Barn – dessa fantastiska små människovarelser! Sprungna ur ens eget inre. Ur din kropp – eller genom ditt hjärta. Av ditt eget kött och blod eller genom någon annans. Men alltid dina barn.
Dessa små, älskade barn blir äldre, vuxna – men är ändå alltid dina – små – barn.
Det finns ögonblick i livet man aldrig glömmer. Lyckomärken som etsat sig fast. Att bära hela livet som osynliga pärlor:
När graviditetstestet äntligen visar positivt! Jag är med barn! En svindlande känsla – ett barn!
Första gången du hör din babys hjärta. Du ligger där hos barnmorskan och hon sätter stetoskopet mot din lilla mage som nästan är lika platt som förut – och så plötsligt! Små, snabba hjärtljud. Ett liv! Ett litet hjärta pickar där inuti! Tårarna rinner – av denna fantastiska upplevelse.
Sen födelseögonblicket förstås.Efter alla värkar, alla plågor – plötsligt är all smärta borta och på din mage ligger en liten varm varelse – ditt barn! En bit av dig själv! Obeskrivligt. Att möta sig själv i dess blick.
Sen följer fler upplevelser, kanske inte lika omvälvande som de där första – men ändå. Lyckan att ha ett barn. Genom att ha fött det själv eller adopterat eller kanske bara varit del av någon annans familj och liv.
Här om veckan var jag med om en sådan där svindlande känsla igen. Jag var ute på promenad med mina nu vuxna barn och hamnade lite på efterkälken. Tittade upp och såg tre människor framför mig. Tre fina, vuxna människor och dom var mina! Dessa vackra, duktiga, fantastiska människor var sprungna ur mig, ur min kropp! Den känslan golvade mig nästan. Så vidunderligt och hisnande.
Tänk på lyckan du äger. Var rädd om den. Vårda den ömt, mycket ömt. Det kan nämligen uppstå stunder i livet då lyckan vänder en ryggen. Då det du älskar mest tas ifrån dig. Så sluta aldrig älska.
Här nedan en bild på en av mina älskade, idag vuxen. Han håller Curry i famnen. Fotot ovan är på hans lillebror som nyfödd.
Senaste kommentarer