Feel in the Blogg

Carolina Gynning får förstasida på DN:s internetsida idag! Anledningen är att hon känner sig trakasserad på sin blogg. Så här skriver DN, citat: ”Bloggaren Carolina Gynning har fått nog av elaka läsarkommentarer på sin blogg på nätet. Hon har under en tid fått kränkande anonyma kommentarer om sin person, sitt utseende och sin familj.”

Karin Eder-Ekman, redaktör på debattsajten Newsmill säger i DN, citat: ”… så fort en kvinna skriver om jämställdhet så haglar kränkande kommentarer, ofta om kvinnans utseende eller intelligens. – Kvinnohatet flödar i blogg- och debattkommentarer på nätet.”

Min blogg startade jag för över 3 år sedan och har aldrig märkt av något kvinnoförakt. Eftersom jag var med och startade Fi – Feministiskt initiativ – skriver jag ofta om jämställdhet och feminism men även om andra frågor, t ex barn med särskilt behov av stöd, främlingsfientlighet, den obefintliga äldreomsorgen o.s.v. Jag har inte alls upplevt besvär när jag skriver om laddade ämnen eller spetsar till en debatt. Jag har aldrig upplevt att jag kränks för att jag är kvinna.

Men – det är skillnad på mig och Carolina Gynning! (Bilden är från presskonferensen då Fi bildats. Jag sitter som nr 2 från höger, intill Tiina Rosenberg).

Deltar man i program av typen ”Big brother” och dessutom vinner – så utsätter man sig självklart för mindre seriösa TV-tittare och kan få samma människor som läsare på sin blogg.  Gynning säger sig utsatts för förolämpningar om sitt utseende och sin person – men det är ju just utseendet och personen hon ”marknadsfört” i Big Brother. Jag försvarar inte påhopp, men ordstävet ”som man bäddar får man ligga” kan stämma in här.

SEN kan man ju diskutera om Gynnings utspel kan ha med hennes nya konstutställning att göra…
I Expressen läser jag, citat:”- I Sverige är det fortfarande svårt att bry sig om sitt utseende och samtidigt vara andlig, säger Carolina när hon hänger sin senaste kollektion på Galleri Don Clarre i Torekov.”
Bättre gratisreklam kan hon väl inte få än uppmärksamheten nu i DN!  Och så säger man att blondiner är dumma…

Jag är för jämställdhet och mot kränkningar pga kön! Att publicera en blogg är hur lätt som helst. Det svåra kan vara att hitta en balans mellan privatliv och vad man vill lämna ut offentligt.  En annan svårighet kan vara att hålla sig seriös och inte inbjuda till förolämpningar. Sen finns en viktig knapp på min blogg! SPAM-knappen! De eventuellt förolämpande kommentarer som skulle kunna slinka igenom ”skyddsnätet” klickar man snabbt bort!

Bilden är tagen ur en kvällstidning 2004 när Carolina Gynning vunnit Big Brother

När man är riktigt lycklig och glad kan man känna sig ”såsom i himmelen”.

Lycklig och glad blev jag genom min lilla utflykt till min vän! Vi hade det så trevligt och skrattade mycket. Ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Detta blir dock inte veckans ordspråk utan det blir åter min favorit Albert som får leverera det lite längre ner.

Gissa vad detta är för monster!? Min väns gräsklippare! Fiffig typ eller hur!? Medan vi satt och pladdrade i eftermiddagssolen klippte monstret gräsmattan! Perfekt!

Trädgårdstroll på trappan! På tal om troll – en sak vi roade oss med var att rabbla upp alla jobbiga typer som tillåts härska i TV, radio och övriga media – utan någon som helst rimlig anledning, enligt vår förmenande. Vi kom inte så långt – vi hade andra mycket intressantare saker att prata om. Men jag kan avslöja att listans början: Carolina Gynning, Linda Rosing och bröderna Schulman. Det räcker att smälta ett tag… Inga fler kommentarer nödvändiga från vår sida.

Något annat vi kom att prata om var gamla glas! Jag blev förevisad glas med ”glassjuka”!! Hade aldrig hört talas om detta men kollade på internet. Läs om varför gamla glas får s k glassjuka genom att klicka HÄR!
Informationen står Smålands Museum för.

Bild på glas med glassjuka:

Idag blir det ”FILMTAJM” på eftermiddagen!
”Såsom i himmelen” är ju också en film!! Kl 13.50 kan ni bänka er framför TV-apparaterna när gråvädret nu har satt in. Kay Pollaks film är verkligen värd att se både en, två och flera gånger!

Matiné: Så som i himmelen

Svensk långfilm från 2004. Daniel är en svensk dirigent som har lyckats få framgång internationellt och som blivit välbeställd på kuppen. Plötsligt går Daniel in i väggen. Han drar sig tillbaka från musiken och flyttar hem till sin barndomsby i Norrland. En dag hör han ett framförande av byns lilla kyrkokör och han träffas av en ton som får musiken att välla upp i honom igen. Daniel börjar som kantor, han träffar en ny kärlek och hans liv vänds upp och ned. Regi: Kay Pollak. I rollerna: Michael Nyqvist, Frida Hallgren, Helen Sjöholm, Lennart Jähkel, Ingela Olsson m.fl.

(Allt enligt SVT:s hemsida!)

Här kommer VECKANS ORDSPRÅK:

”Få är de som ser med sina egna ögon och känner med sina egna hjärtan”
(Albert Einstein)

Ni blir kanske lite trötta på mig när jag ofta visar bilder på blommor och träd.

Så ock idag…

Men jag vill så gärna dela med mig av det vackra jag ser!

När jag kom ut imorse fick jag nästan lite höstkänsla.

Luften var så mycket svalare än tidigare (skönt!) och det blåste lite.

Alla katterna skulle förstås ut samtidigt som jag…
Wilma längst bort i solskenet, sen Curry och så halva Felix längst fram 🙂

Gården är verkligen frodigt grön nu!

En bukett Schersmin på trappan! De blev kvar när jag klippte ner några grenar igår som hängde ut på grusgången.
I närbild är blomman verkligen vacker.

Vi har Schersmin som växer för fullt på baksidan av vårt hus! Den doften är väl helt underbar!

Men det finns fler härliga dofter. Kaprifolen som jag älskar!

Och Akvileja! Akvilejan sägs inte dofta men just den här gula sorten som finns på vår gård har en svag, svag mild doft.

Fina utan doft är Spireans rosa blommor!

Och visst kan väl en liten maskros också vara vacker!

Nu börjar hallonen mogna också!

Smultron finns det redan massor! Så söta och goda! Härligt att äta dom solvarma!

Vi har flera körsbärsträd också!

Ja, jag älskar verkligen huset och gården – och sommaren! 🙂

På tal om något annat – så läser jag i DN om Johan Palms sommarlov! Johan Palm är min favorit! Jag ser inte Idol men råkade av en händelse titta vid ett tillfälle – långt innan finalen. Direkt jag upplevde Johan Palm förstod jag – detta blir tjejernas favorit! Oavsett vilken placering han får i Idol! Och så rätt jag fick!

(Foto från dagens DN!)

Njut nu av sommar och sommarlov och semester och söndag! Själv ska jag tillfälligt lämna mitt lilla paradis och åka över till en god vän! Det är också en njutning – att ha goda vänner! Kram på er!

Lykke, en god vän till mig, har berättat om en händelse på sin arbetsplats.

Hon mötte en kvinna i hissen på väg till sin avdelning på jobbet. Kvinnan hade en rejäl blåtira och det fick både Lykke och hennes arbetskamrat att haja till. De tittade antagligen väldigt förskräckt på kvinnan – som omedelbart hasplade ur sig: ”Ja, tänk så jag ser ut. Jag snubblade över staketet när jag skulle hem i helgen och ramlade”. Lykke och kamraten sa ingenting.

Senare fick Lykke veta av en väninna att Lis, kvinnan i hissen, blir slagen av sin sambo. Det var en kompis till en kompis som berättade det. Sambon är otroligt svartsjuk vilket gör att Lis sällan går ut med sina vänner än mindre går på någon fest.

Lis har berättat att bara hon nämner ordet fest så får hon ett helvete. Sambon är sjukligt misstänksam och kontrollerar Lis vart hon än går.

Själv går sambon gärna ut och festar. Han dricker mycket, slåss gärna och bryr sig inte om i vilken säng han hamnar på natten. För honom är allt lovligt och fritt. Tjejer tar han om han vill.
När han sen kommer hemraglande på lördagsnatten rycker han upp Lis ur sängen, sätter igång förhör med henne och det slutar oftast, läs: alltid, med att han pucklar på henne.

Lykke tittade på mig undrande och sa: ”Varför lämnar inte Lis den där hemska killen?”

Ja, varför? Vad tror ni som läser? Har ni några råd att ge!?

Så skönt att vakna till lite svalare väder! Som vanligt tog jag mig en cykeltur för att köpa jordgubbar till barnen. När jag handlat de fina bären intill Konsumhuset kom jag att tänka på två andra små barn som säkert också vill ha jordgubbar. Eller i alla fall hade velat ha…

Så jag cyklade till Kyrkogården. ”Välkommen in” tycktes grinden säga.

Oavsett vad man har för planer med sin cykelfärd eller promenad

så kan en tur genom Arbogas gamla kyrkogård rekommenderas.

Nu i dessa sommartider är det så lugnt och svalt här inne.

Fridfullt och rofyllt.

Grönare än grönt och så alla doftande lindblommor.

Så kom jag då fram  Max och Sagas gravplats är så vacker. Och när jag närmade mig hörde jag alla fåglar igen.

Jag tror att fåglarna är speciella vänner till barnen numera.
De sjunger och kvittrar. Finns där – för barnen, så känns det.

Jordgubbar till Max och Saga! Två små ljus tände jag också. Men de fina lyktorna var borta, även ”lusthuset” som var min favorit. Jag undrar om gravskändaren tog dom också…

De vita duvorna är borta från stenen
Bara hålen finns kvar där de var fästade… Så sorgligt.

Jag hade ju cykeln med mig. När jag tog den för att cykla hemåt – kom den där fantasin över mig igen. Två små barn ville förstås åka med på pakethållaren! De fick plats båda två! Sen cyklade vi!

Hej, vad det gick!! Jag log för mig själv för jag hörde barnen skratta bakom mig och jag kände två små barnaarmar runt min midja. Jag tror det var Max. Saga satt framför honom för att inte trilla av men Max höll armarna så att hon var skyddad och samtidigt kunde han hålla i mig. Det var så härligt att cykla genom parken och höra de lyckliga skratten.

Tack och lov för fantasin. Den kan göra under. Ett besök bland de döda på kyrkogården kan ge glädje och förtröstan iställe för vemod och tårar. Jag önskar att alla kunde drömma sig iväg och låt fantasin göra små mirakel. Och vem vet vad som väntar oss efter döden… Kanske ligger fantasi och drömmar nära det okända som väntar efter livets slut…