Feel in the Blogg

Lugn bara – det kommer mera.

Både julafton och vettigare blogginnehåll.

Är bättre i ryggen så då blir det annat att försöka göra än att blogga… Men – det kommer mera, som sagt.

KRAMAR på er alla

Idag kunde jag gå uppe lite och därmed också titta ut genom fönstren. Jag upptäckte då hur otroligt vackert det är just nu. Härliga vintervita dagar precis lagom till jul.

Trots barnens protester haltade jag ut på trappan för jag ville absolut fånga några ögonblicksbilder med min kamera. Det blev inga vackra åmotiv men väl några fina bilder från vår bakgård.

Vilket ljus.

Spireabusken Lika vacker nu rimfrostvit som översållad med vita blommor sommartid.

Men katterna gillar inte vintern. Är det sen som nu – mycket snö och många minusgrader då stannar kisse hellre inne. Curry sneglar  lite vädjande på mig. Kattluckan ut till vinterkylan eller kan kanske matte fixa sol och värme? Ibland får jag för mig att katterna tror mig besitta övermänskliga krafter. För när det ösregnar eller är jättekallt – då blänger de på mig som om de vill säga: Fixa nu så det blir varmt, torrt och skönt igen.

Sol och värme fick jag på annat vis ikväll! Se en så underbar julgrupp som kom till mig från en kär vän! T.o.m. Wilma fick lov att ta ett skutt upp på bordet och beundra blommorna.

Åter en dag har gått. Ännu en bit närmare julafton. Barnen var till Västerås hela eftermiddagen för att handla julklappar. De var så glada när de kom hem så jag anar att det gick bra.

Själv tog jag det lugnt. Don´t push your luck, viskade jag till mig själv när jag fick för mig att göra saker som jag tror jag kan men som jag anar att min rygg inte vill vara  med om.

Och julgranen är nu levererad till dörren! Stort tack för det Tomas!

Allt löser sig. Ryggen börjar bli snällare och jag kommer att hinna det jag vill göra. Det blir julafton ändå och trots allt.

Och – det som alla önskar sig – en gnistrande vit jul.

Barn – dessa fantastiska små människovarelser! Sprungna ur ens eget inre. Ur din kropp – eller genom ditt hjärta. Av ditt eget kött och blod eller genom någon annans. Men alltid dina barn.

Dessa små, älskade barn blir äldre, vuxna – men är ändå alltid dina – små – barn.

Det finns ögonblick i livet man aldrig glömmer. Lyckomärken som etsat sig fast. Att bära hela livet som osynliga pärlor:

När graviditetstestet äntligen visar positivt! Jag är med  barn! En svindlande känsla – ett barn!

Första gången du hör din babys hjärta. Du ligger där hos barnmorskan och hon sätter stetoskopet mot din lilla mage som nästan är lika platt som förut – och så plötsligt! Små, snabba hjärtljud. Ett liv! Ett litet hjärta pickar där inuti! Tårarna rinner – av denna fantastiska upplevelse.

Sen födelseögonblicket förstås.Efter alla värkar, alla plågor – plötsligt är all smärta borta och på din mage ligger en liten varm varelse – ditt barn! En bit av dig själv! Obeskrivligt. Att möta sig själv i dess blick.

Sen följer fler upplevelser, kanske inte lika omvälvande som de där första – men ändå. Lyckan att ha ett barn. Genom att ha fött det själv eller adopterat eller kanske bara varit del av någon annans familj och liv.

Här om veckan var jag med om en sådan där svindlande känsla igen. Jag var ute på promenad med mina nu vuxna barn och hamnade lite på efterkälken. Tittade upp och såg tre människor framför mig. Tre fina, vuxna människor och dom var mina! Dessa vackra, duktiga, fantastiska människor var sprungna ur mig, ur min kropp! Den känslan golvade mig nästan. Så vidunderligt och hisnande.

Tänk på lyckan du äger. Var rädd om den. Vårda den ömt, mycket ömt. Det kan nämligen uppstå stunder i livet då lyckan vänder en ryggen. Då det du älskar mest tas ifrån dig. Så sluta aldrig älska.

Här nedan en bild på en av mina älskade, idag vuxen. Han håller Curry i famnen. Fotot ovan är på hans lillebror som nyfödd.

Vargavinter råder. Ja, nästan. Med s k vargavinter menas en riktigt kall vinter. Hos mig här i Arboga visade utetermometern -18 imorse och visst, det är kallt. Men jag minns en mycket kyligare dag –  en söndag i februari 1985! Då var det -32 och det kommer jag ihåg för en viss liten pojke döptes den dagen – min äldste son. Det blev till att bylta på den lille gossen så mycket som möjligt inför högtiden i Heliga Trefaldighets kyrka. Dopdräkten är ju inte direkt värmande men många varma händer höll det lilla barnet under ceremonin liksom Rolf Larsson som var dopförrättare.

Vargavinter med viss tvekan idag alltså. Sen ser ju jag helst en riktig vargavinter – d v s en vinter med vargar! Detta utrotningshotade djur vars art ytterligare skall decimeras borde istället fredas!

Fotot från vår iskalla gård har dottern tagit eftersom jag själv är fjättrad vid sängen. Den omgivning jag själv har omkring mig är ganska begränsad och inbjuder inte till särskilt vackra bilder. Jo, förlåt Wilma! Katten Wilma är både vild och vacker! Här  nyss fotograferad på min säng.

Annars är det de här sakerna som förgyller min tillvaro – förutom katterna och barnen då:

CD-spelaren som spelar underbar, mjuk avslappningsmusik – och bokhyllan med böcker. Jag älskar att läsa!

En sak till: min lilla bärbara! Att kunna följa nyheterna, blogga och ha kontakter med andra via mail och Facebook är guld värt när man ligger till sängs oförmögen till annat.

Jag vill passa på att tillönska alla en underbar lördag! Är ni friska och har möjlighet att gå ut – gör det! Även om det är kallt så tror jag att det är väldigt vackert ute. Den som har en kamera – ta med den. Riktigt fina vinterbilder går det att få idag!Men var rädda om er! Klä er varmt och se för allt i världen till att ni inte ramla och slår er – och blir liggande till jul – som jag.

Glöm aldrig bort hur underbart det är att vara frisk när du är det.

Ta tillvara din lycka och vårda din hälsa.

Ta aldrig livet för givet.