I Sverige är man gammal när man fyllt 30, passé när man fyllt 40 och därefter ingenting att räkna med.
Vår syn på ålder och åldrande är verkligen skrämmande. 
Förutom det ultimata töntet – rynkkrämer, botox, silicon och lyft – som visar skräcken för att åldras och ”kravet” på att hålla sig ung – saknas respekten för äldre helt! 
Jag talar förstås inte om respekt i allmänhet utan om aktning för kunnande, för erfarenhet. Att lyssna på äldre, ta till sig vad de har lärt under livet – ja, över huvud taget se folk över 50 som en tillgång.
Igår talade jag med en kvinna som är 70 år ung. Hon upplever just det jag talar om – att vara passé. Hur hennes kunnande efter pensionsavgången plötsligt var av noll och intet värde.
Hur kan vi vara så naiva och så otroligt dumma.
Synen på äldre speglar hela vårt samhälle. Blir man sen gammal och sjuk – då är värdet definitivt förbrukat. Jag har tidigare skrivit om robotkramar inom äldreomsorgen istället för mänsklig omfamning. 
Man talar nu också om kameraövervakning för att spara tid och pengar. Hur lågt kan vi sjunka!?
När jag sen hör ansvariga för äldrevården skratta åt gamla med kamera på toaletten blir jag upprörd. Sen tänker jag att skrattet kanske är någon sorts antihumor för att stå ut med galenskaperna…
Ikväll handlar ”Uppdrag granskning” om en dement kvinna som blivit utsatt för sexuella övergrepp av en medpatient. Utan att veta detaljer om just de här patienternas hälsa känner jag ändå till att olika former av demens kan innebära beteendeförändringar. Förändringar som gör att gränser suddas ut och begrepp går förlorade. Att då inte värna om såväl den sjuke som medpatienterna – utan ignorera hjälpbehov och sopa problem under mattan – visar bara åter igen synen på gamla människor, avsaknaden av respekt.
Akta dig för att bli gammal! 
Då är allt vad bidragit till ett minne blott och ingenting att föra vidare eller ta del av! Blir du sjuk – ska du kosta så lite som möjligt! Blir du dement kan ättestupan bli ett alternativ…
Senaste kommentarer