Man känner sig hemma på sin mammas gata, eller hur?
För mig är Borgaregatan barndomsgatan i Arboga – även om jag bodde mitt första år på Österled 12 B. Infarten på den långa, långa gatan – så tyckte man när man var liten. 
På Borgaregatan 2 bodde ett äldre par med Nalle, en chow-chow. En hund med blå tunga var väldigt ovanligt på den tiden. Längre upp på gatan fanns familjerna Nilsson, Rickardsson och Bergström – alla med barn i min och min brors ålder.
Efter radhusen på vänster sida av gatan kom fler villor. Det äldre paret Lindgren vars fru tyckte att jag pratade alldeles för lite. Jag var blyg och tanten hade väl gärna hört lite skvaller kan man tänka…
Sen bodde flickorna Thuresdotter och därefter Bull-Gunnar med familj. På andra sidan fanns familjen Pettersson som hade tvillingar, något man tyckte var spännande. Intill dom bodde polisen Forslöw med sin familj och det var faktiskt med tanke på den familjen som den här bloggen kommer till. Idag finns nämligen denna dödsannons i Arboga Tidning: 
Anders Forslöw är död sen länge men nu blir huset vid Borgaregatan tomt. Det känns ledsamt. Jag tycker inte det var länge sen jag pratade med Solveig Forslöw och passade på att säga att jag tyckte hon var så söt – för det var hon! En trevlig och rar kvinna dessutom!
Längre ner på gatan finns mitt eget gamla barndomshem där mina älskade föräldrar bor kvar. 
Men husen runt om har bytt ägare många gånger. Den sista som var kvar från ”min tid” var Rosa Stenbacka – men nu är också hon borta. 
Kungsörsvägen idag – det är vägen bort från ”barndomslandet”.
Visst är det sorgligt att tiden går så fort och nära och kära försvinner. Barndomstiden är definitivt över.
Men mammas gata kan ju vara vilken gata som helst, beroende på vem man frågar! Mina barn till exempel – skulle säga att det här är vägen som leder till mammas gata! 
Herrgårdsgatan upp mot Stureleden.
Sturegatan!
Och JA! VARNING FÖR KOTTE satt kvar även idag! Heders!! 
Mammas gata! 
”Mammas gård”! 
Utsikt över mammas gata! 
Östra Nygatan mot öster!
Och mot väster – in mot stan! 
Ja, nog är det något visst med ”mammas gata” och barndomshemmet!
Så kommer nog mina egna barn också att känna det en gång. 
För tre älskade katter är det också ”mammas gata”! 
Inte ofta jag lyckas fånga alla tre på samma bild! 
Curry, Wilma och Felix i spänd förväntan över att dörren ska öppnas av matte!
Ja, tiden rinner snabbt iväg. Ta tillvara stunden. Besök barndomens trakter, ta en promenad på mammas gata och låt minnena poppa upp. Prata några ord med de som ännu bor kvar från din barndoms tid. Snart är de borta.
Senaste kommentarer