Feel in the Blogg

”5 Feelings av 5 möjliga” – till filmen ”Män som hatar kvinnor” – premiär idag!

På väg till Filmstaden i Örebro. Vi såg premiären av ”Män som hatar kvinnor” och bloggen ger filmen 5 Feelings av 5 möjliga!

Ruggigt bra film! Jag satt som fastnaglad alla 2 ½ timmarna rätt igenom! När ljuset tändes och filmen var slut applåderade alla i salongen! Succé!

Jag har läst Stieg Larssons alla tre böcker och som alltid när man läst en bok som sen filmas var jag orolig innan. Oftast, nästan alltid, blir filmen en besvikelse. Så inte denna gång! Alla skådespelare ÄR personerna i boken! Noomi Rapace är en helt fantastisk Lisbeth Salander! Michael Nyqvist var jag personligen tveksam till då jag fick veta att han skulle spela Micke Blomkvist – men min tveksamhet kom på skam. Han ÄR Mikael Blomkvist! Outstanding är också Sven-Bertil Taube som överhuvud i familjen Vanger.

Ruskiga scener där man håller andan och grabbar tag i närmsta person intill. Otäckt bra när Lisbeth tar sin hämnd. Den här filmen ska jag se fler gånger!

Detta måste vara svensk films största succé på mycket länge! Så otroligt synd bara att Stieg Larsson själv aldrig fick uppleva vare sig framgångerna med böckerna eller nu – filmpremiären.

Se filmen! Boka dina biljetter HÄR! Du kommer direkt till SF-bio!

Har just sett sista delen i serien ”Knutby – vägen hem” på TV4:s hemsida och är skakad.

Svenskar talar föraktfullt om Islam som fundamentalistiska samfund och så behöver vi bara gå till lilla Knutby!

Jag tror inte för ett ögonblick att journalisten hittat på allt det som visas i TV-serien. Tyvärr – ska jag väl tillägga. Det vore underbart och tacksamt om det vore hemska sagor – men jag är säker på att det som talas om i programmen är sant.
Att en sådan förtryckande hjärntvätt på sektvis kan förekomma i Sverige är fruktansvärt. Och det som är ännu mer hemskt – är att vi, jag, som tycker så – anses som ”oren” och ”förtappad” bland de som tror på det här viset.

Jag är skakad. Och jag tycker oerhört synd om alla förledda människor i Knutby och på andra håll som tror att de lever rätt fast det uppenbart är det motsatta.
Män som förtrycker kvinnor. Kvinnor som lever som slavar. Upphöjda ledare som skor sig på sin kuvade församling. Men värst av allt – barnen. Barnen som tvingas på en levnadssätt som är förkastligt. Som inte kan värja sig. Som hjärntvättas från födseln, ja t o m från själva befruktningstillfället om man ska tro Knutby-pastorerna.

Knutby är en församling inom Pingströrelsen. Därmed inte sagt att alla pingstförsamlingar drivs som den i Knutby.

När jag har sett serien är jag tacksam över att inte tillhöra någon församling. Jo, jag är döpt och konfirmerad i Svenska Kyrkan – men där slutar mitt engagemang. Jag tror på någonting, kalla det Gud, men den guden hittar jag var helst jag behöver. På en promenad i skogen, nerkrupen i soffan hemma – eller i bilen på väg till affären.
Jag lever efter regeln att göra gott. Tycker att rättesnöret – ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder – det skolen I ock göra dem” är mycket bra. Och man behöver inte gå i kyrkan eller tillhöra en sluten sekt för att leva efter den regeln.

Se gärna sista programmet i serien ”Knutby – vägen hem” på TV4 Replay. Du har knappt 1 vecka på dig. Klicka HÄR för att komma till TV4 .

Klicka HÄR för att komma till Knutby församling. Titta gärna på ”reklamfilmen” för barn där ”Action-Åsa” och de andra frälser världen från allt ont. Jag är mycket tacksam att hon inte frälser mig.

Kristi Brud ”Drottning Tirza”, d v s Åsa Waldau, har en egen hemsida där hon säljer skivor, böcker och tavlor. Där berättar hon också om resor bl.a. till Hong-Kong. Hennes hemsida hittar du genom att klicka HÄR!
Själv får jag rysningar när jag läser om möjligheten att en hel helg besöka ett SPA i Knutby eller gå på ”träningsskola” med nämnda Åsa för att förstå bibeln bättre… Hu!

Genom lokaltidningarna har jag förstått att vi har en hel del jätteduktigt musiker i Arboga! Jag har dessutom upptäckt att en del av dom bor nästan grannas med mig! Jätteroligt!

Jag talar förstås om Fakie For Notning och Pasted! Unga killar från stan som spelar rock och pop och som det går bra för!! Kolla deras hemsidor genom att klicka HÄR resp HÄR!!

Härligt med lokala förmågor och förmågor över huvud taget! Roligt när de uppmärksammas och får den kredit de är värda!

En kille som jag själv nyss upptäckte är Alexander från Stockholm. Jag fick kontakt med honom genom denna blogg då jag skrev om Aspergers syndrom. Alexander har den egenskapen och många andra! Se honom HÄR på hans egen hemsida där han berättar hur du enkelt gör dina egna semlor! Den killen har fler talanger än att baka – det är jag helt övertygad om.

Så varför ska Aspergers syndrom, ADHD m fl egenskaper göras så konstiga och svåra?? Jag är medlem i Attention och på deras hemsida presenteras föreningen så här:
”Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för människor med neuropsykiatriska funktionshinder såsom ADHD, Aspergers syndrom och Tourettes syndrom och OCD. Vi arbetar för att de barn, ungdomar och vuxna som finns bakom diagnoserna ska få det stöd och den service som de behöver samt bli bemötta med respekt.”

Attention ska ha en konferens den 16 mars med följande innehåll:

”Konferensens tema:

• Vad kan vi göra för att ungdomar mellan 15-23  med neuropsykiatriska

funktionshinder (NPF) ska få en mer meningsfull fritid

• Hur bidrar vi på bästa sätt till våra ungdomars växande och utveckling?
• Vilka är de viktigaste frågorna? ”

Jag har anmält mig till konferensen. För mig är detta oerhört viktiga frågor men ställda fel, anser jag. Fel på det viset att frågorna inte borde vara relevanta. De här frågorna borde inte ställas. Barn och ungdomar som kommer in på rätt sätt (eller över huvud taget) i skolan – får inte dessa problem, tror jag. Inte alls i den omfattning som gäller för ungdomarna i dag i alla fall.

Titta på Alexander som gjort en film om semelbak och lagt ut receptet på sin hemsida! Titta också på Lisbeth Salander – fejkad person i en bok, numera också film! ”Män som hatar kvinnor” har premiär ikväll. I DN idag kan man läsa om Stieg Larssons förebild till Lisbeth i hans böcker! Förebilden är hans brorsdotter Therese! (Foto: DN)

Läs mer om henne på DN:s hemsida HÄR!

Sluta kategorisera människor utifrån någon sorts normalroll där ingen passar in!
Sluta vara så fruktansvärt rädda för det annorlunda!
Öppna upp dina sinnen för olikheter, för variationer och för de som vågar mera!

Det kommer alla att vinna på och ha glädje av. ”Onormal” är det bästa ord jag vet!

Ni som läser min blogg vet att jag är förtjust i djur och tycker väldigt mycket om katter. Kanske har ni också läst om mina tre katter här hemma – två coola killar och en hyperaktiv tjej. Här en bild där de ligger tillsammans vilket inte hör till vanligheterna!

Från vänster röda, hyperaktiva Wilma, sen supergosiga kelkatten Curry och slutligen vaktkatten Felix, den egensinniga. Alla tre lika älskade – var och en på sitt vis.

Wilma har ju inte legat särskilt bra till en tid – p g a sin vilja att kissa i sängar… 🙁 Idag var jag till Djurkliniken för att vaccinera henne och samtidigt få en allmän hälsoundersökning på henne.

Här ser ni Djurkliniken i Arboga med Linda vid receptionen och veterinär Lage Bellström bakom henne.

Wilma var så rädd att hon skakade när vi kom fram. Först darrade hon nog av kylan i bilen men sen var det enbart av rädsla.
Borta var den kaxiga kissen – nu fanns bara en liten, ängslig katt som kröp tätt, tätt intill sin matte. Matte talade förstås lugnande till henne och sprutan gick så fort och lätt tack vare snälla veterinär Lage. Veterinären konstaterade att Wilma var frisk och kry och att hennes kissande inomhus nog satt i huvudet på henne…

När jag åkte till kliniken på morgonen tänkte jag på de gånger jag har åkt ”en sista gång”. Hur hemskt det är att avgöra när en katts liv ska vara till ända. Samtidigt är den en ynnest att få sluta ett liv när det är färdigt – och inte behöva pinas de sista skröpliga månaderna. Här har djur en klar fördel framför människor.

I väntrummet satt Linda och pratade i telefonen då jag kom. På hennes ansiktsuttryck förstod jag att det inte var något roligt samtal. ”Avlivning”, ”ni får komma precis när ni vill” o.s.v. gjorde att jag fattade…

En kvinna kom in med en kattbur övertäckt med en rosavit handduk. Medan hon väntade på Linda vid receptionen såg jag en tass sticka ut genom gallret och retsamt puffa på handduken. Jag hörde kvinnan säga att katten var 15 år.
Jag började prata med henne när hon var klar och hon sa att katten nu skulle få en spruta och somna in… Jag blev tårögd och började tänka på de katter jag följt på sin sista färd.

Den här katten skulle aldrig komma ut från Djurkliniken levande igen. Han skulle aldrig mer få uppleva vårsolen som är på väg, inte springa med kattkompisarna på gården. Hans liv var över.
”-Han är så dålig” sa kvinnan och vi talade om det barmhärtiga att låta djur slippa pinas mot slutet.
Men ändå… Så sorgligt…

Wilma åkte med mig hem sen, glad att slippa ifrån stället.  Och ute på gården satt Felix och lapade lite av solstrålarna denna sista fredag i februari. Jag gav alla tre katterna extra god mat när jag kom in. Så glad att jag har dom kvar. Så lycklig att de förhoppningsvis finns med mig många år till.