Feel in the Blogg

”Morgonstund har guld i mund” lyder ordspråket men man kan undra ibland? Det enda gula en del har i munnen på morgonen är väl sviter av  ”Mormors hosta”… Nej, fy så obehagligt!

Förresten blev det lite fel där. ”Mormors hosta” må vara en typ av hosta men så brukar vaniljsås kallas på ett ”skämtsamt” sätt. Ni vet – gul, lite kletig vaniljsås.

Men hemma hos mig är det varken det ena eller andra. Inga luftrörsbesvär och inte heller står något med vanilj på menyn. Däremot det ordspråket verkligen menar – ”morgonstund har guld i mund” – d v s att morgontimmarna är värdefulla. Värdefulla för att man hinner mera om man startar tidigt på dagen. Så känns det idag. En livslust och en glädje att sätta igång med saker!

Annars viner det olycksbådande runt huset. SMHI har varnat för stormvindar och snö och jag tror dom nästan nu. Katterna visar också att det ska bli oväder. Dom blir spattiga och stolliga – allra mest vilda Wilma! Hon far runt i huset så mattorna ryker nu på morgonen! Allt emellanåt stannar hon till, hoppar upp i hallfönstret för att spana efter om småfåglarna påbörjat frukosten än…

Felix hade sitt uttag igår kväll då hallmattan inte fick vara ifred.  Nu på morgonen är han lugn förutom att han irriterar sig mycket på Wilmas galna framfart genom hemmet. Ett tag var han på väg att använda sig av vaktmästarrollen. Småtrippande satte han efter Wilma för att platsa henne. Men hon slank undan.
Istället sitter Felix nu i sovrumsfönstret och spejar mot det annalkande ovädret. Då och då doppar han tassen i muggen framför. Det är ett av hans älsklingssätt att dricka vatten på!

Curry då? Han koncentrerar sig på mat! Som vanligt. Här en stilstudie… Ost – det är gott det – tycker Curry! Lite svårt att få in i munnen – men skam den som ger sig! Det mesta slinker ner i den kattmagen! Ost, sockerkaka, chips men bäst är ändå räkor! Curry har lagt på sig ordentligt nu. Jag tror att han känner av vinterns ankomst och ska lägga på hullet för att klara den. Inpräglat sen urminnes tider.

Goa är dom i alla fall mina tre älskade katter! Och guld i mund hade dom alla tre imorse! Dom ser till att ta tillvara denna dag. Så ock bloggaren!

Avslutar med en bild från här om kvällen. En av dessa fantastiska himlar nu när solen är på väg ner.

Arboga har ett fantastisk bibliotek! Själva lokalen fyller nu 40 år och firas denna vecka! Bloggaren vet att det inte bara är en lokal som gör ett bibliotek utan främst dess personal!

Från så många håll har jag hört lovord över den duktiga och serviceinriktade personalen och det vill jag förstås förmedla här på bloggen dagen till ära! Kommunalrådet Olle Ytterberg inviger jubileet idag, måndag!

Lovord alltså till den duktiga, positiva personalen på Arboga Stadsbibliotek! Enligt uppgift är ingenting omöjligt för dom! Dom fixar hem de böcker man vill ha och anstränger sig verkligen för att hjälpa till! Toppen! GRATTIS BIBLAN!

Bloggaren har minnen från det gamla biblioteket som låg med ingång från Stora Torget. Ja, det var för de vuxna alltså. Barnen hade sitt eget bibliotek in på gården bakom – där nu Café Stadsgården och Restaurang Ågården håller till. Kanske är det t o m bostäder i gamla barnbiblioteket?

Det var en alldeles speciell känsla att komma in på barnbiblioteket som liten. Det doftade så gott av alla böcker och lokalen var nästan lite dockskåpsaktig – ja, i alla fall som gjord för små barn.

Det fanns en dörr intill de storas bibliotek också men den var stängd för oss barn. När jag så småningom blev äldre var det Kerstin Thorvalls böcker som gällde. Jag vet precis var hennes böcker stod någonstans. I en hylla snett bakom skrivbordet där man fick sina böcker stämplade av tanterna som jobbade där. Tanterna, ja – dom hörde liksom till själva biblioteket och passade precis in i det lilla dockskåpet, minns jag. Äldre, strikta damer med knut i nacken.

Ibland när jag var liten fick jag följa med pappa till de storas bibliotek. Jag minns hur rädd jag var för raggarna som stod och hängde vid sina bilar utefter Stora Torget. Men med min hand i pappas kunde jag vara lugn. Väl inne på biblioteket tog någon snäll dam fram böcker med katter (ja, redan då fanns förstås intresset där!) som jag fick sitta och titta i medan pappa letade rätt på de böcker han ville låna.

Ja, det var tider det. Numera har vi alltså ett nytt bibliotek men som redan hunnit fylla 40! Tack för möjligheten att låna böcker och tack för all service ni ger på ”Biblan i Arboga”. Ett särskilt tack till Elsa Lymar och Eva Viktorsson som förser min mor med precis de ljudböcker som hon vill ha!

DN ägnar idag flera sidor åt ett reportage om och med Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna. Med intresse tar jag del av detta reportage före allt annat i det tjocka söndagsnumret.

Jag är mest intresserad av ”med” och inte ”om” partiledare Åkesson. En hastig titt över reportaget får mig att misstänka  att artikeln är precis tvärtom – mera ”om” än ”med”. Så visar det sig också vara, tyvärr.

”Jimmie Åkesson i närbild” skriver DN. Knappast – det är mycket runt omkring, väldigt lite ”nära”.
Mycket om vad andra säger om honom och om vad han har gjort tidigare under sitt politiska liv som startade i småstaden Sölvesborg. Alldeles för lite med! Jimmie Åkesson är liksom inte närvarande i reportaget!
Jag skulle vilja veta vad karln har för åsikter utöver de rasistiska! Vad han gillar för kvällsmat, vilka hobbies han har, senaste boken han läste eller hur han tillbringar sitt ”Fredagsmys”? Få en mer mänsklig bild av hatobjektet Åkesson.

Men DN:s reportage ger inga sådana svar. Istället är det lite allmänt om mammas inredning, att ena katten är svart och den andra vit och vad grannarna tycker om invandrare.

Vad beror det på? Är DN:s journalister fega eller noviser? Knappast.
Blir reportaget som det blir för att DN vill ha det så? Eller beror det på att Jimmie Åkesson är en rätt slätstruken figur? Lite suddig i konturerna. En produkt.

31 år och ungkarl med hemmet inrett av mamma. Visserligen finns en blond flickvän någonstans i periferin men omnämns som särbo i reportaget. En lite udda figur som hittat ett främlingsfientligt parti att gripa tag i. Som inte gjort speciellt stora avtryck i den Blekingska lilla kommunen.

En rätt harmlös figur som knappast gör en fluga förnär? Uppförstorad i media, hyllad av de sina som galjonsfigur medan mobben inunder honom sköter den verkliga politiska gärningen?
Eller värsta sorten – iskall, kontrollerad som kan gå över lik för att få sin vilja fram? Höjden av intelligens och manipulation?

Vem är Jimmie Åkesson? DN hade chansen att ge oss en del av svaren – men misslyckades. Eller kanske inte…

Åke och hans värld…

Läs artikeln i DN genom att klicka HÄR

Idag är det enligt almanackan Alla Helgons Dag.
Min äldste son är född på Alla Helgons Dag och han är född 1 november… Hur hänger det ihop??

Jo, 1953 ändrade Riksdagen det hela så att Alla Helgons Dag alltid skulle vara  på en lördag och vara helgdag, s k röd dag. Alla Helgons Dag infaller därmed någon gång mellan 31 oktober och 6 november.
Samtidigt ändrades 1 november till att kallas Allhelgonadagen. 1 november var alltså ursprungligen den riktiga helgdagen men vid en helgdagsreform 1772 förlorade första november sin status som just helgdag – en plats som den fortfarande har i andra länder.

Hur som helst – röd dag idag och sonen är nöjd med att vara född på den Alla Helgons Dag som numera kallas Allhelgonadagen.

Så här såg det ut strax efter midnatt på vår gård. De två små prickarna ljus underst är på lyktor på två älskade katters gravar.
Bloggaren var ute och rumsterade nattetid – fråga inte varför…

Igår hade barnen och jag städdag på gården. Dom jobbade och jag var arbetsledare, så kan man kanske uttrycka det. Det var inte av ovilja eller slöhet men min konvalescens gör att jag inte får ta i för mycket.

Men två duktiga ungar gjorde jobbet!

Imorse såg det så här fint ut!

Och flaggan hissad! Helgdag var det ju idag! Och allmän flaggdag! Det håller bloggaren noga på!

Solen lyser fint idag. Det värmer både kropp och själ. Värmer mitt hjärta gör också detta: Hunden Birk och husse. Birk är av en sort som en del kallar kamphund – men han har ett hjärta av guld! En så go och fin hund men så otroligt stark att han nästan drar omkull husse när han blir lycklig och ska hälsa. Birk bor hos grannarna sen flera år tillbaka. Man kan säga att han är omhändertagen av dom. Den förra ägaren klarade inte att ha honom kvar.
Hur många gånger har man inte hört sådana historier… Och sådan historier utan ”happy end”… Lyckligt blev det i alla fall för Birk! Min favvohund! Så glad att han är en av mina grannar! Förutom sitt trofasta hjärta är han en riktig vakthund. Det tycker bloggaren känns extra bra.

Avslutar bloggen idag med att önska er en lugn och fin Alla Helgons Dag. Tänd ljus för de nära och kära som inte finns kvar här i jordelivet. Men tänd också ljus tillsammans med de älskade som du fortfarande har nära dig i livet.

Tänd ett ljus.

Nu går debatten hög i lilla Arboga. Hur kunde Kerstin börja vänstra!?

Det handlar förstås inte om  traditionellt vänsterprassel
– utan om politik.

På insändarsidan i Bbl/AT trängs förtrytelserna! Se själva: Ilska och besvikelse!

Och mothugg från vänsterprasslet!

Kerstin själv är idag upprörd över ”herrarna” och deras agerande!

Nu hoppas bloggaren att det räcker! Dom förfördelade har fått säga sitt – med replik nu också från prasslaren själv!

Låt oss gå vidare!
Inte fastna i det förgångna utan se ljust på framtiden!

Jag ser i alla fall fram emot fyra nya härliga år med det bästa för Arboga för ögonen!