Ekbacksbadet i Arboga är i så dåligt skick att badet måste hålla stäng i sommar! Renovering av bassängerna beräknas till omkring 3 miljoner. Kan slutsumman bli det dubbla på sikt, undrar den orolige med tanke på Tekniskas tidigare försyndelser…

Bassängerna är över 40 år gamla och man kan ju stillsamt undra om ”dom som bestämmer” levt med skygglappar under de senaste åren? Inte velat höra, se eller prata? För bassängernas urdåliga skick verkar komma som en total överraskning och värst drabbas Kultur och Fritid i Arboga. Det känns verkligt trist eftersom Ekbacksbadet var drabbat även förra sommaren då läckande tak innebar att badhuset fick hålla stängt 3 månader. Vojne, vojne, hur ska det gå för lilla Arboga??

Tekniska må vara dåliga och sega på många saker men se hemmagjorda trafikskyltar – det är dom bra på!! Bloggaren tog en sväng till Kungsör imorse och fick syn på den här skylten utefter Stureleden i Arboga!

Jag blev jätteglad! Här om kvällen såg jag nämligen en igelkott – en levande!! Och denna fina kotte sprang från Sturegatan, över Östra Nygatan och in på granngården. Den tuffade och fräste när jag försökte ta en bild av den och jag envisades inte. Så resultatet blev därefter: Men visst ser ni taggbollen!?

Men hur var det nu då med Tekniska och skylten!? Jo, när jag fick se den fina skylten parkerade jag bilen och gick ur för att fotografera.
Infarande på Sturegatan kom en vit bil med en viftande chaufför vid ratten. Jag undrade om Tekniska nu också blivit trafikpoliser och möjligen skulle påpeka att jag parkerat fel men så var icke fallet.

Den viftande chauffören visades sig nämligen vara en nitisk tjänsteman från Tekniska kontoret i Arboga. Min först så glada min förbyttes snabbt mot förvåning och sen mer åt det missnöjda hållet när jag fick veta vad det plikttrogna  nitet  handlade om…

– Är det du som gjort skylten? ropade den nitiske. – Nej, men jag önskar att jag kunnat säga att det var jag, svarade jag.  – Den måste bort, ropade den nitiske! – Va!? sa jag.
– Den får inte sitta där! Man får inte göra skyltar hur som helst och sätta upp!”
Jag protesterade och berättade om ”kotten” jag sätt här om kvällen. Försökte förklara min syn på saken å igelkottens vägnar.
Sådant funkar inte på en nitisk handläggare från Tekniska under tjänsteutövning kan jag säga…

Självklart förstår jag att folk inte kan tillverka egna förbudsskyltar och sätta upp. Men att ha en liten skylt med varning för igelkott – vad gör väl det?? 
Förutom att jag verkligen tycker att det borde finnas riktiga sådana skyltar när kottarna börjar röra på sig efter vinterdvalan på de få ställen dom ännu finns kvar – så har förmodligen just den här varningsskylten en god inverkan på annat sätt.

Utefter Stureleden i Arboga råder hastighetsbegränsningen 50 km/timma men det är sällan någon som håller den – utom bloggaren förstås… Om nu en ny spännande skylt tillfälligt kom upp kanske bilisterna saktade ner bara för att se vad det var för skylt! Sen skulle de som värnar om naturen i allmänhet och kottar i synnerhet tänka till och anpassa hastigheten efter igelkottsspring.

Men men, Tekniska måste väl visa att dom är bra på någonting… 🙁
Här försvinner den nitiske tjänstemannen iväg – förmodligen för att hämta avbitartång och ta ner skylten. Ta ner skylten, ja… Nej, jag fortsätter inte i de tankebanorna…

I Borgå i Finland har man annan syn på igelkottar! Se här! Där värnar man om kottarna och har satt upp två trafikmärken i ett området där det finns särskilt många av djuren! Klicka HÄR för att komma till Borgåbladet och läsa mera!

En sak säger jag bara: Ligger det en död igelkott på Stureleden imorgon då blir jag ARG!

Arg är också denna insändarskribent! Vilken Ankdammsnyhet! Man undrar ju om folk inte kan prata med varandra istället för att gå via Bärgslagsbladet? Vill man inte hacka på sin granne direkt kan man ju smyga via hyresvärden.

För några av de boende i Arboga kom våren och sommaren så plötsligt att man inte hann ta in pulkorna! Eller man har kanske planer på att plantera blommor i dom?

Ja, det var väl verkliga Ankdammsnyheter det! En liten glimt från Kungsör också! Förunderligt vackert i grannkommunen eller hur! Hyfsat centralt också ligger Kungsörstorp Hotell & Konferens där dottern arbetar just nu. Klicka HÄR för att läsa mer om stället! Boka i tid för dom har massor av gäster. Jag förstår varför.

Visst är det väl ljuvligt ute nu. Våren och försommaren – den bästa tiden!

Lupinblad efter regn – något jag tyckte vad vackert när jag var liten och än idag. Och tänk så vacker en maskros faktiskt är! Miljöpartiets och därmed också min blomma!

Lite annat från naturen fast inne i stan… Kunde inte låta bli! Visst är dom gulliga – änderna som kollar vad som hänt egentligen! Bilden är från sprängattentat i Malmö i veckan.

Avslutar bloggen med en teckning jag sparat sedan 2007. Lika aktuell idag! Ha en fin torsdag!

I Sverige är man gammal när man fyllt 30, passé när man fyllt 40 och därefter ingenting att räkna med.

Vår syn på ålder och åldrande är verkligen skrämmande. Förutom det ultimata töntet – rynkkrämer, botox, silicon och lyft – som visar skräcken för att åldras och ”kravet” på att hålla sig ung – saknas respekten för äldre helt!  Jag talar förstås inte om respekt i allmänhet utan om aktning för kunnande, för erfarenhet. Att lyssna på äldre, ta till sig vad de har lärt under livet – ja, över huvud taget se folk över 50 som en tillgång.

Igår talade jag med en kvinna som är 70 år ung. Hon upplever just det jag talar om – att vara passé. Hur hennes kunnande efter pensionsavgången plötsligt var av noll och intet värde.
Hur kan vi vara så naiva och så otroligt dumma.

Synen på äldre speglar hela vårt samhälle. Blir man sen gammal och sjuk – då är värdet definitivt förbrukat. Jag har tidigare skrivit om robotkramar inom äldreomsorgen istället för mänsklig omfamning. Man talar nu också om kameraövervakning för att spara tid och pengar. Hur lågt kan vi sjunka!?
När jag sen hör ansvariga för äldrevården skratta åt gamla med kamera på toaletten blir jag upprörd. Sen tänker jag att skrattet kanske är någon sorts antihumor för att stå ut med galenskaperna…

Ikväll handlar ”Uppdrag granskning” om en dement kvinna som blivit utsatt för sexuella övergrepp av en medpatient. Utan att veta detaljer om just de här patienternas hälsa  känner jag ändå till att olika former av demens kan innebära beteendeförändringar. Förändringar som gör att gränser suddas ut och begrepp går förlorade. Att då inte värna om såväl den sjuke som medpatienterna – utan ignorera hjälpbehov och sopa problem under mattan – visar bara åter igen synen på gamla människor, avsaknaden av respekt.

Akta dig för att bli gammal! Då är allt vad bidragit till ett minne blott och ingenting att föra vidare eller ta del av! Blir du sjuk – ska du kosta så lite som möjligt! Blir du dement kan ättestupan bli ett alternativ…

Känner ni till Arboga Bowling? Har ni varit där?

Jag erkänner villigt att jag förmodligen inte hade besökt bowlinghallen på länge om inte Handikapprådet förlagt sitt senaste möte där.
Nu vet jag mer om detta förträffliga ställe!

För den närsynte kan jag berätta att öppettiderna är måndag-torsdag 11-21, fredag 11-24, lördag 12-24, söndag 12-19. Generösa öppettiderna med andra ord!

Entrén till hallen – som ligger i gamla Arboga Maskiners verkstadslokaler, där AME höll till för inte så länge sedan.

6 banor finns att spela på! Men ack så tomt i hallen! Detta faktum bekymrar Simon som äger Arboga Bowling tillsammans med sin familj. Han berättade igår om verksamheten för oss i Handikapprådet och talade också om att sommaren blir en ödestid för familjen. Får de inte tillräckligt med gäster måste de slå igen.

Simon och hans familj har dock kreativa idéer! Se själva! Arboga Bowling har en sprillans ny uteservering med utsikt över Arbogaån! På fredag är det premiär för grillafton och jag hoppas att datumet inte innebär otur för idémakarna…

Fullständig a rättigheter har Arboga Bowling också! Bloggaren planerar att besöka stället på lördag för en bit grillat och en kall öl på uteserveringen om vädret så tillåter.

Läs mer om Arboga Bowling genom att klicka HÄR!

För vädrets makter råder man inte över. Så njut medan tid är! Spiréabusken på gården börjar slå ut i vitt. Äppelblommen har knoppar färdiga att slå ut!

Njuta i försommartid, ja… Det unnar jag allt levande i Guds natur. Men hur är det med det egentligen? I dagens Bbl/AT finns följande tänkvärda insändare: Hur vore det om vi tänkte lite mer på vad det är vi sätter tänderna i när vi äter!? Fundera på varifrån köttbullarna och kotletterna egentligen kommer!? OCH – hur djuren som blev till mat har haft det!?

Alla har det inte som kossorna på Sverkesta gård – som får springa ut om våren! Bilderna tog jag i fjol på det s k betessläppet då. Vilket kospring och vilken lycka!

Grisar är väl några av de djur som far mest illa i djurfabrikerna på sin väg mot tallriken.

Här en bild från Högsta gård utanför Köping där grisarna har ett bättre liv, den korta tid dom får:

Jag håller med insändarskribenten! Kräv bättre mat från djur som haft det drägligt under sina liv – och som inte fraktas ”hundra mil” i trång lastbil mot sin död. Skribenten är från Köping och jag uppmanar henne att ta kontakt med politikerna i kommunen! Miljöpartiet i Köping är säkert intresserade av att skriva motioner i ärendet – precis som Mp gjort i Arboga.

Avslutar med lite solgul Forsythia! Ha en fin tisdag och låt oss verka för ljusare tider för allt som föds och lever – både människor och djur.